Min bästa vän Anne Frank (2021)
Förlorad potential i film om Hannah Goslar
Man kan inte kalla sig allmänbildad om man inte vet vem Anne Frank är. Men det är få som känner till hennes bästa vän Hannah Goslar som led ett liknande öde. Dessvärre gör den här filmen inte mycket för att ändra på det.
När det kommer till att skriva känsloväckande och garanterat dramatiska berättelser så är andra världskriget en ändlös källa för inspiration. Nyanserna i detta världstäckande fenomen är oändliga – det finns berättelser om de mäktigaste politikerna ända ner till den till synes obetydligaste mjölkbonden. Historierna från en av världens mest förödande perioder kommer finnas kvar länge.
Bland dessa historier finns en flicka som knappast behöver en introduktion. Anne Frank var bara en ung tonåring i Nederländerna när hon tvingades gömma sig med sin familj i ett hemligt annex i sitt hus med sin familj. Där levde hon i två år och skrev en dagbok som har kommit att bli en av de mest lästa böckerna i modern historia.
Innan Anne (Aiko Bemsterbooer) mystiskt försvann fanns hennes bästa vän Hannah Goslar (Josephine Arendsen) alltid vid hennes sida. Den här filmen intar Hannas perspektiv och visar hennes liv i soliga Nederländerna där nazisterna regerade med järnhand ända fram till det ödesbestämda återseendet med sin vän i koncentrationslägret Berger-Belsen.
Hannah Goslar förblir en sidokaraktär
"Min bästa vän Anne Frank" kretsar kring en person som i vilken annan berättelse som helst hade ansetts som en sidokaraktär. Dessvärre lyckas Hanna inte ta sig ur den rollen, men vem kan klandra henne när hon slåss om uppmärksamheten med Anne Frank, både i den filmiska världen och hos publiken?
I större delen av filmen saknar Hannah ett påtagligt driv eller motivation som gör att vi som publik vill veta mer om henne. Hon är tämligen tam i jämförelse med sin bästa vän och det är paradoxalt nog det enda som gör henne mer intressant än Anne. Det är inte förrän i berättelsens sista tredjedel som Hannah verkligen utvecklas och vågar ta risker.
Anne Franks dagbok var länge till stor del censurerad av hennes egen far på grund av att den påvisade sexuell nyfikenhet och "vissa personliga problem". Ett av regissörens Ben Sombogaarts krav var att få porträttera ungdomens hela spektrum och det inkluderar de råa och ocensurerade delarna, vilket inte är mer än rätt. Ett rättvist porträtt av flickorna hade inte varit möjligt utan det, för i deras ålder var pojkar, sex, revirmarkering och flygande hormoner allt mer övertagande.
Med det sagt kretsar för många konflikter runt dessa oskyldiga moment och fokus från temat kring vänskap försvinner när de båda flickorna från och till gestaltas som naiva, enspåriga och ibland rent av elaka.
Filmen kunde ha blivit något riktigt speciellt
Både huvudkaraktären Hannah och filmen i sin helhet beror på redan etablerad allmänkunskap. Varken nazisterna, koncentrationslägret eller livet i ockuperade Nederländerna presenteras med djup och man förlitar sig på att publiken redan vet hur det var. Det kan i och för sig stämma men om inte skaparna bakom filmen är intresserade av att bygga upp en djup och fascinerande värld, varför ska vi som publik vara intresserade av att titta?
Det samma gäller Hannah. Hon existerar enbart för att agera kontrast till Anne Frank som i filmen är mycket mer vågad och irriterande än tidigare adaptioner. Inte ens i sin egen film fick Hannah ha huvudrollen. Inte riktigt.
"Min bästa vän Anne Frank" är mer en film om tonåren och vänskap än kriget eller tragiska livsöden. Det kanske passar någon där ute men med tanke på grundmaterialet så kunde den här filmen ha blivit något riktigt speciellt.
Den finns att streama på Netflix.