Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Memories of a Murderer: The Nilsen Tapes

Memories of a Murderer: The Nilsen Tapes (2021)

  • 1 tim 25 min
  • True Crime, dokumentär
  • Netflix
Mimi Dahlén | Recension
19 augusti 2021
Mimi Dahlén | Recension
19 augusti 2021

En försvinnande odramatisk true crime-dokumentär

True crime är ett säkert kort att producera för det finns alltid en stadig publik som kommer sluka dem. Dessvärre har "Memories of a Murderer" inget som sticker ut i mängden.

  • Skapare:
    Michael Harte

Premissen för Netflixs senaste True crime-dokumentär sammanfattas kort men fängslande av en av detektiverna i fallet:

"Det här fallet var extraordinärt för under vanliga omständigheter hade vi kroppar men ingen mördare. Nu hade vi en mördare men inga kroppar".

Från skaparna av omåttligt och välförtjänt populära Don't F**ck With Cats kommer nu nästa true crime-dokumentär med en twist.

I ett förortshus i London på 80-talet klagas det över ett vattenproblem. Under närmare undersökning upptäcks det att begravda kroppar i murverket stoppar upp vattenflödet men mannen i vems lägenhet kropparna hittas är allt annat än upprörd över att ha blivit upptäckt. Han presenterar sig som Dennis Nilsen och han lovar att polisens arbete har bara börjat.

Minnena i Memories of a Murderer berättas ur ett svärmande perspektiv från Nilsen själv genom hans autobiografi. Den ominösa rösten på banden jämförs tidigt med bok- och filmmördaren Hannibal Lecter och därefter är det nästan omöjligt att höra något annat. Nilsens korrekta och fina språk adderar en elegans till dokumentärens stil och samtidigt en smygande, isande känsla. Det är dock tydligt att skaparna inte har inkluderat något verkligen obehagligt från banden vilket dessvärre reducerar deras syfte som ryggrad i dokumentären. 

Majoriteten av Nilsens mördarturné diskuteras av detektiver och offrens närstående och Nilsens band flikas in endast som kommentar. Det är en chans att skapa något riktigt obehagligt kastad i stöpet. Vad hade du hellre sett: en vanlig dokumentär som återberättas av detektiver eller en dokumentär mördaren faktiskt berättar själv? 

Precis. 

Memories of a Murderer: The Nilsen Tapes
Foto: Netflix

Avslöjar för mycket för tidigt

Nilsens fall är ett fascinerande sådant och dokumentären inleder riktigt starkt men den skjuter sig själv i foten genom att avslöja för mycket för tidigt. Korten läggs på bordet för tidigt och därefter är den resterande timmen en utdragen affär som inte ger tillräckligt mycket inblick i mördarens sinne för att vara värt att hålla ögonen öppna för. 

En kan undra vad banden egentligen innehöll eftersom de uppenbarligen inte var saftiga nog att bygga en hel dokumentär av. Istället för att göra en djupdykning i en seriemördares psyke med en rent av guldchans på band så diskuterar dokumentärens andra hälft den undangömda världen i 80-talets London som Nilsen utnyttjade som jaktmarker. Förvisso ger det en behövlig nyansering till hur hans fall blev så komplicerat på grund av polisers förakt mot minoritetsgrupper och den systematiska raderingen av dem, men hade det tog för mycket speltid och gav för lite.

Memories of a Murderer: The Nilsen Tapes hade alla ingredienser för att bli något extraordinärt i true crime-världen. Men fantasilöst utnyttjande av materialet de har blivit bortskämda med och för ojämnt och platt levererad spänning resulterar i ännu ett höstrå i höstacken. Om du fascineras av det groteska men inte riktigt klarar av det "groteska" så är denna dokumentär en bra start för dig. 

LÄS OCKSÅ: 10 riktigt obehagliga människor på film