Locke & Key (säsong 1)
Netflix låser upp den bingevänliga serien ”Locke & Key”
Den hyllade serieromanen ”Locke & Key” har efter nästan tio år i produktions-limbo äntligen blivit en TV-serie - och nu är frågan givetvis om den första efterlängtade säsongen verkligen var värd att vänta på.
Netflix har själva placerat Locke & Key i ett slags gränsland mellan att vara en dramaserie med fantasy- och skräckinslag riktad mot vuxna, för att i nästa stund mer framstå som ett slags äventyr gjort för hela familjen (utom möjligtvis de allra minsta). Den bästa liknelse jag kan komma på, med hjälp av andra Netflix-serier, är att Locke & Key känns som en blandning av skräckserien The Haunting of Hill House och familjeäventyret i Lost in Space.
Där det tyvärr är tonen och känslan av Lost in Space som får ta mest plats, för att sedan spenderas i ett The Haunting of Hill House-aktigt hus med magiska nycklar och mystiska dörrar. För egen del hade jag utan tvekan hellre ha sett en avsevärt mörkare och mer skräck-tung tagning av Locke & Key än den som nu finns redo att bingetittas på.
Med det sagt, så är personliga förhoppningar knappast något jag kan beskylla seriens skapare för att misslyckas med att uppfylla. Man har helt enkelt valt en bredare väg som öppnar upp för tittare i fler åldrar, vilket kanske kommer visa sig bli ett lyckat val - då man faktiskt har fått till en riktigt bingevänlig och underhållande serie när det väl kommer till kritan.
"Locke & Key" utspelar sig mestadels i ett hus som har tillhört Locke-släkten i hundratals år, men det är inte förrän familjens pappa plötsligt mördas som den väljer att flytta in i familjehemmet ”Keyhouse”. Pappan ville nämligen aldrig åka dit eller prata om sin uppväxt där när han var i livet, men i ett försök att låta barnen gå i pappans fotspår så väljer mamman att flytta in med sina tre barn i det gigantiska huset.
Det dröjer inte länge innan den yngsta pojken börjar höra viskande nycklar, med magiska krafter, som låser upp både spännande fantasymöjligheter och ger oss vissa mindre skräck-aktiga blinkningar. Men på det stora hela är hela den första säsongens story förhållandevis snäll och ofarlig, utan att för den delen bli tråkig… avsnitten känns både lagom i längd och till antalet och rusar förbi i en väldig fart.