The Kissing Booth 2

The Kissing Booth 2 (2020)

  • 2 tim 14 min
  • Komedi, Romantik
  • Netflix
Nathalie Leth
Nathalie Leth | Recension
27 juli 2020
Nathalie Leth
Nathalie Leth | Recension
27 juli 2020

Uppföljaren till Netflix romantiska komedi är här för att hetta upp saker och ting i dessa sommartider.

Elle är tillbaka och hennes relation till pojkvännen Noah sätts på prov när de lever 160 kilometer ifrån varandra. Klarar hon av distansen, eller kommer saknaden och svartsjukan att ta över?

  • Regi:
    Vince Marcello
  • Manus:
    Vince Marcello, Jay S Arnold, Beth Reekles (Bok)
  • I rollerna:
    Joey King, Joel Courtney, Jacob Elordi m.fl.

Den stora elefanten i rummet är givetvis filmens längd. Med sina fantastiska 2 timmar och 14 minuter överträffar denna romantiska komedi en lång rad av föregångare i genren. Frågan är ju dock om det är bra eller dåligt. Finns det ett behov för att The Kissing Booth 2 ska vara cirka en halvtimme längre än sin företrädare? Och framförallt, vad är det som gör den så tidsambitiös?

Världen som huvudpersonen Elle (Joey King) och bästisen Lee (Joel Courtney) lever i broderas ut kraftigt med ännu fler intriger. Faktum är att det pågår så mycket tidsödande dramatik mellan de blåklädda sistaårseleverna att det inte ges mycket utrymme för fördjupning. Därav skapas heller ingen omtanke för varken den värld eller de skolungdomar som skapats för vårt stora nöjes skull.

Filmens regissör tycker dock att det är helt ok att titt som tätt lägga in 90 sekunder med gulliga montage. 90 sekunder låter inte mycket i den verkliga världen, men att se snabba, ihopklippta och ordlösa stunder när Elle och hennes pojkvän går på dejt, eller när hon tränar dans med den mörklockiga plot devicen Marco, känns det som en evighet. Faktum är att flertalet scener, även med dialog, känns alldeles för långa. Filmens mest utdragna skämt pågår i svindlande två minuter. 

Det som fäller filmen som en stock är dock inte hur slappt redigerad den är, utan den långa checklistan med klyschor. Springa till flygplatsen? Check. Kyssar inför tjoande och applåderande åskådare? Check. ”It’s always been you”? Trippelcheck. 

Med allt detta sagt finns det faktiskt två scener som till och med berör denna gamla 35-taggare. Under dessa få stunder har The Kissing Booth 2 faktiskt välskriven och tankeväckande dialog. Det kanske låter motsägelsefullt, men det är först när denna långtradare saktar ner som den har något värde. Allt som händer runtomkring slutar surra som påstridiga bin och man hamnar i ett livsbejakande ögonblick. Men om filmen bara tänker omfamna mig och kyssa mig ömt en gång i timmen så tänker jag faktiskt göra slut och leta upp en film som behandlar mig bättre istället.

Trots att "The Kissing Booth 2" precis har släppts på Netflix är det nu klart att en tredje film är på ingång. Läs mer om "The Kissing Booth 3" här!