Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Just Say Yes

Just Say Yes (2021)

  • Appie Boudellah, Mustapha Boudellah m.fl.
  • Komedi
  • Netflix
Filmtopp
Mimi Dahlén | Recension
02 april 2021
Filmtopp
Mimi Dahlén | Recension
02 april 2021

Säg bara nej.

Netflix nya nederländska romcom visar att vad som helst kan slinka igenom streamingjättens gallring. Med förlegad handling och dåligt levererad humor är "Just Say Yes" ett riktigt bottenskrap.

  • Regi:
    Appie Boudellah, Aram van de Rest
  • I rollerna:
    Yolanthe Cabau, Jim Bakkum, Noortje Herlaar m.fl.

Lotte (Yolanthe Cabau) är en måttligt framgångsrik tv-producent som har funnit kärleken i programledaren Alex (Juvat Westendorp). Han har det vitaste leendet som får alla kvinnor på fall så hon förstår inte sin tur när han friar till henne. Men när han drar tillbaka frieriet i livesänd tv börjar allt fallera.

I samma veva börjar Chris (Jim Bakkum) på Lottes jobb som verkar ha bestämt sig för att göra hennes liv miserabelt. Plötsligt skjutsas hon från tv-studions trygga vrår och blir programledare vars nisch är att förödmjukas i underhållningsprogram. Men Chris växer på Lotte och när han erbjuder sig att hjälpa henne få tillbaka Alex kan hon inte motstå. Det vankas make-over och alla tricks de kan klura ut för att Lotte ska överskina sin ex-pojkvän. Runtomkring sig har hon det trogna tjejgänget med bland annat systern (Noortje Herlaar) som erkänner att hon ska gifta sig med Lottes chef. Det är komplicerat, det är hysterisk och framför allt väldigt, väldigt pinsamt.

En kamp att ta sig igenom.

Just Say Yes är ett hopkok av flera romcoms vi har sett förr. Framförallt finns det uppenbara likheter med Bridget Jones dagbok 2 fast utan charmen och den fyndiga humorn. Det känns som att filmen är uppbyggd av pusselbitar från alla populära romantiska komedier i ett försök att sammanställa den perfekta formeln. Etablerade troper som triangeldramat och huvudkaraktärens make-over resulterar dock i en intetsägande röra.

Ibland undrade jag om filmen gjorde parodi på sig själv men komedin var för undermålig för att det skulle vara fallet. Det var nästan lite kusligt att alla skådespelare såg ut som deltagare direkt tagna från nederländska Paradise Hotel. Den generiska ensemblen, både till personlighet och utseende, bidrog inte till att väcka intresse eller sympati. De kvinnliga karaktärerna får det att vändas i magen och ingen av männen har något räddande drag. Det var en kamp att se dem försöka gestalta någon sorts romans. Till och med Paradise Hotel lyckas bättre på den fronten.

Just Say Yes borde ha kickat igång så många varningsklockor längs produktionens väg men på något sätt slank den igenom. Förhoppningsvis kommer den bli ett avskräckande exempel på vad man inte ska göra när man skriver komedi. 

Vidare läsning:
Komedi som lyckas bättre: Bad Trip
Nytt på Netflix i April