Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Grace and Frankie

Grace and Frankie (säsong 7)

  • 16 x 30 min
  • Komedi
  • Netflix
Mimi Dahlén | Recension
06 maj 2022
Mimi Dahlén | Recension
06 maj 2022

Farväl till Netflix äldsta radarpar

I sju säsonger har Grace och Frankie lyst upp tv-rutan med humoristisk tolkning på pensionärernas liv i San Diego. Åtskilliga partners, entreprenader och sköra handleder senare - går de ut med en smäll?

  • Skapare:
    Marta Kauffman, Howard J. Morris
  • I rollerna:
    Jane Fonda, Lily Tomlin, Sam Waterston, Martin Sheen m.fl.

Det känns som evigheter sedan Grace and Frankie (2015) först tvingades flytta ihop när deras makar berättade att de vill skiljas - för att bli ihop med varandra. Sedan dess har Grace (Jane Fonda) dragits med på Frankies (Lily Tomlin) galna eskapader och Frankie har härdat ut Graces neurotiska utsvängningar till den grad att de inte längre kan minnas ett liv utan varandra. Deras påhitt har precis lagom mängd allvarsamhet och humor för kvalificera för sträcktittande och jag kan erkänna att under pandemin var jag lika mycket inneboende i det där fabulösa strandhuset som dem. 

Under åren har Netflix äldsta radarpar levt genom hundra liv på övre sidan pensionärsåldern. De har tacklats med sjukdomar, familjebekymmer, kärlek, kraschade och lyckade affärsidéer och allt vad nu två tanter med lite jävlaranamma kan tänkas hitta på. Hela poängen med Grace and Frankie är att skina ett humoristiskt ljus på något som kan verka främmande och till och med lite obehagligt och det har serien lyckats med. Dessvärre tippar glaset över i den sista säsongen när skaparna plötsligt vill klämma in lite väl mycket av åldrandets baksida på sexton avsnitt och glömmer bort kärnan som gjorde Grace and Frankie så underbar.

Stirrar döden i vitögat

Den bästa humorn ska ha lite svärta. Det har denna komediserie visat genom att låta sina karaktärer genomlida benskörhet, att sakta bli döva, vänner som går bort och genomgående ageism som dundertanterna alltid stampar till marken. I sista säsongen tvingas Grace och Frankie stirra döden i vitögat på riktigt vilket sätter hela deras tillvaro på sitt huvud. Samtidigt går deras vuxna barn genom oväntade förluster och deras exmakars rosa moln, nu mera gifta med varandra, punkteras på det mest brutala vis. Som sagt, serien har tidigare lyckats bra med att tackla seriösa problem men dessa sista skruvbollar har karaktärerna ingen chans att stå emot. De får inte heller tiden att hämta sig och när sista avsnittet tar slut lämnas man med sur eftersmak. 

Så mycket tid och omtanke har lagts på familjerna Hanson och Bergstein. Det svider att deras sista avsnitt är ett enda kaos av författare som tänker "Vad kan vi kasta på dem för att fylla ut sexton avsnitt?" som sedan inte ens hanteras på ett värdigt vis. Brianna, den självutnämnda bitchen som är Graces dotter, har utvecklats enormt under säsongerna samtidigt som hon behåller sitt sanna jag. Hennes utveckling klipps av som ett gummiband och snärtar en i ansiktet och plötsligt är hon tillbaka på ruta ett igen. Vad var poängen med det efter man har följt den iskalla drottningen sakta bli en varmblodig människa?

Snudd på sektigt

Samtidigt upprepar Grace och Frankie samma mantra som de har gjort de senaste fyra säsongerna: "vi behöver bara varandra, vi behöver bara varandra, vi behöver bara varandra". Det är snudd på sektigt. Det som gjorde serien rolig var deras svartvita dynamik och spänning som nu är helt bortblåst. De trampar runt i cirklar med skygglappar med bara ögon för varandra, världens minsta klubb för inbördes beundran. Det som gjorde dem lite "edgy" var deras skamlösa drickande och jointjonglerande men nu passerar knappt en scen utan att flaska åker fram. Tabu har blivit vardag och ännu värre: tråkigt. Bortsett från att damerna numer är osannolika vänner så har de inte förändrats mycket sedan första säsongen. Grace är fortfarande den fyrkantiga, übereleganta damen och Frankie är lika oseriös som alltid. Vad har alla dessa år lett till egentligen?

Det är ett ovärdigt slut för Grace and Frankie. Förvisso behåller de sin optimism och humor som fick oss att älska dem från allra första början men med två unika karaktärer som dessa så kunde seriens sista timmar ha blivit så mycket mer. De kunde ha gått ut med en smäll i ren Thelma and Louise-klass men istället väljer de sina strandstolar, både metaforiskt och bokstavligen. För att citera Frankie i dödens bleka minut: de kunde ha gjort så mycket mer. 

Mer läsning:

NÄSTA ARTIKEL