En dödlig jul (2020)
Snarare en blodig och halvkul jul.
Den tyske komediregissören Detlev Buck är känd för producera filmer med blod, men utan allvar. I Netflixsamarbetet "En dödlig Jul" agerar julen endast kuliss för en "Fargo"-liknande historia om knasiga karaktärer som trasslar till det rejält. Men vad som hade kunnat bli en uppfriskande nubbe blir i slutändan bara halvljummen glögg.
En dödlig Jul börjar med att bohemen Edda (Alli Neumann) träffar univesitetsläraren Samuel (Kostja Ullmann) på en bar i Berlin. De blir snabbt fulla och spenderar sedan natten i Samuels van. Dagen efter föreslår Edda att de ska åka till hennes hemby på landet, vilket Samuel inte motsätter sig trots att han har en konferens att gå på. På väg till byn blir de båda helt slumpmässigt indragna i en väldigt smutsig historia, julen till trots.
Det är viktigt att betona att En dödlig jul egentligen inte är en klassisk julfilm. Den råkar bara utspela sig på julen. Själva greppet i sig känns uppiggande och går i stil med andra "anti-jul"-filmer som Bad Santa och Die Hard. Också här svärs det i var och varannan mening och samtidigt som filmen innehåller mycket våld. Som koncept är filmen härligt okonventionell, men i slutändan krävs det mer än blod och svordomar för att skapa någonting minnesvärt.
Egentligen finns det ingen klar handling, mer än den lövtunna kärlekshistorian mellan Ebba och Samuel. Dock är det tydligt att regissören Detlev Buck inspirerats av filmer som Fargo, det vill säga att handlingen medvetet är obegriplig för att skapa en komisk effekt. I jämförelse med Coen-brödernas mästerverk bleknar dock En dödlig jul. Exempelvis landar inte skämten i närheten så väl som Buck hoppas att de ska. Istället skrattar jag när det antagligen inte är meningen att jag ska skratta, som i en scen där en sliskig polis blir överrumplad i mitten av filmen.
Ett kul koncept - men håller inte hela vägen
Hur som helst måste man berömma manusförfattarna för en påhittig idé. Filmen driver med människor som kritiserar urbaniseringen, vilket tydliggörs flertalet gånger genom att flera karaktärer i filmen överdrivet påtalar att berlinaren Samuel "inte fattar någonting". Man får helt enkelt intrycket av att karaktärerna tävlar i någon sorts inofficiell tävling i landsbyggdsromantisk. Vilket visserligen blir tjatigt efter ett tag, samtidigt som det också är ganska kul.
Dock blir det smärtsamt tydligt att filmen får slut på idéer ungefär halvvägs igenom. Det hela mynnar ut i någon sorts katt- och råtta lek som gjorts tio tusen gånger tidigare och dessutom gjorts tio tusen gånger bättre. Regissör Buck frångår det parodiska och försöker skapa konkret spänning, men det blir istället bara parodi på parodi. Skådespelarna försöker hålla masken, men ingen av dem lyckas leverera den action som krävs av dem.
Sammantaget är En dödlig jul inget mer än ett gott försök till att bryta mönstret med hjärtevärmande julfilmer. Netflix förtjänar åtminstone en eloge för att de insett att 99 procent av deras julinnehåll består av filmer och serier i samma anda som fruktansvärda Holidate. Men det här är inte filmen som frälser den publik som ser om Die Hard varje år. Tyvärr.
MER LÄSNING: Julaction av högsta rang med Shane Black!