De otrogna (2020)
"År 2020 hade jag ändå hoppats på att filmvärlden kommit längre."
Filmen "De otrogna" är en italiensk adaption på den franska filmen "Les Infidèles" från 2012 med Jean Dujardin och Gilles Lellouche i rollerna. Den innehåller daterat trams och glorifierar otrohet.
I "De otrogna" på Netflix får tittaren lära känna osäkra, självcentrerade, hycklande och manipulativa män (som alla är gifta) i en salig röra uppdelad i sex korta berättelser.
Vi ser bland annat hur paret Mauro och Lisa hamnar i en hetsig diskussion efter att han erkänt en affär. Den betydde förstås ingenting; han kände sig ensam och blev smickrad av uppmärksamheten. När det sedan framkommer att även Lisa haft en affär blir det genast otroligt sårande och nästan omöjligt att förstå.
Filmen presenterar oss sedan för Lorenzo som är på konferens med jobbet. Han är en man som utstrålar osäkerhet i alla lägen, men försöker att passa in vart det än går. Han är ute efter ett engångsligg och det går så pass långt att han tvingar sig på kyssar och försöker övertala en kvinna om att han ska få stanna hos henne. Hon säger nej flertalet gånger och ber honom att gå till sitt eget rum, det tar lång tid innan han sedan blir utslängd. Denna toxiska ton fortsätter genom hela filmen.
En pojkaktig tonårsdröm
Här har regissören, Stefano Mordini, försökt göra humor av att gifta män är otrogna och inte behöver uppleva några konsekvenser överhuvudtaget. Funkar det? Nej. Detta är en pojkaktig tonårsdröm som säger att så länge du är man kan du göra vad som helst och bli belönad för det. Några av de klassiska argumenten nämns: män är jägare, de måste få sprida sin säd, det är naturligt. Kvinnor kan däremot inte vara otrogna utan att det är känslor inblandade, hon måste ju vara kär. Det viktigaste är heller inte om kvinnan faktiskt är förälskad i någon annan, utan om den andra mannen var bättre i sängen än han själv.
Daterat trams
Jag har inget emot öppna förhållanden och alla olika grader av det, så länge alla parter är överens. Otrohet är något helt annat och det enda De otrogna gör är att glorifiera det till något som kan göras utan konsekvenser. I beskrivningen av filmen nämns att den ”skildrar ett antal mäns valhänta sätt att hantera trohet och förhållanden”. Jag kan omöjligt hålla med. Den här filmen handlar inte om förhållanden, den handlar om att en man får spela upp sina drömmar på vita duken.
Hade De otrogna faktiskt dykt djupare in i förhållanden, och kanske även föregått med gott exempel, hade inte männen fått komma undan med deras beteende och filmen hade då haft något att säga. Fruarna ljugs för, manipuleras till att tro att de hallucinerat det de sett – eller så händer ingenting alls. Männen kan gott fortsätta med sitt utan att något förändrats.