”Mortal Kombat II” är en film för fansen – men har i övrigt inte mycket att ge

Min relation till Mortal Kombat är relativt obefintlig. Jag är vagt bekant med spelen och känner igen en och annan karaktär, men det är knappast ett varumärke som väcker några känslor av nostalgi i mig. Och med den utgångspunkten blir det väldigt snabbt uppenbart att Mortal Kombat II (2026), precis som Mortal Kombat (2021), inte är en film som riktar sig till mig.

Just det, jag slumrade till filmen från 1995 på finlandsfärjan en gång också. Jag känner fortfarande lite stress över hur signaturmelodins hetsiga techno och skrålandet av ”MORTAL KOMBAT!!!” väckte mig när eftertexterna började rulla och jag inte kunde hitta kontrollen för att stänga av hyttens sorgliga lilla tv.

Men that's it, någon djupare relation än så har jag inte till franchisen, så utan det där nostalgiska skimret är det svårt att se Mortal Kombat II som något annat än ytlig fanservice – och det trots att uppföljaren är betydligt bättre än sin föregångare från 2021.

LÄS OCKSÅ: Mysfaktorn är total i ”Fårdetektiverna” – vårens charmigaste deckare

Karl Urban bidrar med välbehövlig stjärnglans

I Mortal Kombat II hänger jordens öde på en skör tråd. Misslyckas Earthrealms kämpar med att besegra Outworlds motsvarigheter kommer världen falla under Shao Kahns (Martyn Ford) mörka och hänsynslösa styre.

Mänskligheten är dock en kämpe kort, så nu måste Sonya Blade (Jessica McNamee), Jax (Mehcad Brooks), Liu Kang (Ludi Lin), Cole Young (Lewis Tan) och deras ledare Lord Raiden (Tadanobu Asano) övertyga den av gudarna utvalde Johnny Cage (Karl Urban), en avdankad actionstjärna, att slåss vid deras sida för att rädda världen.

Karl Urbans inträde i filmserien är nästan helt och hållet vad som gör Mortal Kombat II till en dräglig upplevelse. Den första filmen led kraftigt av underutvecklade karaktärer och underligt skådespel, tillsammans med en tafflig dialog och generellt platt handling, så nivån på den fronten höjs markant av Urbans stjärnglans och kompetens. Att han dessutom spelar en underhållande och intressant karaktär (dessvärre även den underutvecklad) gör att filmen blir avsevärt bättre än föregångaren. 

Allt i ”Mortal Kombat II” är egentligen bättre än i den första filmen. Produktionen känns lite proffsigare, manuset känns lite mer självsäkert, handlingen lite mer intressant, skådespelet lite vassare, actionscenerna lite mer kreativa och blinkningarna till spelen lite mer on point. Men i alla led är det bara lite bättre. Det är fortfarande inte proffsigt nog, inte spännande nog, inte vasst nog, inte kreativt nog för att verkligen bli minnesvärt.

Den enda förändringen som gör betydande skillnad är introduktionen av Karl Urbans Johnny Fucking Cage.

LÄS OCKSÅ: Krypande obehag i ”Kastanjemannen: Kurragömma” – nya säsongen får högt betyg

En film för fans att se tillsammans

Jag kan njuta av nästan vilken film som helst om jag får sjunka ned i en bekväm stol framför en IMAX-duk i en nästan tom biosalong, men även med de förutsättningarna fick jag till och från kämpa för att hålla intresset uppe under visningen av Mortal Kombat II. 

För någon som inte tittar på filmen genom ett nostalgiskt filter finns det helt enkelt alldeles för lite att bry sig om i 2020-talets Mortal Kombat-filmer. Hela jordens framtid står på spel, ändå infinner sig aldrig känslan av att våra huvudkaraktärer faktiskt slåss för något, eller för någon, eller att de står för något. Känslomässigt får de har filmerna aldrig en genuin chans att brinna till (undantaget är eventuellt öppningssekvenserna i båda filmerna). 

Filmerna utforskar varken franchisens lore eller sina karaktärer på djupet. Arenorna där kämparna slåss för att bestämma sina världars öden förankras exempelvis inte i någonting – trots att det uppenbart finns en historia bakom dem – och varken karaktärernas bakgrund eller deras relation till varandra får utrymme att utvecklas. För en som inte redan känner dem sedan tidigare blir resultatet bara platt. 

Min dom är som sagt från perspektivet av någon som inte är ett fan sedan tidigare, men jag kan mycket väl tänka mig att den här ytliga berättelsen är sevärd för personer som redan har en bredare kunskap om världen och karaktärerna. Hade jag varit ett fan, och satt mig i en full biosalong med likasinnade, med möjligheten att få hurra när hjältarna spottar ur sig sina catchphrases, så hade det nog varit en mycket mer njutbar upplevelse. 

”Mortal Kombat II” är uppenbart en film för de initierade fansen, och för dem lär det vara en sevärd historia. Tillhör du däremot inte den kategorin tvivlar jag på att du har mycket att hämta här. Filmen får godkänt men inte mer.

”Mortal Kombat II” har biopremiär den 8 maj.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Mortal Kombat II