Recension: Maya Nilo (Laura)

Maya Nilo (Laura) (2022)

  • 1 tim 37 min
  • Komedi, Drama
Annika von Sydow
Uppdaterad 05 februari 2022 kl. 10:02 | Publicerad 03 februari 2022 kl. 12:02
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"Maya Nilo (Laura)" efterlämnar en underbar I don’t give a fuck-känsla

I en gammal Volvo korsar två systrar och en tonårsdotter landsgränser ned mot Sydeuropa. Med stundtals kornigt foto, obekväma sanningar samt Bahar Pars och Zhala insats i rollerna är "Maya Nilo (Laura)" en film som starkt rekommenderas.

  • Regi:
    Lovisa Sirén
  • Manus:
    Lovisa Sirén, Peter Modestij
  • I rollerna:
    Bahar Pars, Zhala, Nadja Rosenberg m.fl.

Maya Nilo (Laura) är en av filmerna som är med i Göteborgs Film Festivals stora nordiska tävling Nordic Competition. Det är Lovisa Siréns långfilmsdebut och har världspremiär under festivalen.

Vi följer två systrar som till en början ger intrycket av att vara varandras motsats, men under filmens gång framkommer att de nog har mer gemensamt än vad man tror.

En natt knackar den oansvariga och berusade Maya (Zhala) på hemma hos den till synes mer städade syrran Nilo (Bahar Pars), en feministisk skribent som lever ett stabilt liv med sin man och 13-åriga dotter Laura (Nadja Rosenberg).

Utan pengar, pass eller bil snor Maya syrrans Volvo för att resa ner mot sydligare breddgrader. Slutdestinationen är Portugal där systrarnas nyligen cancerdiagnostiserade hippiemamma (Susan Taslimi) bor tillsammans med Mayas son. När Laura försvinner spårlöst åker Nilo med på resan för att hitta sin tonårsdotter.

And so the road trips begins

Vägen till Portugal bjuder på en färd som korsar landsgränser men även gränsen för vad en kvinna får vara och göra. Kisspauser längs vägar, röka cigg, ett stopp på polisstationen och att supa sig full med ett gäng fransmän ger en underbar I don’t give a fuck-känsla. När Laura är återfunnen tvingas hon samtidigt bevittna de obekväma sanningar som bubblar upp till ytan mellan sin mammas och mosters trassliga relation.

Under de cirka 90 minuterna möts man av magstarka scener med stundtals kornigt och varmt foto varvat med nära bilder och svepande kamera där komik och kärlek tar plats. Musiken är återkommande, ibland upplevs den som överflödig och kanske hade vissa scener rentav blivit bättre utan den. Men ett välarbetat manus och Bahar Pars och Zhala i rollerna som systrar höjer betyget märkbart och jag hoppas få se mer av just dem framöver.

Maya Nilo (Laura) har biopremiär senare i år.

Mer läsning:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL