Lego Filmen 2 (2019)
Legos nya reklamfilm är ett sockerrus av varierande kvalitet.
I "Lego Filmen 2" måste våra hjältar rädda världen från en ny undergång. Emmet tvingas växa upp och Lucy bär på en djup hemlighet. Resultatet är ett sockerrus av varierande kvalitet. Här finns några roliga sekvenser men framförallt känns det som en enda lång reklamfilm där Lego vill maxa skärmtiden med nya prylar.
Efter ett långt krig mot Duplo-leksaker har Legosamhället blivit en dystopisk ökenvärld präglad av Mad Max, Blade Runner och Apornas Planet-referenser. Invånarna är nu hårda och bittra, förutom Emmet, som retar gallfeber på alla andra med sina glada och naiva sånger. Men när främmande (och urgulliga) varelser kommer på besök och kidnappar hans närmaste vänner, tvingas även han att växa upp.
"Lego Filmen 2" är tyvärr ingen höjdare. Tempot går i 100 knyck och det glittrar, sprakar och spretar åt alla håll. Som ett sockerrus som gått snett. Den briljanta idén med leksak och människa/gud-konceptet fungerade som ett lekfullt element i den första filmen, här överanvänds det helt utan finess (förutom i slutscenerna där det faktiskt räddar filmen från de riktiga bottenbetygen). Humorn faller platt och åt de vuxna ligger nog det största nöjet i att småle åt alla populärkulturreferenser – ett billigt knep som generellt präglar sämre skrivna barnfilmer.
Något annat som ska roa publiken är de supergulliga skurkarna, som trots att de spyr glitter, storögt snyftar och säger att de älskar en, ständigt slår över till att bli blodtörstiga monstren. Ett trött skämt som knappt funkar de första gångerna, men på klassiskt Monty Python-manér blir lite kul i slutändan efter att det har tjatas i absurdum.
Sammanfattningsvis är "Lego Filmen 2" en slarvigt skriven uppföljare som skamlöst cashar in på enkla knep. En reklamfilm folk kommer att betala för att se. Ur ett marknadsperspektiv briljant, ur ett filmperspektiv helt ointressant.