Kriminaldramat ”Dead Man's Wire” är helt och hållet Bill Skarsgårds show

Om du försöker fly, om du ramlar, om du rycker till för mycket eller bara nyser för aggressivt skjuts din skalle i tusen bitar av ett hagelgevär. Det blir verkligheten för bolånechefen Richard Hall när Tony Kiritsis kliver in på Meridian Mortgage Company den 8 februari 1977, tar honom gisslan och kopplar en vajer från hans hals till avtryckare på ett hagelgevär, i ett så kallat dödmansgrepp.

I Gus Van Sants annorlunda kriminaldrama om det uppmärksammade gisslandramat bevisar Bill Skarsgård att han har vad som krävs för att vara stjärnan och bära en film på sina axlar, med Oscarsvinnare som Al Pacino vid sin sida. 

Ett fascinerande verklighetsbaserat gisslandrama

Tony Kiritsis känner sig blåst av Meridian Mortgage. Han tycker att bolaget har kostat honom flera miljoner dollar och känner sig förminskad och arg. Han är så arg att han hade kunnat döda – eller snarare planera ett gisslandrama med dödsfall som det sannolika utfallet. Allt för att få upprättelse. 

När han kliver in på Meridian Mortgages kontor har han ett möte bokat med ägaren M.L Hall (Al Pacino), den främsta boven i Kiritsis ögon. M.L. har dock lämnat snöslasket i Indianapolis och åkt på semester till Florida. Istället är det han stackars son, Richard Hall (Dacre Montgomery), som tar emot Kiritsis.

Men Richard är inte oskyldig han heller, enligt Kiritsis, så han fortgår med sin plan och tar istället Richard gisslan med hjälp av sin dödmansanordning.

Därefter följer ett flera dagar långt gisslandrama, där Kiritsis medlar genom den lokala radiokändisen Fred Temple (Colman Domingo) och har tre tydliga krav för frisläppningen av Richard Hall: 5 miljoner dollar, full immunitet från åtal och – det kanske allra viktigaste – en offentlig ursäkt från M.L. Hall. 

Bill Skarsgård bevisar att han hör hemma med de största stjärnorna

Gus Van Sant har många gånger bevisat att han är en mästare på att berätta verklighetsbaserade historier, med Elephant (2003) och Milk (2008) som de kanske två främsta exemplen. Dead Man's Wire är ytterligare ett kvitto på hur vass regissören är på att gestalta världar och karaktärer på ett trovärdigt sätt, med hjälp av en avskalad inramning och en alldaglig ton. 

I Dead Man's Wire är det än mer imponerande hur han lyckas få världen och karaktärerna att kännas så tillgängliga, med tanke på hur verklighetsfrånvända flera av dem är, inte minst centralfiguren Tony Kiritsis. 

LÄS OCKSÅ: ”Half Man” imponerar – ”Baby Reindeer”-skaparen med nytt sevärt drama

Van Sant får god hjälp av de lysande skådespelarinsatserna, som är filmens främsta styrka tillsammans med den fascinerande bakgrundshistorien. Sättet som Dacre Montgomery fångar Richard Halls nedslagna acceptans av en mardrömslik situation känns hundra procent autentisk. Det är en fröjd att få lyssna på Colman Domingos förföriska radioröst. Och Carey Elwes levererar i rollen som en ruffig snut, långt från de finkammade brittiska figurerna vi blivit så vana vid att se honom som de senaste åren.

Och Al Pacino är Al Pacino – alltid bra (så gott som alltid i alla fall).

Insatserna från alla dessa stjärnor bleknar dock i jämförelse med Bill Skarsgårds prestation. 

Dead Man's Wire är fullt ut Bill Skarsgårds och hans Tony Kiritsis show. Alla andra är bara birollsinnehavare på deras resa. Det är en rakt igenom övertygande insats från Bill Skarsgårds sida. Han är inte rädd för att ta ut svängarna i sitt porträtt av Kiritsis, men håller sig samtidigt precis på rätt sida gränsen om att bli ”för mycket”. Resultatet blir en minnesvärd insats.

Efter några huvudroller i några mindre lyckade internationella filmer (Boy Kills World, The Crow), har jag oroat mig för att Bill Skarsgård ska förpassas tillbaka in i facket för karaktärsskådespelare och biroller (om än minnesvärda sådana). Men även om Dead Man's Wire inte når upp till de riktigt höga höjderna, så bevisar Bill en gång för alla att han har vad som krävs för att bära en film på sina axlar och att han hör hemma i filmer med de största stjärnorna.

”Dead Man's Wire” hettar aldrig riktigt till

Trots stabil regi och imponerande skådespelarinsatser med en trollbindande Bill Skarsgård i täten träffar Dead Man's Wire inte helt rätt, och det har främst med de dramaturgiska aspekterna att göra. 

Handlingen är alldeles för enkelspårig för min smak. Vändningarna och överraskningarna är få, och skavankerna i Kiritsis plan som komplicerar utförandet av den är i första hand förpassade till den första akten. Därefter är filmen mest en väntan på hur Kiritsis krav ska besvaras och ett aningen intetsägande uppmålande av allmänhetens syn på den vanliga människans attack mot makten. 

Berättelsen är hela tiden intressant, men känslan av att den trampar vatten och i stundom saknar drivkraft är påtaglig. Det blir också extra tydligt med tanke på avsaknaden av genuin spänning i filmen. Med tanke på att en av karaktärerna är en nysning från att få skallen sönderskjuten i nästan 90 av filmens 105 minuter, är avsaknaden av nerv förvånande.

I slutändan är ”Dead Man's Wire” en mycket sevärd film, värd sin tid på grund av den fascinerande premissen, skådespelarinsatserna och den stilsäkra inramningen – men greppar tag på allvar, det gör den tyvärr aldrig. 

”Dead Man's Wire” har svensk biopremiär den 24 april.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Dead Man's Wire