Kong: Skull Island (2017)
Det är tidigt 70-tal och Vietnamkriget närmar sig sitt slut när ett gäng vetenskapsmän och militärer åker till en outforskad ö mitt i Stilla havet för att undersöka platsen. De är ovetande om att ön bebos av otänkbara varelser, inklusive en jätteapa vid namn Kong.
LÄS OCKSÅ: Nu kan du hitta Skull Island på Google maps
Kong: Skull Island hade en budget på 190 miljoner dollar och det syns, speciellt i 3D. Maffiga och påkostade actionsekvenser utgör filmens kärna, och är anledningen till att den kommer att tjäna in mer pengar än vad som spenderades. Var annars kan man se en gigantisk apa slåss mot en lika massiv ödla? Eller Tom Hiddleston iklädd gasmask hugga ihjäl läskiga fåglar med ett svärd medan de kommer flygande mot dig? Det är bara att erkänna att de scenerna är riktigt snygga. Tyvärr räcker det också för att allmänheten ska tycka att filmen är bra, trots att den inte är det.
För även om actionscenerna imponerar, saknar Kong: Skull Island uppbyggnaderna till dem, vi vet vad som står på spel, men det finns ingen anledning att egentligen bry sig. Karaktärerna (och det finns många att hålla reda på) är outvecklade och slätstrukna. Efter en alldeles för hastig introduktion till samtliga huvudkaraktärer så börjar äventyret liksom för tidigt. Det är som om de har fått varsin egenskap tilldelade; James Conrad (Tom Hiddleston) är mannen som kan hitta saker, Mason Weaver (Brie Larson) är fotografen, Preston Packard (Samuel L. Jackson) är den hårda militären och Bill Randa (John Goodman) är den excentriska utforskaren. Dessutom finns det en drös med mindre karaktärer som bara verkar vara med för att se häpna ut när Kong eller andra varelser uppenbarar sig.
Den enda karaktären jag fastnade för var Hank Marlow som spelas av esset John C. Reilly. Han har befunnit sig på ön sedan andra världskriget och han påminner en del om Dennis Hopppers karaktär från Apocalypse Now, en film som märkbart har influerat Kong: Skull Island i många avseenden. Marlow känner till saker om ön som de andra inte gör, och blir genast en viktig pjäs. Reilly är riktigt rolig och till skillnad från de andra verkar han mänsklig - en karaktär i filmen beskriver honom som en jultomteliknande figur. Filmens roligaste scen är när han frågar vem som vann kriget och Conrad svarar: "vilket av dem?"
LÄS OCKSÅ: Bioåret 2017 - Sju action/äventyrsfilmer jag längtar efter!
Det är synd att en bra balans sällan går att hitta i den här typen av blockbuster-filmer. Allt krut läggs på specialeffekterna, och det andra hamnar åt sidan. När jag såg att Dan Gilroy (som skrev och regisserade Nightcrawler) var en av manusförfattarna fick jag lite förhoppningar, men de visade sig vara tomma sådana. Taffligt militärgnabb blandas med klyschiga one-liners och den fantastiska Samuel L. Jackson tar sig genom ännu en storproduktion utan att glänsa det minsta. Kong: Skull Island är en popcornrulle som lär hitta sin publik, och som pricken över i:et finns det såklart en extrainsatt scen efter alla eftertexter som indikerar att en uppföljare säkerligen är på väg.
Bäst: John C. Reilly.
Sämst: Karaktärsuppbyggnaderna.