Inferno

Inferno (2016)

  • 2 tim 1 min
  • Action
Uppdaterad 08 december 2019 kl. 09:12 | Publicerad 11 oktober 2016 kl. 18:10
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • Regi:
    Ron Howard
  • Manus:
    David Koepp
  • I rollerna:
    Tom Hanks, Felcity Jones, Ben Foster, Sidse Babett Knudsen, Omar Sy m.fl.
tom-hanks-felicity-jones-inferno-film
Foto: UIP

 

Mångmiljardären Bertrand Zorbrist (Ben Foster) har planer på att döda hälften av jordens befolkning med ett dödligt virus. Detta för att motverka överpopulation. Hans planer går dock i kras när han blir tillfångatagen av WHO (World's Health Organisation). Zorbrist väljer att begå självmord för att bevara hemligheten om vart viruset befinner sig, men han lämnade några ledtrådar åt sina anhängare.

Tre dagar efter Zorbrists död vaknar professor Langdon (Tom Hanks) upp på ett sjukhus i Italien med minnesförlust till följd av en svår huvudskada. Där får han snabbt bekanta sig med den unga doktorn Sienna Brooks (Felicity Jones). Innan Brooks hinner förklara för Langdon vad som har hänt tvingas de båda att fly eftersom en hitman visar sig vara på jakt efter dem. Nu är det upp till Langdon och Miller att pussla ihop pusselbitarna och stoppa viruset innan det är för sent. Efter sig har de poliser, agenter, hitmans och Zorbrists anhängare.

LÄS OCKSÅ: De bästa filmerna 2016

Inferno är den tredje filmatiserade boken i författaren Dan Browns "Langdon"-serie. Likt de andra två är även denna regisserad av Ron Howard med Tom Hanks i huvudrollen. De två första filmerna var inte särskilt omtyckta av varken kritiker eller publik. Trots att Inferno inte är särskilt nyskapande är jag nog ändå benägen att säga att detta är den bästa i serien. Tyvärr säger inte det särskilt mycket.

Filmens största problem är det ologiska manuset. Det blir rentav skrattretande när en snygg och ung doktor, som också råkar vara ett supergeni, helt utan anledning väljer att hjälpa Langdon trots att hon knappt vet vem han är. I en stor del av filmen lyckas också dessa två – trots Langdons gamla ålder och hjärnskada – alltid springa ifrån de hundratals poliser som är ute efter dem. Inbäddat i detta försöker filmen också ge en förutsägbar twist i nästan varje kvart. Någonstans i tredje akten blandas också en tvingad kärlekshistoria in. Langdon och Millers kemi känns krystad och deras dialoger till varandra är enbart där för att förklara för tittaren vad som händer.

ANDRA HAR LÄST: Kommande biofilmer

Men det finns också några positiva aspekter med filmen. Likt de andra filmerna i trilogin har även Inferno lyckats knyta sig an en imponerande rollista av karaktärsskådespelare. Helt klart bäst är Foster, som enligt mig är en av Hollywoods mest underskattade skådespelare. Han lyckas vara både karismatisk och skrämmande på ett mycket skickligt sätt. Om man gillar äventyrliga filmer som National Treasure så är denna film en rekommendation. För när fokusen flyttas från alla organisationers tillkrånglade motiv till Langdons pussellösande är det rätt underhållande.

Bäst: Ben Foster.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL