Trackers - Så bra är första avsnittet
Lovande start.
Trots något platta karaktärer lyckas premiäravsnittet av den svettiga sydafrikanska serien "Trackers" leverera ett spännande pilotavsnitt där manegen är krattad inför de återstående fem avsnitten.
Sydafrika. En ödslig pub. En osäker tjej. Tre killar på motorcykel. En tuff kille med väderbitet ansikte. Barslagsmål.
Där har ni anslaget till Trackers, adaptionen av Deon Meyers roman Spåren, vars första avsnitt precis har haft premiär på HBO. Killen med det väderbitna ansiktet är Lemmer (James Gracie), en tystlåten man med konstant tvåveckorsstubb, som gärna drar hatten över ansiktet och inte har något emot insekter som kryper över hans kropp.
Under hela avsnittet är han tyst med konstant kisande blick. En slags blandning mellan en Clint Eastwood-karaktär och Harrison Ford i sin Indiana Jones-skrud. Mmer information än att han behövs för någon slags diamantaffär ges inte. De första minuterna låter oss tro att han är seriens huvudkaraktär men snabbt inser man som tittare att det är många fler som vill åt rampljuset.
Avsnitt ett av "Trackers" kan mest ses som en skiss med potential. Konturerna finns där med de är en aning suddiga. Förutom Lemmer får vi också följa ett gäng anställda hos säkerhetstjänsten PBI som måste stoppa en islamistiskt terroristgrupp i Kapstaden, och en medelålders kvinna som lämnar ett tillsynes destruktivt förhållande.
Många karaktärer ska introduceras och trots att ingen av dem ges någon större bakgrundsbeskrivning är avsnittet bra på att få oss att förstå att mycket finns dolt under ytan. De flesta av karaktärerna ges en eller två scener, där man förstår att de flesta av dem har både ett eller två skelett i garderoben.
Djupa karaktärsbeskrivningar får framtida avsnitt ta hand om. Det som premiäravsnitt gör bäst är att etablera spänning, och Trackers är smart nog med att öppna med en actionsekvens där en skjuten man stapplande försöker undfly ett gäng terrorister genom Kapstadens gator. Ytterligare en höjdpunkt är en nervkittlande borrning mot slutet av avsnittet där regissör Jyri Kähönen med snygg klippning lyckas bygga upp god spänning.
Det första av totalt sex entimmesavsnitt ger mig hopp. Fortsätter serien med att bygga ut sina karaktärer på ett tillfredsställande sätt (snälla, låt Lemmer vara något mer än en tystlåten machosnubbe som slutligen hittar sitt hjärta av guld), samtidigt som den fortsätter att servera svettiga action-och thrillerscener kan det finnas mycket att hämta för oss som gillade både 24 och Homeland.
Scrolla vidare för fler recensioner!