Good Life (2021)

Good Life (2021)

  • 1 tim 12 min
  • Dokumentär
Annika von Sydow
Uppdaterad 07 september 2022 kl. 15:09 | Publicerad 06 februari 2022 kl. 14:02
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Intressanta frågeställningar i dokumentärfilmen "Good life"

Med storm har det kollektiva boendet blivit en affärsidé. På det moderna och innovativa kollektivet K9 följer vi med dokumentärfilmskaparna Marta Dauliute och Viktorija Šiaulyte som lyfter frågor om hur den entreprenöriella ideologin påverkar oss som människor.

  • Regi:
    Marta Dauliute, Viktorija Šiaulyte
  • Manus:
    Marta Dauliute, Viktorija Šiaulyte

Vad tänker du på när du hör ordet kollektiv? Själv minns jag tillbaka till gemensamma middagar, bråk om städning, slut på toalettpapper och någon som ätit ur min matlåda.

I dokumentärfilmen Good Life, regisserad av Marta Dauliute och Viktorija Šiaulyte, får vi däremot följa med till en helt ny nivå av det kollektiva boendet. Bolaget Tech Farm har grundat K9, ett exklusivt och nyliberalt kollektiv på Östermalm i centrala Stockholm.

Där bor ungefär 50 personer med olika nationaliteter. Vad de har gemensamt är ett kreativt tankesätt där entreprenörskap, teknik, miljö och planet står i fokus. Att jobba 8 till 17 och “styras av en chef” är inget som de boende tycks vara något fan av. I stället brinner de för sina startup-bolag och att inspirera varandra i olika former av event och föreläsningar. Tavlor med budskap som “We are one” pryder väggarna, samtidigt som det individuella entreprenörskapet förespråkas en hel del.

Får fram både inspirerande och kritiska aspekter

På K9 finns bland annat ett “zen“-rum där man kan meditera i grupp, ett stort kök för gemensamma middagar och övriga samlingsrum för de boende. Men vem som helst får inte flytta in. Man måste skicka iväg en ansökan och passar man in i bilden som K9 delar blir man kallad på intervju. Vid två tillfällen har personer kickats ut ur huset, av en något oklar anledning.

"Good Life" varvar illustrationer med skakig handhållen kamera och i vissa scener är även regissörerna själva med, vilket medför en intressant och bred vidd i dokumentärfilmen. Vi ser även intervjuer med investerare, personer som bor där och grundaren Fredrik Forss.

Jag kastas mellan känslorna “Där vill jag bo!” och “Hjälp, det här känns som en sekt”, något som tyder på att dokumentärskaparna lyckats lyfta fram både den inspirerande delen men också den kritiska aspekten, eftersom det verkar var rätt dyrt att bo där.

Försvinner inte grundidén med att bo i ett kollektiv om man gör business av det? Det är den typen av fråga som dyker upp under filmens gång. Men å andra sidan är K9, som tidigare nämnt, inte likt andra kollektivboenden.

MER LÄSNING:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL