Eva & Adam (2021)
Eva och Adam gjorde sig bättre i TV-serien
Regissören Caroline Cowans nyfilmatisering av Eva & Adam, karaktärer som mer eller mindre fått kultstatus i och med tv-serien från 90-talet och långfilmen från 2001, är en ganska lättglömd upplevelse, om än med vissa ljusglimtar.
För oss som växt upp med tv-serien Eva & Adam (1999-2001) och den efterföljande långfilmen är det kanske extra svårt att föreställa sig några andra än Ellen Fjæstad och Carl-Robert Holmer-Kårell i rollerna som Eva respektive Adam. De hade fin kemi och regimässigt skildrades deras romans på ett igenkänningsbart sätt. Därtill kryllade både tv-serien och långfilmen av fantastiska skådespelare i härliga biroller, exempelvis Erik Johansson som Evas jobbiga storebror Tobbe.
Nu har man i Sverige fått för sig att det vore en god idé att en sådär 20 år senare introducera karaktärerna för en ny generation. Men i ärlighetens namn saknar Caroline Cowans nyfilmatisering egentligen ganska mycket av det som gjorde föregångarna så finstämda. Jag tror inte denna film kommer att få i närheten av samma genomslag.
Nu är det skådespelarna Sonja Holm och Olle Cardell som fått den något otacksamma uppgiften att gjuta nytt liv i Eva och Adam. Det går både bra och mindre bra. Även med barnskådespelarmått mätt är de ganska stela och har problem att leverera sina repliker på ett trovärdigt sätt. Bäst är de egentligen under sina ordlösa scener, när kameran går nära och fångar deras minspel och ansiktsnyanser, som när deras blickar möts innan första kyssen på ett födelsedagskalas.
Lättglömd handling
När det gäller den dramaturgiska motorn i filmen är den ganska bagatellartad. Evas bästa vän Annikas föräldrar ska skiljas och som ett statement ingår tjejerna i en ''anti-kill-pakt'' – de får varken titta åt eller prata med någon av killarna i klassen. Det visar sig såklart bli lättare sagt än gjort, åtminstone för Eva som fått upp ögonen för nyinflyttade Adam och mest ingick i pakten för att stötta Annika. Kommer det här leda till komplikationer? Det kan ni skriva upp.
Även Adam har det kämpigt då han har två tjejer som intresserar sig för honom: Eva samt tjejkompisen Molly, som han flyttat ifrån men fortfarande håller kontakten med. Den lite kniviga situationen kulminerar i filmens bästa scen där allt som kan gå fel gör just det.
Men i stort känns filmen och dess karaktärer som en rätt blek kopia av tv-serien. Tobbe är fortfarande jobbig och retar Eva, fast utan charmen som Erik Johansson levererade i samma roll när det begav sig. Adams polare Alexander är fortfarande energisk. Den enda skillnaden är väl att Eva här har förvandlats till en djurrättsaktivist, som på fritiden busar på den lokala djuraffären tillsammans med Annika.
Vad jag saknar är riktigt duktiga skådespelare i de omgivande birollerna. Det var den största styrkan i tv-serien och filmen från 2001, och fick Eva & Adam att kännas som ett eget litet universum. Alla minns vi nog Eva och Adams excentriske gitarrlärare, deras enerverande klasskamrat Jonte och Evas såväl pinsamma som kärleksfulla föräldrar. I Caroline Cowans film finns det inte en enda biroll jag kommer lägga på minnet. Förutom underbara Ulla Skoog (Kurt Olsson - filmen om mitt liv som mej själv, Lorry) som gör ett superkort inhopp. Varför kunde filmens producenter inte gett henne en större roll?
För mer läsning spana in vår samlingssida för svensk film.