Ingvar Sigurdsson och  Ìda Mekkìn Hlynsdóttir i ''En vit, vit dag''.

En vit, vit dag (2019)

  • 1 tim 49 min
  • Drama
August Klittmar | Recension
29 januari 2020
August Klittmar | Recension
29 januari 2020

Omskakande och storartat drama.

''En vit, vit dag'' är ett sylvasst och kolossalt drabbande drama, mycket tack vare Ingvar Sigurdssons monumentala insats i huvudrollen. Här spelar han en tjänstledig polis som har förlorat sin fru i en bilolycka. Det är sällan jag har haft så här motstridiga känslor inför en filmkaraktär.

  • Regi:
    Hlynur Palmason
  • Manus:
    Hlynur Palmason
  • I rollerna:
    Ingvar Sigurdsson, Ìda Mekkìn Hlynsdóttir, Hilmir Snær Guðnason

Har vi alla en bristningsgräns? Kanske. I så fall är det högst individuellt när vi når den och hur den tar sig i uttryck. På film finns det få saker som kan vara lika gripande som när man får bevittna hur en karaktär brister. I filmer som Taxi Driver (1976), Falling Down (1993), fjolårets mästerverk Joker och En vit, vit dag, syns karaktärer vars situation vi kan sympatisera djupt med. Däremot är det svårare att acceptera de våldsamma åtgärder de väljer för att hantera sina situationer. Som tittare får man motstridiga känslor inför dessa personer, vilket gör dem ytterst engagerande som karaktärer. Ovan nämnda filmer är fängslande skildringar om hur det är att vara människa under pressande situationer. 

Att göra en sådan roll på ett trovärdigt sätt är ingen lätt uppgift. Men i En vit, vit dag lyckas Ingvar Sigurdsson med bravur. Å ena sidan är hans karaktär en godhjärtad pappa och morfar, å andra sidan en av de mest plågade och eländiga personer jag har sett på film. 

Det börjar med att kameran följer en bil som kör i dimman längs de isländska landsvägarna. Plötsligt har den kört igenom vägrenen och katastrofen är ett faktum. Det finns ingen chans att kvinnan kunde ha överlevt kraschen.

Därefter skildrar fotografen Maria von Hausswolff med statisk kamera hur årstiderna kommer och går kring änklingen Ingimundurs (Ingvar Sigurdsson) hus. Till en början står det oförändrat; man kan tänka sig att han inte gör något annat än sörjer där inne. Så småningom börjar dock människor synas, en grävmaskin köras och en renovering påbörjas. Tydliga tecken på att Ingimundur kanske börjar hitta tillbaks till sig själv. Vi har inte ens träffat honom ännu, men genom detta fantastiska foto har en stor del av hans sorgeprocess under loppet av några minuter redan skildrats på ett innovativt sätt. 

Ingimundur lever ett stillsamt liv efter fruns hastiga bortgång. Han renoverar huset, som han har planerat att låta dottern och hennes familj bo i. Han spenderar mycket tid med barnbarnet Salka (Ìda Mekkìn Hlynsdóttir gör en enastående insats); de fiskar och hon får spela på hans keyboard medan han spikar och hamrar. Deras relation gestaltas makalöst fint. En och annan fika blir det också med poliskollegorna på stationen. 

När han är själv sitter han och går igenom fruns gamla saker. Han tar på sig hennes målarskjorta och tittar på gamla videofilmer som de spelade in tillsammans. Men bland sakerna börjar han hitta ledtrådar som tyder på att frun kan ha varit otrogen innan hon gick bort. Så småningom blir han besatt av att ta reda på vem denna man är. 

En vit, vit dag börjar lågmält men utvecklas till en förödande skildring av en man som tycks förlora all uppfattning om vad som är rätt och fel. Det finns några sanslöst starka scener i filmen som jag naturligtvis inte kommer att avslöja här. Förbered er bara på att bli omskakade. 

Detta är ett storartat verk. Allt ifrån Hlynur Palmasons avskalade regi, Edmund Finnis suggestiva musik och skådespelarinsatserna, håller absolut toppklass. Missa inte denna.

Med sitt höga betyg kvalar En vit, vit dag in på vår lista över årets bästa filmer.