The Old Man (säsong 1)
Jeff Bridges är tillbaka, och det med besked!
På Disney+ här i Sverige har nu The Old Man haft premiär. Filmtopps Jonathan Smeds har sett de två första avsnitten.
Nu har det blivit dags för oss i Sverige att ta del av The Old Man, en tv-serie baserad på boken med samma namn skriven av Thomas Perry. I USA har den redan visats sedan ett par månader tillbaka, och där har den rosats ganska mycket. Det ser man om inget annat på exempelvis rotten tomatoes, där kritikernas recensioner har gjort den "certified fresh".
Precis som namnet hintar är The Old Man verkligen en serie där det äldre gardet får chans att glänsa, och som de tar den. Vår huvudperson, Johnny/Dan, spelas av eminenta Jeff Bridges, som inte verkar har tappat sin touch. Han är en sedan flera decennier tillbaka pensionerad CIA-agent som lämnade sitt liv på helt klart misstänksamma grunder. Under 30 år har det funkat bra, men en dag kommer en lönnmördare till hans hem, och Johnny (eller Dan som hans nya alias är) måste nu ta itu med sitt förflutna.
Jeff Bridges still got it
Serien är en klassisk katt och råtta-lek, där vi hittar Jeff Bridges på ena sidan. I den andra finner vi FBI-chefen Harold Harper, spelad av John Lithgow. Harold var inblandad i händelserna där Johnny mystiskt försvann för 30 år sedan, och han har inte någon lust att historian nu tycks tas upp igen. Därför måste han på något sätt hjälpa Johnny, men samtidigt även jaga honom. Jag har endast sett de två första avsnitten, men har förstått det som att detta kommer bli än mer spännande och komplext, vilket är lovande då det redan är sevärt.
Bridges är 72 år gammal och har under inspelningarna kämpat mot både lymfom och Covid-19, men det är inget som syns på skärmen. Han briljerar verkligen, och actionscenerna där han slåss är ruskigt välgjorda. Alla scener där pulsen plötsligt stiger tycker jag är seriens absoluta höjdpunkter, för annars känns det tyvärr lite som att serien står och stampar på samma ställe.
Ganska långtråkigt
Det är väldigt många scener som man skulle kunna kalla för monologer, eller där vi som tittare ska få ta del av exposition. När varje avsnitt är en timme långt blir det oftast väldigt långtråkigt och pacingförstörande. Nog för att det många gånger också är snygga scener, där både Bridges och Lithgow gör ett bra jobb, men det många gånger tycker jag man hade kunnat korta ner scenerna eller bara helt skippat dem.
Så actionscenerna är verkligen det som lyfter serien, men det visuella ska verkligen inte undermineras här. Allting är mycket vackert filmat, med kameravinklar som tilltalar ögat. Det är helt enkelt en väldigt snygg serie.
Men det tar inte bort faktumet att serien många gånger känns ruggigt händelsefattig. Jag önskar att avsnitten var hälften så långa, och att man inte lagt så stort fokus på scenerna där det endast pratas i, vad som åtminstone känns, tio minuter.