Recension: Predator: Killer of Killers (2025) – så bra är nya filmen

1987 gjorde ”Rovdjuret” entré i vårt populärkulturella universum. I samma stund som Arnold skanderade ”Kill me, come on, Kill me now!” blev den intergalaktiska troféjägaren en ikon bland den digra skaran av filmmonster. Sedan dess har varelsen jagat villebråd i inte mindre än fem fristående filmer, två spin-offs och en otalig mängd tv-spel, serietidningar och böcker. Publikens aptit tycks inte se något slut och i Fredags hade filmseriens senaste tillskott, Predator: Killer of Killers, premiär på Disney+. Jag har frossat i limegrönt gore och satt betyg. 

LÄS OCKSÅ: Snart släpps nya storfilmen med Idris Elba: ”Explosiv action”

”Killer of Killers” är rovdjurets första besök i den animerade sfären. Filmen är en antalogi som knyter samman tre olika historier som berättas ur tre olika krigares perspektiv. Alla tre delar en gemensam nämnare: alla har drabbat samman med galaxens fruktade jägare. Historien reser i såväl tid som geografi och vi får skåda en nordiska viking, en japansk ninja och amerikansk krigspilot gå upp i ringen mot den grönblodade überjägaren. Har krigarna mött sin överman i den överdjävulskt mordiska besten?

Dan Trachtenberg ingjöt serien med nytt i blod 2022:s stabila Prey, där amerikanska urinvånare blev måltavla för utomjordingens blodlust. Trachtenberg tycks ha trivts i Rovdjurets klor och återvänder till serien med Predator: Badlands i November och agerar även kreativ ledstjärna för Killer of Killers. Premissen är busenkel och fungerar lite som att gå loss i leksakslådan hos en pre-pubertal unge. Att skicka in rovdjuret i en tidsmaskin och gå dödsmatcher mot historiens ballaste kämpar är kanske inte en historia som kommer briljera med sitt tematiska djup eller dramaturgiska tyngd, men nog är det tufft. Premissen är simpel, stenhård och briljant i all sin enkelhet, men är som starkast i de enskilda berättelserna. Tredje akten blir lite väl actionfokuserad utan dramatisk tyngd.

LÄS OCKSÅ: Nya spionthrillern ”The Amateur” släpps nu för streaming – hisnande spänning

Trachtenberg tar verkligen vara på det animerade formatet. Predator-veteranen pepprar bildrutorna fulla med lekfull action och stabila karaktärsporträtt. Animationsstilen öppnar upp för en estetisk stilisering som hade varit svårt att uppnå i live action utan en astronomisk budget. Det är våldsamt, stilrent och ofta fasligt läckert. Killer of Killers erbjuder oss ett fasligt vackert smörgåsbord av våld och en del riktigt smart visuellt berättande.

För mig blir problemet med många antologier att jag saknar helheten. Tyvärr faller Killer of Killers in i denna skara. 90 minuter är trångt för tre separata historier och final, speciellt när det vi faktiskt bjuds på i karaktärsporträtt är riktigt intressant. Trachtenberg hade behövt fila ner en del actionsekvenser och det rappa tempot till förmån för karaktärernas andrum, det hade gynnat slutresultatet. Nu saknar jag en tematisk röd tråd Trachtenberg snuddar bara vid sina karaktärers olika dimensioner. Det är synd, då i synnerhet två av filmens tre delar med enkelhet hade kunnat dra det narrativa lasset i en långfilm. 

Sammantaget är jag nöjd ”med Killer of Killers”, även om potentialen för en riktigt home-run finns där inom räckhåll. Trachtenberg bjuder på en tajt, snygg och våldsam actionrulle som tyvärr dras med samma problem som antalogier brukar. Hade tredje akten tajtats till och spotlighten riktats inåt, mot karaktärerna, hade ett högt betyg varit aktuellt. Men i en ytterst skakig filmserie som Predator placerar sig denna animerade pojk-dröm ändå i det övre lagret i hierarkin.

LÄS OCKSÅ: Hyllat kriminaldrama från 2025 släpps snart på TV4 Play – brittisk spänning