McCartney 3,2,1

McCartney 3,2,1 (säsong 1)

  • 6 x 30 min
  • Dokumentär, Musik
  • Disney+
Eric Diedrichs
Uppdaterad 30 september 2021 kl. 12:09 | Publicerad 26 augusti 2021 kl. 16:08
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Gudomligt nördigt med Paul McCartney

Att The Beatles är ett av tidernas bästa band är svårt att argumentera emot. Efter att ha sett "McCartney 3,2,1" är det svårt att argumentera emot att Paul är den bästa Beatlen.

  • Regi:
    Zachary Heinzerling
  • I rollerna:
    Paul McCartney och Rick Rubin

MER LÄSNING:

Det musikaliska inflytande som Beatles har haft kan inte understrykas nog. Närmare 60 år efter debutplattan spelas deras låtar så flitigt att det är otänkbart att föreställa sig en värld utan dem (något Danny Boyle försökte göra med blandat resultat i romantiska komedin Yesterday).

Eftersom Beatlarna var så pass unga när de breakade är fortfarande Paul och Ringo pigga gubbar som mer än gärna pratar om sitt eftermäle. Fullt förståeligt med tanke på att de mer eller mindre revolutionerade hela musikvärlden.

Då och då cirkulerar det ett gammalt tidningsutklipp på sociala medier som målar upp de olika Beatlarna efter olika egenskaper, den går i stil med "Lennon var Beatles själ, Harrison var andan, Paul var hjärtat och Ringo var trummisen". Att Ringo kanske är historiens mest underskattade trumslagare är en annan diskussion, men efter att ha sett McCartney 3,2,1 vill jag bestämt hävda att Paul var både bandets hjärna och hjärta.

Många lager av briljans

I denna dokumentärserie i sex delar berättar den briljante låtskrivaren ödmjukt om utvalda spår i bandets enorma katalog (det hinns även med lite solokarriär, men trots sina toppar är den som bekant inte alls lika intressant).

Filmad i svartvitt diskuterar han bandets lekfullhet, de sanslöst många olika instrumenten, den vansinniga produktionstakten, drogerna, Indien och ja, you name it, med den mytomspunne musikproducenten Rick Rubin. En stor del av behållningen är också Rubins ansiktsuttryck, hur han gång på gång håller på att smälla av när han får höra om bandets vilda experimenterande i studion. Som musiknörd förstår jag honom. Det finns många lager av briljans i en Beatlesdänga som man först kanske inte riktigt tänker på.

McCartney är knappast blygsam med att ge cred till sina medmusikanter, men det är också tydligt att det var han som var kaptenen vid rodret under Beatles mer experimentella period från Revolver och framåt. Samtidigt är helheten större än summan, ingen av Beatlarna nådde samma briljans på egen hand. Inte ens Paul McCartney.

För mer läsning, spana in vår lista med 10 filmer du måste se om du älskar musik!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL