Kreativiteten flödar i ”VisionQuest” – nya Marvel-miniserien
MCU hankar sig vidare med nya produktioner – och tycks ha bättre flyt än på länge. Nya ”VisionQuest” är bra, men lyckas inte avlägsna Marvel-mättheten.
Recension: VisionQuest (2026) – en värdig uppföljare till ”WandaVision”
År 2026 ser ut att bli det starkaste året för Marvel Cinematic Universe (MCU) på mycket länge, både ekonomiskt och sett till kvalitet. Spider-Man: Brand New Day är årets ohotat största biosuccé, Wonder Man lyckades inte locka någon storpublik men är i mitt tycke en av de bästa MCU-serierna som har producerats och Avengers: Doomsday lär blir en box office-succé i vinter.
Till den skaran av framgångar och förmodade framgångar kan vi också inkludera VisionQuest – en miniserie som spritter av skaparglädje.
LÄS OCKSÅ: De 5 bästa miniserierna 2026 – nya titlar att streama
En Vision med identitetskris slåss mot mystiska fiender
En snabb recap: Vision (Paul Bettany) är den artificiella intelligens i vibraniumbaserad kropp som introducerades för oss i Avengers: Age of Ultron (2015). Denna så kallade ”synthezoid” blev en del av Avengers och lärde snart att älska genom relationen med Wanda Maximoff (Elizabeth Olsen).
I kampen mot Thanos förlorar Vision sitt liv och i Wandas sorgearbete, det som vi får följa i WandaVision, uppstår en magiskt framkallad version av Vision. Parallellt återskapas en ny Vision av resterna från den gamla, för att ta upp kampen mot Wanda och den magiska Vision. I det debaclet återställer den frammanade Vision nyversionens minnen ... och det är den karaktären vi nu får följa i VisionQuest.
Vår huvudkaraktär är med andra ord Vision, med den tidigare Visions alla minnen, men inte hans känslor.
Samtidigt som Vision kämpar med identitetskrisen som kommer med att både vara och inte vara samma som den tidigare versionen av sig själv, leker han familj med ett gäng andra AI:s som han huserar i sin kod. I honom finns bland andra bekantingarna J.A.R.V.I.S. (James D'Arcy), Friday (Orla Brady), E.D.I.T.H. (Emily Hampshire) och självaste Ultron (James Spader).
Visions sökande efter sin identitet och mänsklighet både hjälps och stjälps av en mystisk kraft i skuggorna som försöker få honom tillfångatagen. Det kastar Vision in i ett äventyr där han möter en problemtyngd yngling som verkar vara hans son, Tommy Maximoff (Ruaridh Mollica) – något som borde vara omöjligt – och samtidigt utsätter honom för att manipuleras av Ultron.
LÄS OCKSÅ: Populär brittisk dramaserie tillbaka med ny säsong på SVT Play: ”Majestätisk”
En inspirerad serie – men tröskeln till att omfamna den är hög
Det finns mycket att gilla med VisionQuest. Precis som sin föregångare, WandaVision, så genomsyras serien av en enorm skaparglädje som lätt smittar av sig. Berättelsen dansar mellan ett actionfyllt (ibland till och med överraskande blodigt) äventyr ute i världen och Visions inre, virtuella liv tillsammans med hans AI-vänner. Samtidigt som det bjuds på mystik, drama, komedi och en lysande James Spader, hemsöks karaktärerna av det förflutna eller minnena som har suddats ut från det.
Allt detta utgör ramverket för en handling och tematik som i huvudsak kretsar kring att hitta sig själv; något som återspeglas i alla seriens betydande karaktärer. Resultatet är inspirerat.
Med det sagt är det svårt att skaka av sig känslan som uppstått efter nästan två årtionden av filmer och serier i MCU. Varför ska jag bry mig? är frågan som präglar min upplevelse genom åtminstone den första halvan av seriens åtta avsnitt. Wonder Man tyckte jag var bra för att den för det mesta kändes som någonting helt annat än en superhjälteserie, men VisionQuest känns väldigt Marvel. Den försöker visserligen spela på samma strängar som gjorde WandaVision så uppfriskande, men inte heller det känns ju nytt den här gången.
Lättare blir det inte att engagera sig av karaktärer som ständigt poängterar att de inte är mänskliga. Jag förstår att det spelar en viktig roll för deras större resa i sökandet efter just sin mänsklighet, men när man redan har svårt att bry sig från start, gör det tröskeln till att komma in i serien ännu högre än tidigare.
Seriens största problem är däremot att den kanske vill för mycket, och att balansgången i människa-eller-maskin-identitetskrisen inte är perfekt.
Jag uppskattar den virtuella världen som Vision och AI-gänget vistas i, men reglerna för vad som gäller i den är extremt inkonsekventa och diffusa, och när de utför digitala kommandon i en simulerad, mänsklig miljö, med tv-nördigt tech-språk, känns det inte helt och hållet trovärdigt.
Det är också svårt att köpa sånt som hur superintelligenta varelser likt Vision i ena stunden påstår sig gå igenom miljarder-miljoner-biljarder-triljarder scenarier för en situation, för att i nästa överrumplas av det simplaste av bakhåll.
Allt som allt tycker jag dock att ”VisionQuest” är en sevärd och hyfsat bra serie. Väldigt kreativ åtminstone, samt i slutändan ganska fin. Men det är om man orkar ta sig an äventyret och mäktar med kraftsamlingen som krävs för att verkligen hänge sig åt handlingen i de lite för långa avsnitten.
”VisionQuest” består av totalt åtta avsnitt. De två första finns nu att streama på Disney+.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: VisionQuest
Genre: Action, Äventyr, Sci-fi, Komedi
Speltid: 8 x ca. 45–60 min
Skapare: Terry Matalas
I rollerna: Paul Bettany, James Spader, Ruaridh Mollica, Emily Hampshire m.fl.