Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Bild på den lönnmördande apan från den senaste marvelserien Hit-Monkey.

Hit-Monkey (säsong 1, avsnitt 1–3)

  • 10 x 30 minuter
  • Animation, Action, Äventyr
  • Disney+
Rasmus Torstensson | Recension
26 januari 2022
Rasmus Torstensson | Recension
26 januari 2022

Våld och metahumor som är mer kul än inte

Den vuxna tonen i Marvelserien "Hit-Monkey" avviker rejält från andra titlar som jättebolaget levererat. Serien påminner om "Deadpool", det vill säga att det är blodigt, skitigt och oftast riktigt kul. Hur som helst blir det väl mycket metahumor emellanåt.

  • Skapare:
    Josh Gordon, Will Speck
  • Regi:
    Neal Holman, Josh Gordon, Will Speck
  • Manus:
    Josh Gordon, Will Speck & Albertina Rizzo m.fl.
  • I rollerna:
    Jason Sudeikis, Olivia Munn, Fred Tatasciore m.fl.

Det ska erkännas att jag inte kände till storyn om Hit-Monkey sedan tidigare. Marvelserien släpptes i serietidningsformat först år 2010 och eftersom jag inte brukar vara så värst insatt i den världen hade berättelsen om den mordiska apan helt gått under min radar. Tur är då att serien nu introducerat mig för karaktären, för jag tror definitivt att den är här för att stanna! 

Animerade Hit-Monkey är den senaste Marvelserien på Disney+, men är till skillnad från andra nysläppta titlar som Hawkeye och WandaVision inte något för hela familjen. Serien handlar om en japansk snöapa (Fred Tatasciore) som får en smak för Yakuza-blod efter att hela hans familj har mördats. Med den döde, före detta lönnmördaren Bruce (Jason Sudeikis) vid sin sida och med både svärd, och saftiga gevär till sin hjälp, ger han sig ut i Tokyos undre värld för att hämnas.

Det blir mycket blod, skämt under bältet och en hel drös med populärkulturell metahumor om allt från Beetlejuice till Love Actually

Något för Deadpoolfansen

Om du gillade tonen i Deadpool kommer du garanterat gilla Hit-Monkey också. Utöver det rent självklara, som kombinationen mellan ultravåld och slapstickskämt, är dialogen mellan karaktärerna skriven på ett rappt sätt. Mestadels av den varan står karaktären Bryce för, en roll som hade fått Ryan Reynolds mun att förvandlas till Niagrafallen. Faktum är dock att Jason Sudeikis, denna underskattade skådespelare, gör Ryan Reynolds tio gånger bättre än vad Ryan Reynolds själv gör. Han har bättre timing än kanadensaren och är definitivt den som håller ihop Hit-Monkey de gånger serien trampar vatten. 

För ibland blir det lite för mycket av det goda. Mestadels fungerar skämten och jag skrattar högt flera gånger, som under en passage där Bryce först träffar på aporna i det första avsnittets störtsköna prolog. Tyvärr försöker serieskaparna Josh Gordon och Will Speck andra gånger pressa in på tok för många populärkulturella referenser på samma gång, vilket gör att serien känns effektsökande istället för handlingsdriven.

Samtidigt är det tydligt att poängen med Hit-Monkey inte att berätta en nydanande historia. Istället handlar det om låta en apa ha ihjäl usla brottslingar på ett så kreativt sätt som möjligt och varva det med snillrika skämt. Och överlag gör ju serien faktiskt det riktigt bra. 

"Snackar skit bättre än Ryan Reynolds" 

Efter tre avsnitt är känslan att Hit-Monkey varken kommer skriva in sig i historieböckerna eller landa på IMDB:s topp 50-lista över de bästa serierna. Animationen är bitvis lite halvtråkig, fotot inte överdrivet spännande och skurkarna lite schablonartat skissade.

Hur som helst är det underhållande att titta på en Marvelserie som så tydligt skiljer sig från det framgångsreceptet som lanserades, och numera urvattnas, med Avengers-filmerna. Borta är den tillputsade ytan, de krystade "vi-vill-att-ALLA-ska skratta"-skämten och den överdrivna viljan att till varje pris tillfredsställa fansen.

Här är en antihjälte till apa som dödar brottslingar och en sidekick som snackar skit bättre än Ryan Reynolds. Ibland räcker det.

LÄS OCKSÅ:

NÄSTA ARTIKEL