Dopamin (säsong 1, avsnitt 1–2)

Dopamin (säsong 1, avsnitt 1–2)

  • 8 x 25 min
  • Drama, Thriller
  • Discovery+
Emil Oscar Rasmussen
Uppdaterad 12 april 2022 kl. 09:04 | Publicerad 31 mars 2022 kl. 17:03
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Stressad inledning – men inte utan potential.

Discovery+ nya danska dramathriller "Dopamin" utspelar sig på ett fiktivt universitetssjukhus i Aalborg, där en ny vänskap ruskar om tillvaron för flera av seriens nyckelpersoner. De inledande avsnitten blandar och ger, men lyckas i slutändan väcka en hel del nyfikenhet på vad som komma skall.

  • Skapare:
    Malthe Koch, Christian Vangsgaard, Martin Winther
  • I rollerna:
    Josefine Frida, Amalie Dollerup, Jonathan Harboe, Ellen Hillingsø m.fl.

På Limfjordens Universitetshospital i Aalborg jobbar sjuksköterskan Maiken (Amalie Dollerup) och hennes blivande make, den aspirerande hjärtkirurgen Jacob (Jonathan Harboe). Efter flera års förlovning och en utmattande kamp för att bli föräldrar har glöden i både kärlekslivet och vardagen börjat slockna för dem.

Räddningen ser ut att bli en ny sjuksköterska från Norge, Ida (SKAM-stjärnan Josefine Frida) – men vänskapen som till en början ser ut att blåsa ny energi i deras tillvaro har potential att röra om lite väl mycket i grytan.

De två första avsnitten av Dopamin lever inte upp till några jättehöjder, men läser man mellan raderna finns det hopp om en starkare fortsättning.

Ett stressat pilotavsnitt med identitetskris

Det första avsnittet av Dopamin håller tyvärr inte måttet i mina ögon, och det finns en risk att serien tappar en hel del tittare redan efter sina första 25 minuter. Bristerna ligger inte nödvändigtvis i själva innehållet – det är lite vad det är – utan snarare i att det inte verkar finnas någon som helst tilltro till att handlingen och karaktärerna ska kunna snärja tittarna.

Klippningen i de första scenerna känns onödigt kaosartad på ett sätt som inte speglar vad som händer, och serien börjar dessutom med en fantasilös och meningslös "hur-hamnade-vi-här-sekvens", innan vi vrider tillbaka klockan sju veckor.

Utan att veta hur processen har gått till, så känns det onekligen som om de ansvariga sett en första klippning av piloten, tvivlat på innehållet och sedan tagit massa ängsliga beslut för att vässa innehållet. Något som istället gjort att Dopamin inledningsvis känns som en serie med identitetskris.

När de danska karaktärerna dessutom gör sig lustiga över hur norrmän pratar känner jag mig helt övertygad om att det här är en serie helt utan självinsikt.

I takt med att vi faktiskt får bekanta oss med karaktärerna – utan distraktionen av fulknep som försöker fånga vårt intresse – så börjar serien till sist lyfta en aning, mot slutet av det första avsnittet. Det finns faktiskt ett och annat att gilla med de två första avsnitten, trots min sågning av piloten...

Huvudrollsinnehavarna är lysande tillsammans

Seriens främsta behållning under de första avsnitten är kemin mellan Amalie Dollerup och Josefine Frida. När Josefine Fridas karaktär, Ida, kliver in i handlingen känns hon stereotypt presenterad som en farligt våghalsig motpol till Amalie Dollerups karaktär, Maiken, men det är enkelt att komma över efter några scener mellan dem. 

När Maiken och Ida får utrymme att utveckla sin relation till varandra uppstår någon form av magi. Det är svårt att inte bländas av Idas självförtroende och livsglädje, och det är omöjligt att inte känna för Maiken i hennes osäkerhet. Trots att de är så olika köper jag fullständigt att de kommer varandra nära så snabbt.

Samtidigt som bandet mellan dem stärks finns där också en känsla av obehag som får en att vilja veta mer.

Det andra avsnittet är många gånger mer tonsäkert än piloten, och tack vare samspelet mellan Dollerup och Frida får man känslan av att något stort står på spel – vi har bara inte fått veta vad ännu.

De två inledande avsnitten av Dopamin kan sammanfattas som väldigt svajiga. Pilotavsnittet känns rent ofokuserat och än så länge har det bjudits på ytterst lite som känns originellt. Med det sagt finns det något genuint spännande som puttrar under ytan och det är till stora delar tack vare kemin mellan Josefine Frida och Amalie Dollerup.

Jag är skeptisk till att "Dopamin" kommer att golva någon, men serien innehåller trots allt tillräckligt med ljusglimtar för att vara värd en chans. Så... ge den en chans, den kanske är precis vad du längtat efter att se.

De första avsnitten av "Dopamin" finns tillgängliga att streama på Discovery+.

MER LÄSNING:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL