Bild från AppleTV dokumentären Dads 2 på Bryce Dallas Howard och Ron Howard.

Dads (2020)

  • 1 tim 27 min
  • Dokumentär
Rasmus Torstensson
26 juni 2020 kl. 20:06
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ett uppiggande men platt utforskande av den moderna fadersrollen.

Bryce Dallas Howard och pappa Ron Howard har tillsammans producerat Apple TV+ dokumentären "Dads", som berättar om den nya tidens fadersroll. Trots stunder av uppriktighet är det svårt att bortse från den sötsliskiga Hollywood-paketeringen.

  • Skapare:
    Bryce Dallas Howard, Ron Howard, Brian Grazer
  • Regi:
    Bryce Dallas Howard
  • I rollerna:
    Ron Howard, Judd Apatow, Will Smith, Jimmy Kimmel m.fl.
Ron Howard och Bryce Dallas Howard
Foto: Apple TV+

I "Dads" är det faderskapet och fadersrollen som sätts under luppen. Dramaturgiskt blandas intervjuer med kända Hollywood-pappor, inslag från vanliga familjer - som alla har gemensamt att pappan har en framträdande roll i uppfostran - samt inslag från regissör Bryce Dallas Howards egen familj. Syftet med dokumentären är att skapa förstående för att faderskapet idag inte längre ser ut som det gjorde för femtio år sedan. Resultatet? Inget vidare.  

Dokumentärens största svaghet är att den är alldeles för ensidigt berättad. Det är tydligt att Dads delvis är Bryce Dallas Howards kärleksförklaring till sin egen pappa (Ron Howard som också är med och producerar) men det är som att hon glömt bort att långt ifrån samtliga av världens pappor är lika älskvärda och fritänkande som hennes egen.

Även de kända intervjuobjekten, bland andra Will Smith, Jimmy Kimmel och Judd Apatow, samt de progressiva papporna från familjerna som intervjuas målar upp en uteslutande platt bild av den moderna papparollen som något helt självklart.

Vad menas med den "moderna papparollen"?

Enligt dokumentären en rad olika saker. Dels deltar många så kallad "Stay-at-home-dads", alltså pappor som stannar kvar hemma samtidigt som partnern går till jobbet och tjänar pengar, dels presenteras det exempel på det kanske vanligaste förändra-scenariot, där båda arbetar och turas om med att ta hand om och uppfostra barnen. Dock verkar det framförallt som att Howard menar att skillnaderna mellan dåtidens och dagens pappor handlar om känslomässig intimitet och närhet till sina barn.

Även om jag är beredd att hålla med henne, att faderskapet för 50-år sedan var mer sammankopplat med känslomässig distans, "hårda tag" och moralisk uppfostran, presenterar dokumentären inga exempel på att det fortfarande är så i många hushåll. Vilket det såklart är. 

Ytterligare ett problem är den sociala representationen. Här finns inga direkt fattiga eller ekonomiskt utsatta familjer representerade, utan endast sådana som man märker har cirka noll procents problem med att få den finansiella biten att gå ihop. Visserligen försöker Howard att bredda perspektivet genom att inkludera familjer från olika länder – bland annat Brasilien och Japan – men även dessa lever i relativt välstånd gentemot hur det ser ut för många andra i respektive land. 

Egentligen är det svårt att kritisera Bryce Dallas Howard för detta. Hon försöker bara säga att det är okej att vara känslig och ansvarstagande som pappa, vilket är ett budskap som inte är speciellt svårt att ta till sig. Men som dokumentär betraktat blir Dads alldeles för platt för att kunna tas på allvar. Perspektiven som presenteras är helt enkelt för enkelspåriga och filmen hade behövt en mer mångsidig representation för att beröra på djupet. 

För mer läsning ---> scrolla vidare eller spana in vår lista med de bästa serierna på Apple TV+!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL