Recension: The Dance Club (2025)

Charmig svensk komedi pekar långfinger åt samtidspsykiatrins lättja

  • 1 tim 45 min
  • Komedi
Eric Diedrichs
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Recension: The Dance Club (2025)

På Way Out West var det världspremiär för Lisa Langseths nya film ”The Dance Club”. Filmtopps Eric Diedrichs recenserar.

  • Regi:
    Lisa Langseth
  • Manus:
    Lisa Langseth
  • I rollerna:
    Nils Wetterholm, Alva Bratt, Pernilla August, Matias Varela, Julia Franzén m.fl.

Jag visste inte att så var fallet, men efter att ha sett Lisa Langseths nya komedi The Dance Club är det uppenbart att en dansfilm, som pekar långfinger mot samtidens slapphänta psykiatri, var precis vad jag behövde. 

Nils Wetterholm (Young Royals) spelar Johannes, en ambitiös praktikant på den privatägda psykologmottagningen Care. Problemet är bara att han faktiskt vill hjälpa folk och inte bara fakturera staten för att ha stämplat ännu en diagnos på en av samhällets förvirrade stackare. Nej, hos Care är det effektivitet som gäller. Henry Ford hade förmodligen fällt en stolthetens tår. 

Klinikens ägare (Pernilla August) är kanske effektivast av dem alla. Med föredömligt tempo skriver hon ut läkemedel i en takt som skulle få penningtryckarna i 1920-talets Tyskland att tappa hakan. Lobbyism? Javisst! Har människan någon själ? Niet!

Charmig svensk komedi pekar långfinger åt samtidspsykiatrins lättja
Foto: SF Studios.

Dansar offentligt som hämnd

En dag får Johannes chansen att faktiskt göra skillnad. Under ett helgpass på kontoret börjar han behandla egna patienter, som alla tror att han är legitimerad psykolog. Det är en brokig skara outsiders och under konstnären Rakels (Alva Bratt) inflytande börjar de kombinera samtalsterapi med en revolt i fuldansens tecken.

Att dansa utan att känna sig bekväm är bland det värsta som finns – och just därför gör de det, offentligt, inför de människor som har gjort dem illa. Som hämnd, som revansch, som upprättelse.

Det låter kanske cringe på pappret, men ta det från en som är allergisk mot feel good – detta är, precis som strippklassikern Allt eller inget (1998), en komedi som fungerar utmärkt. Förvånansvärt politisk är den också.

Charmig svensk komedi pekar långfinger åt samtidspsykiatrins lättja
Foto: SF Studios.

Ett sensuellt stycke fuldans

Matias Varela är störtskön som unhinged mäklare, Alva Bratt fortsätter att demonstrera sin vidd och Nils Wetterholm är lysande i sin första huvudroll. Han och Alva har suverän kemi, vilket kulminerar i ett stycka sensuell fuldans när den som är allra bäst.

Jag är glad att Lisa Langseth är tillbaka i långfilmsformat efter tv-serien Kärlek & Anarki. Hon är en skicklig regissör med alltid intressanta idéer. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta åtta år på nästa film.

Det finns mycket positivt att säga om The Dance Club och jag tror att detta verkligen kan bli en konversationsstartare. Missa inte!

”The Dance Club” har svensk biopremiär den 19 september.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom bio och streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

ANNONS
ANNONS

NÄSTA ARTIKEL