Brendan Frasers nya dramakomedi ”Rental Family” imponerar – får högt betyg

Brendan Frasers nya dramakomedi ”Rental Family” imponerar – får högt betyg

  • 1 tim 43 min
  • Drama, Komedi
Thindra Rundström
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Recension: ”Rental Family” (2025)

I Tokyo kan du hyra en familj. Men vad händer när det spelade blir mer äkta än verkligheten? Den nya biofilmen ”Rental Family” levererar svaren.

  • Regi:
    Hikari
  • Manus:
    Hikari, Stephen Blahut
  • I rollerna:
    Brendan Fraser, Takehiro Hira, Mari Yamamoto, Akira Emoto, m.fl.

Det finns något djupt paradoxalt i att spela familj på heltid. I Tokyo, där denna märkliga tjänst faktiskt existerar sedan 1980-talet, kan du hyra in skådespelare som spelar din make, dotter eller avlägset besläktade faster – vad som helst för att fylla tomrummen i livet.

HIKARIS Rental Family tar detta fascinerande koncept och skapar något långt mer substansfullt än en quirky dramedy: hon ger oss en ömhetsrik betraktelse över autenticitet, ensamhet och viljan att känna sig sedd.

LÄS OCKSÅ: En av årets största Netflix-filmer finns nu att streama: ”Gotiskt mästerverk”

"Rental Family" levererar Brendan Fraser, Tokyo och frågan om vad som gör en relation äkta
Foto: Searchlight Pictures.

Brendan Fraser i rollen som en misslyckad amerikan

Brendan Fraser spelar Phillip Vandarploeg, en misslyckad amerikansk skådespelare som flyttade till Tokyo för sju år sedan efter att ha snott åt sig en tandkrämsreklamroll. Sedan dess har rollerna sinat. När vi möter honom spelar han bokstavligen ett träd. Det är en perfekt öppning: patetisk nog att inte gräva för djupt i det men med tillräcklig värme för att vi ska förstå Frasers genuina talang för att gestalta förlorare med värdighet intakt.

Philips agent ger honom ett uppdrag som sörjande på en "falsk begravning". Där ligger en levande man i kistan – han vill höra vad folk säger om honom när han en dag dör. Det blir starten på Philips möte med den märkliga rental family-världen. Här möter han Shinji (den karismatiske Takehiro Hira från Shōgun) som driver verksamheten och Aiko (Mari Yamamoto), en medspelare som först ser honom som en inkräktare i deras väl inövade konstform.

Det är i Phillips två huvudsakliga uppdrag som filmen hittar sin emotionella kärna. Det ena rör 11-åriga Mia vars ensamstående mamma behöver en "pappa" för att komma in på en prestigefylld privatskola. Det andra handlar om en äldre legendär skådespelare vars demens skrivs med delikat hand där Phillip spelar journalist för att få mannen att känna sig ihågkommen.

LÄS OCKSÅ: En av årets största Netflix-filmer finns nu att streama: ”Gotiskt mästerverk”

"Rental Family" levererar Brendan Fraser, Tokyo och frågan om vad som gör en relation äkta
Foto: Searchlight Pictures.

En visuell kärleksförklaring

Fotot av Tokyo fungerar som en stilla motspelare. Genom att frekvent använda vidvinklar som skildrar stadens väldiga urbana landskap understryker han ensamheten hos både Phillip och många av huvudstadens invånare. Det är känsligt gjort och aldrig grell eller överdrivet stiliserat, men ständigt medveten om hur en människa kan försvinna i myllret.

Om performativitet och äkthet

Det mest fascinerande med ”Rental Family” är hur den vänder upp och ner på våra föreställningar om vad som utgör en "riktig" relation. Vi lever alla, i någon mening, performativa liv. Vi spelar allt ifrån medarbetare på jobbet till vänner på middagar. Goffmans teater finns överallt, och HIKARI verkar fråga: om alla relationer kräver en viss grad av rollspel, vad gör då en betald relation mer falsk än någon annan?

Det är här filmen blir riktigt intressant filosofiskt. När Phillip spelar pappa till Mia, spelar han inte bara en roll. Han blir faktiskt en omtänksam, närvarande föräldrafigur i hennes liv, även om checken kommer i slutet av månaden. Kanske är det just transaktionens ärlighet som gör relationen mer autentisk: det finns inga dolda agendor, inga outtalade förväntningar. 

Filmen landar aldrig i någon tydlig moralisk slutsats och det är dess styrka. Istället lämnar den oss med en obehaglig insikt: kanske är det inte skillnaden mellan äkta och falskt som spelar roll, utan hur vi väljer att investera oss emotionellt i stunden, oavsett kontraktets villkor.

LÄS OCKSÅ: Thriller som var ”en av årets bästa svenska filmer” 2019 släpps på SVT Play

En generös och empatisk film

”Rental Family” är tidvis för sentimentalt inställsam, för rädd för att gå ner i de mörkare vinklarna av sitt koncept. Men den är också ovillkorligt mänsklig, generös med sin empati och buren av en genuint öm insats från Fraser. Det är en film som förstår att ibland behöver vi låtsas för att hitta sanningen och att det inte alltid är fel.

”Rental Family” intar Sveriges biografer den 23 januari 2026.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

ANNONS

NÄSTA ARTIKEL