Babyteeth

Babyteeth (2019)

  • 1 tim 58 min
  • Drama
Eric Diedrichs | Recension
16 september 2020
Eric Diedrichs | Recension
16 september 2020

Välspelat och bra men sällan mer än så.

Ungdomsdramat "Babyteeth" är en av årets festivalfavoriter. Eric Diedrichs njuter av skickligt skådespel och svart humor, men berörs sällan på riktigt.

  • Regi:
    Shannon Murphy
  • Manus:
    Rita Kalnejais
  • I rollerna:
    Eliza Scanlen, Toby Wallace, Ben Mendelsohn, Essie Davis m.fl.

Föreställ dig att Sofia Coppola skulle svepa Fleabag och sedan regissera sin egna version av Me and Earle and the Dying Girl så kommer du rätt nära Babyteeth. Sett till att jag håller Coppola som en av vår tids mest fascinerande regissörer och glatt sträcktittat Fleabag borde jag vara mer imponerad av Shannon Murphys film. Det är på många vis en stark regidebut, men särskilt originellt eller berörande blir det inte. Även om potentialen finns.

I centrum står cancersjuka Milla och hennes familj. Farsan, som har tillgång till en massa medicin via jobbet, skriver ut droger till sig själv och morsan så att de kan hantera situationen. Men allt ställs på sin spets när Milla blir blixtförälskad i pundaren Moses. Fullt förståeligt är inte föräldrarna särskilt imponerade av dotterns nya sällskap, men eftersom han väcker hennes livsgnista kommer de på en plan. Att hålla Moses hos dem genom att bli hans personliga langare.

Ben Mendehlson blomstrar i Babyteeths tragikomiska värld.

Rent konceptuellt är Babyteeth rätt vass. Inte minst när det kommer till den svarta humorn, men det är först när vi kliver in i den tredje akten och tempot dras ner, som jag kan börja känna för den dysfunktionella familjen. Innan dess avlöses scen efter scen i ett rasslande tempo utan att vara tillräckligt gripande eller roligt för att hålla mitt intresse uppe.

Däremot är skådespelet rakt igenom i toppklass. Eliza Scanlen och Toby Wallace är utmärkta som Milla och Moses, inte minst i filmens mest obehaglig scen, och likaså är Essie Davis stark i rollen som den bräckliga modern. Bäst är nog Ben Mendelsohn som familjefadern. Mendelsohn brukar vara bra, men i Babyteeths tragikomiska värld blomstrar han likt aldrig förr.

Jag vill gilla Babyteeth mer än vad jag gör och jag rekommenderar den till alla som har en soft spot för dysfunktionella familjer så väl som tonårsdramer, men trots detta når den inte riktigt upp till de höga betygen.

För mer läsning, scrolla vidare --> Spana också in vår lista med 5 moderna coming of age-filmer!