Recension: The Big Door Prize (säsong 1)

Recension: The Big Door Prize (säsong 1)

  • 10 x 30 min
  • Komedi, Drama
  • Apple TV+
Filmtopp
28 mars 2023 kl. 17:03
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
ANNONS
ANNONS

Vill du verkligen veta din fulla potential?

I morgon är det premiär för Apple TV+ nya serie "The Big Door Prize". Filmtopps Eric Diedrichs tycker serien misslyckas med att ta vara på en spännande premiss.

  • Skapare:
    David West Read
  • I rollerna:
    Chris O'Dowd, Gabrielle Dennis, Sammy Fourlas m.fl.

En dag står den plötsligt där, maskinen som kan avslöja din fulla potential. Allt du behöver göra är att skriva in ditt personnummer och scanna dina fingeravtryck så kommer "Mopho" avslöja vem du skulle kunna vara. Kanske står det rockstjärna, kanske kunglighet, kanske något så specifikt som "lärare som kan vissla". Kanske lever du redan din fulla potential, kanske är det dags att göra om hela ditt liv och följa den där drömmen som du kanske inte ens visste att du hade? Ja, det är många "kanske" som karaktärerna i The Big Door Prize måste förhålla sig till.

The Big Door Prize
Gabriel Dennis och Chris O'Dowd i The Big Door Prize. Foto: Apple TV+

En kul idé som är bättre på pappret

Apple har under åren blivit en av de mest spännande aktörerna på streamingmarknaden. Sakta men säkert har de byggt upp en katalog med sevärda titlar, som utan problem kan konkurrera med branschens jättar. Oavsett om de gör en film eller en serie, är det alltid snyggt och välproducerat, men på sistone har deras produktioner börjat kännas lite väl trygga. Särskilt på seriefronten där de titt som tätt försöker skapa en ny Ted Lasso, det vill säga en genomtänkt och ganska snäll komediserie med dramatiska inslag.

Precis som Trying, Shrinking och Hello Tomorrow! hamnar The Big Door Prize exakt i samma fåra. Synd, tycker jag, för här finns det potential till något mycket större. Om The Big Door Prize hade använt Mopho-maskinen hade det stått något i stil med: "snärtig komedi som utmanar publikens föreställningar". Istället får vi en ganska typisk berättelse där alldeles för stor tungvikt läggs på puttenuttiga relationer och att sluta varje dag som vänner.

Recension: The Big Door Prize (säsong 1)
Chris O'Dowd som Dusty i The Big Door Prize. Foto: Apple TV+

Chris O'Dowd lyfter helhetsintrycket

Det är tur att en så pass älskvärd skådespelare som Chris O'Dowd syns huvudrollen som Dusty – en lärare som får veta att hans potential är att vara precis det han är. Eller tja, han ska tydligen kunna lära sig att vissla också. När de andra stadsborna, inklusive hans partner, får betydligt mer exotiska utlåtanden känner han sig rätt besviken, även om han egentligen borde vara nöjd med att vara på exakt rätt plats i livet. Detta skapar en kul konflikt där Dusty på sätt och vis blir den ende som ifrågasätter Mophos tillförlitlighet och framförallt den mer filosofiska frågan om vad begreppet potential i själva verket innebär och hur man ska förhålla sig till att få ett sådant profetiskt utlåtande. O'Dowd gör rollen klockrent och är väl egentligen den enda anledningen till att jag vill titta vidare.

Att det blir en andra säsong känns ganska självklart. Och visst, jag kan ge The Big Door Prize en ny chans, men då hoppas jag att serieskaparen David West Read tar tillfället i akt till att pusha serien till sin sanna potential. Just nu är den inte tillräckligt bra för att konkurrera på en vildvuxen streamingmarknad.

"The Big Door Prize" har premiär på Apple TV+ den 29 mars.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL