Recension: For All Mankind (säsong 4) – Joel Kinnaman på Mars

I vanlig ordning bjuder den nya säsongen av For All Mankind på ett hopp fram i tiden. Nu befinner vi oss i början av 2000-talet, vilket redogörs av ett inledande, kontrafaktiskt kollage av nyhetssändningar. När Al Gore vinner över George W. Bush känns det som att serieskaparna vill hinta om en alternativ verklighet med större tilltro till vetenskap, men andra problem än klimatförändringar ska snart uppdagas. 

Vi befinner oss på Mars dit Miles (Toby Kebbell) har rest för ett bättre arbetsliv, redo att försvinna i ett par år för att försörja sin familj med ett jobb de kan vara stolta över. Han hinner knappt landa innan det går upp för honom att jobbet inte alls kommer att bli lika glamoröst som han blivit intutad, men genom smugglaren Ilya (Dimiter D. Marinov) ser han ändå en chans att sko sig.

Joel Kinnaman är lysande som åldrad astronaut 

Vår käre Joel Kinnaman fortsätter att ha en ledande roll, denna gången under ett fantastiskt sminkarbete som får den stilige skådespelaren att se äldre och mer fårad ut än vad vi någonsin har sett honom förr. Mycket ligger samtidigt i en träffsäker rollprestation där smådetaljer, som lite stelare rörelser och en lätt darrig hand, representerar tidens tand. Det är en mycket fin skådespelarinsats, återhållsam och dynamisk. 

Nere på jorden har en ny ledare för Sovjetunionen tagit över, betydligt mer till kommunisternas favör än den liberale Gorbatjov. När de kräver att en kosmonaut ska skickas tillbaka från rymdstationen för bestraffning blir det spänt läge mellan stormakterna eftersom USA sätter sig på tvären. Kan kalla kriget blossa upp på nytt? Knivigare blir det när Margo (Wrenn Schmidt), med all sin briljans, börjar jobba för hammaren och stjärnan. 

Mer nyfiken på nästa säsong

Visuellt är For All Mankind fortsatt svårslagen – från den gråa Sovjet-betongen till den rödtonade Mars-ytan. Skådespelet är dessutom kanske bättre än någonsin, inte minst från Joel Kinnaman. Berömmet han har fått från serieskaparna är berättigat. Samtidigt är det någonting som inte riktigt klaffar. Det känns lite avslaget, lite tomt. Jag är inte heller särskilt intresserad av att följa Miles, mycket för att hans karaktärsbåge känns otroligt förutsägbart. Toby Kebbell gör en klart godkänd insats, men det klickar inte.

Vem vet, kanske kommer resterande avsnitt att överraska. Låt oss hoppas så. Som det ser ut nu är fortsättningen på For All Mankind klart sevärd, men inte mer. Spontant är jag mer intresserad av vad nästa säsong har ett erbjuda när vi enligt tidslinjen, mer eller mindre, rör oss in i vår egen nutid – med en skrämmande aktuell kalla kriget-twist.

"For All Mankind" säsong 4 har premiär i morgon, den 10 november, på Apple TV+.