Nya ”Stick” med Owen Wilson är ”precis vad världen behöver just nu”

En 3:a i betyg kan låta mellanmjölkigt i ett streamingmyller där konkurrensen är stenhård och outtröttlig. Det finns sällan tid för en 3 av 5-serie när det kryllar av 4:or och 5:or som slåss om ens uppmärksamhet. 

Men ibland är en tre plus-produktion också det bästa möjliga du kan titta på. Ibland finns det helt enkelt inte ork för en känslomässig käftsmäll som får dig att omvärdera livet, eller ett kreativt mindfuck med vändningar som får dig att ifrågasätta verkligheten. Ibland behöver man något lättsmält och behagligt utan utmaningar som bara får en att må bra. 

Det är precis den typen av serie som Stick är – den ytterst välbehövliga kramen till serie som ger dig lite andrum mellan de där känslomässiga käftsmällarna och alla kreativa mindfucks som gömmer sig på var och varannan streamingtjänst.

”Stick” är kort och gott en 3:a när den är som allra bäst.

Owen Wilson som nedbruten golfare

”Stick” gör sitt första utslag från Indiana, USA, där vi välkomnas in i Pryce Cahills (Owen Wilson) liv. Pryce är ett tidigare golfproffs som efter en rejäl fadäs på banan och en tragedi i privatlivet slösat bort all sin kvarvarande potential i livet. Bankkontot är tomt, den tidigare partnern Amber-Linn (Judy Greer) har bönat om en skilsmässa i flera år och relationen till bästa vännen tillika tidigare caddyn Mitts (Marc Maron) hålls numera vid liv av den sistnämndes sympati och oro för Pryce.

Golfkarriären är stendöd sedan 20 år, utan möjlighet till återuppståndelse, och Pryce skramlar pengar som instruktör och genom att jobba i en golfbutik. Hans meningslösa tillvaro förändras när han ser talangen Santi (Peter Dager) på ranchen – och kanske, kanske kan Pryce till sist ha hittat ett nytt syfte i livet. 

Det dröjer inte länge innan Pryce, Mitts, Santi och Santis mamma Elena (Mariana Treviño) ger sig iväg i en husbil för att finslipa Santis råa och bottenlösa talang till något som ska göra avtryck i golfvärlden. På vägen får de också sällskap av Santis kärleksintresse Zero (Lilli Kay) och korsar väg med Pryces gamla nemesis Clark (Timothy Olyphant). 

Styrkan ligger i seriens varma natur

Dramakomedin på Apple TV+ är en förutsägbar serie som spelar alla sina kort väldigt säkert, vilket gör att betyget i slutändan stannar vid en 3:a – men det är ironiskt nog också tryggheten som det ingjuter, tillsammans med det starka karaktärsfokuset, som är seriens styrka.

Att de tio avsnitten sällan eller aldrig överraskar nämnvärt gör det möjligt för tittaren att fokusera till fullo på karaktärerna och förälska sig i dem. Det manusförfattarna och skaparen Jason Keller (Le Mans '66) lyckas med riktigt väl är att ge oss anledning att älska dem även för deras skavanker. Varje karaktärsbrist har en bakgrundshistoria och varje egenhet som ibland är störande får också utrymme att fungera som styrka.

Kontentan blir en mysig sportkomedi (ännu en sevärd sådan på Apple TV+ efter Ted Lasso) som visar en otroligt värmande sympati för sina karaktärer och som får en att må lite bättre i livet.

Ytterligare en styrka i serien är rollbesättningen, där var och en av skådespelarna känns som klippta och skurna för sina roller. Den enda som eventuell inte får leva ut sin komiska potential är Judy Greer, men hon fungerar trots det förvånansvärt bra även i rollen som en harmonisk och trygg karaktär bland mer egna individer.

Behöver du uppmuntran, avslappning, lite ny tro på mänskligheten eller bara något sevärt som inte kräver någon vidare ansträngning är ”Stick” den optimala serien för dig. Även om det här, som sagt, är en 3:a, så är det en 3:a när den är som allra bäst – och jag tror att den här typen av godhjärtat serie är precis vad världen behöver just nu. Länge leve den varma tre plus-komedin!

”Stick” har premiär på Apple TV+ den 4 juni. Läs Filmtopps intervju med Marc Maron om serien och håll utkik efter fler intervjuer med de övriga huvudrollsinnehavarna, inklusive Owen Wilson.