Fountain of Youth (2025) – äventyrsgenren kastad i en Guy Ritchie-mixer

Skattjägaren Luke Purude (John Krasinski) kan sin historia och backar knappast för ett äventyr, men framför allt för att artefakterna har ett högt värde på svarta marknaden – och för hans egen dröm om att en dag nämnas i de historieböcker han så nitiskt studerar. Någon genuin beundran för föremålen han jagar tycks han inte besitta, liksom någon längtan efter att placera dessa mytomspunna objekt på olika museum à la Indiana Jones.

Efter att ha stulit en Rembrandt från konstmuseet där hans ordentliga syster Charlotte (Natalie Portman) jobbar, tvingar han med henne på ett världsomspännande äventyr utöver det vanliga. Backad av en hutlöst rik och döende patron (Domhnall Gleeson), ska de hitta ungdomens källa och tjäna en rejäl hacka på att ge sin uppdragsgivare evigt liv. 

Deras största utmaning visar sig dock inte vara att lägga pusslet av alla de ledtrådar som leder dem mot sin högaktade slutdestination (som i National Treasure), utan i stället en snygg, kvinnlig representant (Elia Gonzáles) från en uråldrig order som har svurit att hålla ungdomens källa hemlig (som i Mumien).

Guy Ritchie håller inte takten

I mångt och mycket är Fountain of Youth en samling idéer från tidigare och bättre filmer, kastade i en Guy Ritchie-mixer. Med andra ord, det är ofta snyggt och kompetent genomfört med ett stabilt soundtrack, läckra garderober och hyfsat underhållande dialog, men framför allt är det väldigt ojämnt. Filmen inleds med en handfull röriga actionscener, hittar sin rytm i mitten och slänger precis allt över bord i en chockerande dålig final.

Få element ligger rätt i takt och det är bara i vissa få scener som det svänger. För en filmskapare som Guy Ritchie, där just rytmen är ett signum, blir detta extra problematiskt. 

Som att slå gnistor på tändstål i vatten

Även om jag kan uppskatta att pojkcharmige John Krasinski faktiskt får spela actionhjälte, fungerar det i slutändan inte särskilt bra. Särskilt inte när det kommer till en serie ”flirtiga” actionscener med Gonzáles väktarkaraktär. Vad som ska vara hett och lekfullt, blir mest som att slå gnistor på tändstål i vatten.  

Hans lekfulla kivande med Natalie Portman fungerar desto bättre och det är särskilt roligt att se henne i en mer popcornvänlig roll än vad vi är vana vid. Hon tillför både hjärta och värme i en historia som sällan når djupare än ytan. 

Guy Ritchie har sin beskärda del av toppar och djupa dalar, Fountain of Youth är absolut inte lika dålig som Revolver eller Aladdin, men den är också väldigt långt ifrån genombrottsfilmerna Snatch och Lock Stock and Two Smoking Barrels.   

Som så många andra känner jag mig svältfödd på den gamla skolans äventyrsfilmer och på så vis är jag väldigt glad över det faktum att "Fountain of Youth" existerar. Samtidigt kan jag bara konstatera att filmen i sig är långt ifrån så pass bra som jag hade hoppats på. 

”Fountain of Youth” har premiär på Apple TV+ den 23 maj.