Emancipation (2022)

Recension: Emancipation (2022)

  • 2 tim 12 min
  • Drama, Action
  • Apple TV+
Oskar Pettersson
13 december 2022 kl. 10:12
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Brutalt och ihåligt slaveridrama med Will Smith i huvudrollen

Nästan ett år har gått sedan Will Smith och hans öppna handflata gjorde sig ovän med stora delar av världen, och ironiskt nog är hans nya film om slaveriet både missriktad och lite väl indiskret.

  • Regi:
    Antoine Fuqua
  • Manus:
    Bill Collage
  • I rollerna:
    Will Smith, Ben Foster, Charmaine Bingwa, Gilbert Owuor m.fl.

Will Smith spelar Peter, en viljestark familjefar som vid filmens början blir separerad från sina käraste för att arbeta under konfederations brutala styre i ett arbetsläger mitt i det skogs- och träsktäta Louisiana. Där utsätts han och de andra slavarna för en helvetisk tillvaro innehållandes tungt arbete, brännmärkningar och allt djupare massgravar – allt kommenderat av fradgatuggande vita soldater.

Prövningar likt dessa kommer ställa sig på hög för Peter i hans ursinniga och hänsynslösa kamp för frigörelse. En kamp som kommer innehålla allt från vinande kanonsalvor till blodig krokodilbrottning i detta slaveridrama som flera gånger snarare är och doppar tårna i actiongenren.

Will Smith i "Emancipation". Foto: Apple.

USA:s största skamfläck i historien har resulterat i många filmatiseringar. Kanske mest framgångsrikt gjordes detta i Steve McQueens 12 Years a Slave, och det finns ett tydligt släktskap mellan den och Emancipation, samtidigt som filmerna inte kunde vara mer olika. Briljansen i 12 Years a Slave låg till mångt och mycket i dess lågmäldhet, något som Emancipation hade behövt mer av.

Mycket händer – väldigt lite känns

Regissören Antoine Fuqua (Training Day, The Equalizer) har till största del skördat sina framgångar i actiongenren, och det är uppenbart att han tagit med sig samma tankesätt in till skapandet av denna film. Fuqua förklär denna, i grunden djupt personliga och fragila berättelse i allt möjligt krimskrams, så som flashiga kameravinklar, ett dånande soundtrack och en iögonfallande, närapå helgrå, visuell stil, som alla fullkomligt tar över filmens identitet tills det att filmens tunga historiska kontext nästan går förlorad.

Foto: Apple.

Vidare känns vår protagonist och frihetskämpe Peter – som för övrigt är löst baserad på en verklig person – oerhört endimensionell. Någon större skugga bör dock inte falla över Smith som tycks ta sig an uppdraget att gestalta en plågad, historisk hjältefigur av denna tyngd med genuin hängivenhet. Problemet ligger snarare i att karaktären Peter, likt filmen i stort, lägger alldeles för stor vikt vid de stora gesterna och egenskaperna för att nå fram med sitt budskap om hjältemod och målmedvetenhet i ansiktet av skoningslös ondska.

För att slaveriet var just det – skoningslös ondska – är vi nog alla övertygade om sedan länge. Något vi har desto svårare att förstå är vad denna bottenlösa orättvisa gör med en människas inre. Och tyvärr gjorde inte Emancipation mig mycket klokare.

"Emancipation" har premiär på Apple TV+ 9 december.

Mer läsning:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL