Antebellum Janelle Monae

Antebellum (2020)

  • 1 tim 45 min
  • Thriller, Skräck
Charlotte Brange | Recension
24 september 2020
Charlotte Brange | Recension
24 september 2020

Tillbaka till framtiden om slaveriets brutalitet.

Rasismen kokar över i hyperaktuella Antebellum med obehagligt realistiska scenarion där hårdnackade sydastatsamerikaner går över alla sorters gränser. Det är nattsvart, tungt och fullt av tvister och törnar – men gå in med en nollställd hjärna utan förväntningar på klassisk skräck, för i Antebellum kryllar det snarare av ren mystik och snabbvändande action.

  • Regi:
    Gerard Bush, Christopher Renz
  • Manus:
    Gerard Bush, Christopher Renz
  • I rollerna:
    Janelle Monáe, Eric Lange, Jena Malone

Efter att ha inletts med en lång, utdragen scen i slow motion, inramad med öronbedövande klassisk musik flyttar Antebellum oss tillbaka i tiden. Vi befinner oss på en bomullsplantage i södra USA under slaveriets brutala tid – i ett så kallat "uppfostringsläger". Vår huvudperson Eden (Janelle Monáe) kämpar tillsammans med de andra svarta slavarna emot misshandel, våldtäkter och framför allt - att bli tystad.

Mitt i den ålderdomliga 1800-talsmiljön vaknar vi plötsligt upp i ett modernt år 2020. Eden, som nu heter Veronica, är en framgångsrik författare och föreläsare, och har dedikerat sitt liv åt svarta kvinnors empowerment och självklara rättigheter. Det finns fler än bara några stycken exempel på normaliserad vardagsrasism, och kopplingen till den svunna slaveritiden är inte så långt borta som vi i dagens priviligierade och progressiva samhälle kan tro.

Mer går inte att säga om Antebellum, för den – precis som rasism – måste upplevas för att på riktigt kunna förstå vad som egentligen försiggår. Filmen är idag högst aktuell, då den lägligt kommer ut ett par månader efter Black Lives Matter-rörelsen tog till gatan för högljudda, berättigade protester. Producenterna är samma som bakom Get Out och Us, några av de senare årens succéfilmer som även de utforskat rasism i modern tid.

Foto: Lionsgate

Antebellum består av tre akter vars tempo och komposition skiljer sig markant. Första delen är rent ut sagt vidrig, medan andra delen är mystisk och någorlunda vardaglig. Tredje akten bjuder på fullt blås med så pass nervig action att jag knappt kan sitta still i biostolen. Det gör filmen ganska ojämn, även om den röda rasism-tråden bibehålls i filmens samtliga rutor.

Men lite nyans hade inte skadat. Regissörerna Gerard Bush och Christopher Renz dummar ner publiken genom att mata oss med rasism på ett övertydligt sätt – något som rasism ärligt talat inte behöver vara, den kan vara så enkel att den knappt märks. Det tenderar att trilla över i för lätta metaforer snarare än att sitta i detaljerna, vilket får filmen att inte bli lika intelligent som sin grundidé.

Högaktuell samhällskritik som blivit felaktigt marknadsförd.

Ibland bidrar en hajp att en film, trots sin kvalitet, blir en enda stor besvikelse. Både att marknadsföras som skräck (postern för tankarna till När lammen tystnar eller Hereditary) och att ha den banbrytande Get Out i ryggen, vilseleder upplevelsen innan den ens har börjat. Antebellum är en ytterst samhällskritisk thriller om slaveri, långt ifrån den enkla popcornskräck många vill chilla till.

Foto: Lionsgate.

Se inte trailern, gå in med ett så nollställt intryck som möjligt, och förvänta dig ingen typisk slasher-skräckfilm. Då kan du uppleva Antebellum på rätt sätt, och förfasas över hur brutal människan kan vara.

TIPS: Det är ju inte särskilt längesen som slaveriet upphörde, och är man mer intresserad om slaveriets konsekvenser, årtionden efteråt, rekommenderar jag starkt dokumentärfilmen 13th som finns på Netflix. Rädsla och fördomar är en av människans värsta fiender, och tyvärr verkar den inte avta med åren.