Guy Ritchies ”Young Sherlock” är årets bästa serie – omöjligt att sluta titta

Min relation till Sherlock Holmes är något som jag lämnat men aldrig riktigt skakat av mig. Vi har haft våra perioder. Jag har läst ett fåtal av böckerna – tillräckligt för att kunna nicka igenkännande på middagar men inte tillräckligt för att vara den där jobbiga typen som suckar högljutt varje gång serien gör något annorlunda än boken. Naturligtvis har jag sett Guy Ritchies filmer. En Sherlock som slåss, svettas och tänker med hela kroppen snarare än bara huvudet.

Sherlock Holmes är ett av de mest omtolkade namnen i hela berättarhistorien. Finns det verkligen mer att säga? Ja. Ganska mycket faktiskt.

Ett geni som inte hittat sig självt än

Young Sherlock möter vår hjälte år 1871 – 19 år gammal, i häkte för ficktjuveri och med ett anseende som ungefär matchar resten av hans livsval hittills. Storebror Mycroft räddar honom och parkerar honom vid Oxford med ett tyst hopp om att det ska gå bättre härnäst. 

Det gör det inte.

Inom nolltid har Sherlock hamnat mitt i ett mord, en stöld av kinesiska pergament tillhörande en besökande prinsessa och en konspiration som sträcker sig ända upp till statens allra högsta korridorer. Vid hans sida, i stället för Watson, finns en ung James Moriarty. Vilket, som du kanske anar, inte slutar särskilt bra för någon av dem.

Det är inte dramaturgi – det är tragedi

Det djärvaste beslutet i hela serien är att göra detektivens ärkefiende till hans bästa vän. Det borde inte fungera. Men det är just det som gör det så smart att serien använder vår förkunskap som ett vapen mot oss. Vi vet vart det här bär och det förvandlar varje ögonblick av äkta förståelse dem emellan till något som nästan gör ont att titta på.

Moriarty och Sherlock är här två sidor av exakt samma mynt. Lika nyfikna, lika utanför, lika övertygade om att världen är byggd för andra människor. Att de till slut hamnar på olika sidor av historien känns inte som dramaturgi, utan det känns som tragedi.

”Young Sherlock” är egentligen inte en serie om hur en legend föds. Det är en serie om hur trauma ärvs. Sherlock är inte mystisk och kall av naturen, utan för att någon gjort honom det. Familjen Holmes är en samling av hemligheter och frånvaro, och serien argumenterar stilla men envist för att den berömda detektivhjärnan inte är en gåva. Den är ett svar på smärta.

Att Moriarty, spelad av Dónal Finn, dyker upp i exakt samma ögonblick är seriens mörkaste och mest eleganta påstående. Att skillnaden mellan hjälte och skurk sällan handlar om vad man bär på, utan om vem som råkade finnas där när det vägde jämnt.

Det är inte punkigt – men det känns punkigt

Låt mig vara tydlig. Young Sherlock är inte en punkig serie. Det är en välproducerad, dyr och tekniskt polerad Prime Video-produktion som utspelar sig i viktorianskt England med fina kostymer och storslagna miljöer. Men det spelar ingen roll för den känns punkig ändå. Framförallt i det återkommande temat i introsekvensen. En liten elektrisk, halvt upprorisk energi som sätter tonen redan från sekund ett. Det är som om någon smugit in ett gitarriff under ett symfoniorkesters repetition. Det hör inte hemma där. Det är perfekt.

Mycket av det kommer från Ritchies signaturstilar. Snabba klipp, sneda vinklar, action som rör sig i samma tempo som Sherlocks tankar, men det är fotot som verkligen gör jobbet. Serien är vacker på ett sätt som inte skryter om det. Kameran rör sig med en rastlöshet som speglar huvudpersonen. Den dröjer aldrig för länge, söker alltid nästa vinkel, nästa detalj, nästa ledtråd som gömmer sig i utkanten av bilden.

Det är en visuell resa lika mycket som ett narrativ.

En Sherlock som faktiskt får vara dålig på att vara detektiv

Hero Fiennes Tiffin gör något klokt med rollen som unge Sherlock Holmes. Han spelar inte en miniatyrversion av den stora legenden vi alla känner igen. Han spelar en kille som kanske skulle kunna bli det om han slutar sabotera sig själv tillräckligt länge. Impulsiv. Känslosam. Ibland rent inkompetent. Det är befriande på ett sätt som BBC:s kliniskt kyliga version av karaktären aldrig riktigt tilläts vara.

Omöjlig att sluta titta på: ”Serie jag inte visste att jag väntade på”

Young Sherlock är den sortens serie jag inte visste att jag väntade på. Den tar ett av litteraturens mest slitna namn och gör det till något som känns genuint nytt. Inte genom att ignorera arvet, utan genom att använda det klokt. Den är vacker att titta på, omöjlig att sluta titta på och har en emotionell intelligens. Det är en serie som vet precis vad den är och levererar det med en självsäkerhet som är sällsynt. 

Jag är inte klar med den här serien. Och den är definitivt inte klar med mig.

Alla avsnitt av ”Young Sherlock” finns att streama på streama på Prime Video från och med den 4 mars.

LÄS OCKSÅ: Tre nya kriminalserier många har missat – spännande pärlor du måste se

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Young Sherlock