All the Beauty and the Bloodshed (2022)

All the Beauty and the Bloodshed (2022)

  • 2 tim 2 min
  • Dokumentär
Axel Diedrichs
09 januari 2023 kl. 18:01
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kraftfullt när Nan Goldin tar kampen mot Sackler-familjen

I den nya dokumentären "All the Beauty and the Bloodshed" får vi följa fotografen Nan Goldin och hennes protestgrupp som gör sitt yttersta för att sänka Sackler-familjen, läkemedelsdynastin som låg bakom den stora opioidepidemin i USA. En verklig David mot Goliat-historia som inte lär lämna någon oberörd.

  • Regi:
    Laura Poitras
  • I rollerna:
    Nan Goldin m.fl.

2017 grundade fotografen och konstnären Nan Goldin organisationen P.A.I.N. (Prescription Addiction Intervention Now) tillsammans med en grupp konstnärer, aktivister och personer som lever med beroende. Deras första fokus låg på att blottlägga miljardärfamiljen Sackler, som satte igång opioidöverdosepidemien med deras blockbusterläkemedel Oxycontin. P.A.I.N. har avslöjat de institutioner som har varit medskyldiga genom att acceptera deras donationer under årens lopp, och genom direkt åtgärd har de även lyckats driva många museer och universitet att vägra Sackler-finansiering och bryta kontakten med familjen. 

Dokumentären är indelad i två händelseförlopp: det som följer P.A.I.N. när de gör sina protestnedslag på några av världens ledande konstmuseer, och det som ger oss den fascinerande frontpersonen Nan Goldins livshistoria. Hennes liv tycks alltid ha varit en kamp, från att hon tvingades bo runt på olika fosterhem till när hon jobbade som sexarbetare i New York, och tiden hon förlorade majoriteten av hennes vänner i AIDS-epidemin på 80-talet, till hennes egna svåra oxycontinberoende, och därefter hennes strid mot de som förstört hennes och många andras liv.

Nan Goldin borde vara allas superhjälte

Genom vått och torrt har kameran alltid varit som en förlängning av Goldin själv. Redan som ung dokumenterade hon ofiltrerat hennes liv och den bohemiska skara utbölingar som florerade omkring henne i de mest dekadenta åren på New Yorks bakgator. Hennes vilda dokumenterande uppskattades inte som utställning på den breda konstscenen när det begav sig, men betraktas i efterhand som både unikt och avantgardistiskt. Det är en häftig resa att följa Nan Goldin som leder oss genom hennes otaliga motgångar i livet – där flera av dem vittnar om att hon borde varit död sedan länge. Ännu mäktigare är det att följa henne i sina sextioår när hon trots orädd tar sig an en skrämmande dynasti som är god för många miljarder. Hon borde vara allas superhjälte. 

Genom dokumentärfilmaren Laura Poitras lins ger All the Beauty and the Bloodshed oss en sann David mot Goliat-historia om när Goldin och hennes meddemonstranter upplyser världen om alla de liv som Sackler-familjens medicin har skördat. Att det är just Goldin som driver på den här kampen mot dem känns under filmens gång som en absolut självklarhet när vi förstår vilket djärvt och gott hjärta som pumpar innanför hennes bröstkorg. Vi känner tidigt hennes frustration över Sackler-familjens relation till konstvärlden (som kan pekas ut som någon slags kulturtvätt för att ge deras namn ett bättre klang) och brinner med henne under vad som är en oförglömlig resas gång.

Förutom att vara budskapsstark är "All the Beauty and the Bloodshed" en ruggigt läcker dokumentär att kolla på med lockande bilder ur Nan Goldins arkiv ackompanjerade med musik av det New York-tunga bandet Velvet Underground. Det är min starkaste rekommendation att du går och se filmen som har premiär på bio den 13 januari. 

Mer läsning:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL