Actionthrillern ”Greenland 2: Migration” bjuder på förväntad underhållning

Familjen Garrity är tillbaka och vi får följa deras liv i bunkern efter att en komet gjort majoriteten av världen obeboelig. Men när deras säkerhet i bunkern slås i spillror tvingas de ut i en farlig och oförutsägbar plats. Ska de kunna hitta ett nytt hem?

”Starka skäl att uppleva filmen på bio”

Familjen som jag aldrig fått en anledning att bry mig om spatserar nu genom den ena dödsföraktande scenen efter den andra och det är givet, redan innan filmen började, att det är här den kommer att skina. För det är när döden flåsar Gerard Butler och kompani i örat som spänningen och intresset tar vid. Givetvis bjuds vi på häftiga effekter med blixtrande stormar från helvetet och rester av kometer slår till som en lavett över landskapet.

Det finns en scen som gör mig, som är hiskeligt höjdrädd, så obekväm att jag vill orma mig ur mitt eget skinn av obehag. Det ger starka skäl att uppleva filmen på bio med sina skrämmande domedagsscener och sitt trumhinnesprängande ljud.

Mestadels är filmen dock, precis som jag också hade förväntat mig, en enda lång ”just go with it”.

”Varför leta efter logik i en film som inte blir bättre av det?”

Det finns en lång rad av detaljer att störa sig på. Det nämns, till exempel, en enda gång att deras son har diabetes för att sedan falla i ”nu pratar vi inte mer om det”-hålet. Men har man lagt märke till det, som att lappen i tröjkragen kliar mot nacken, då är det svårt att ignorera det. Filmen glider fram på ett ”skit i det så lever du längre” och det är de skygglapparna jag faktiskt väljer att ha på mig. Den var ju faktiskt aldrig ämnad för något större än en popcornsäljare så varför leta efter logik i en film som inte blir bättre av det?

Tyvärr ebbar den visuellt effektfulla kaosvågen ut mot sista tredjedelen av filmen, nästan som att budgeten tog slut, vilket känns lite deppigt. Istället måste vi fokusera mer på karaktärerna som är fattigt skrivna och har mindre personlighet än ett gäng palsternackor. Skådespelet är på sin höjd acceptabelt med tanke på nivån av resten av filmen, men jag känner mig långt ifrån nöjd med att förlita mitt nöje och intresse för den här filmen till dessa mediokra Svensson-amerikanare.

Betyget landar på samma ställe där mina förväntningar låg. Någonstans på den svala landningsbanan som ligger mellan en tvåa och en trea. Hade jag fått lite mer gastkramande effekter hade jag utan tvekan värmt upp för en solid trea.

”Greenland 2: Migration” har biopremiär den 28 januari.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Greenland 2: Migration