Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Sök Stäng sök
Recension: Junji Ito Maniac: Japanese Tales of the Macabre (säsong 1)

Recension: Junji Ito Maniac: Japanese Tales of the Macabre (säsong 1)

  • 12 x 24 min
  • Skräck
  • Netflix
Nathalie Leth
Nathalie Leth | Nyhet
20 januari 2023
Nathalie Leth
Nathalie Leth | Nyhet
20 januari 2023

Ojämn start för nya Netflixserien

Nu finns "Juni Ito Maniac: Japanese Tales of the Macabree" att streama på Netflix. Filmtopps Nathalie Leth säger sitt om den nya serien.

  • Skapare:
    Junji Ito
  • I rollerna:
    Bill Millsap, Dorah Fine, Mike McFarland m.fl.

Jag undviker skräckfilm så gott jag kan just för att jag inte gillat att bli skrämd. Täcket åker högt upp över ansiktet då skräckisar med hjälp av ljud och rörliga bilder kan få även den mest tappra tittaren att reagera. Därför föredrar jag ofta min skräck i litterär form. Jag behöver inte hålla för öronen för att stänga ute ödesdigra, gnisslande toner och det finns inga billiga jump scares att tala om.

Tack vare detta dras jag ofta till japanska serier av den världskända Junji Ito. Hans stil är ofta känd för sin body horror, vilket är en genre, min skräckkänsliga personlighet till trots, fascineras av. Rutorna är ofta morbida och fängslande på en och samma gång. Men hur gör sig då hans serier i animerad form?

Recension: Junji Ito
Foto: Netflix

Svartvita illustrationer har fått färg

Det första den vane Junji Ito-läsaren lägger märke till är att hans svartvita verk numera bär kulörer. Färgerna, till och med de som är menade att vara glättiga, är smutsigt jordiga och på något magiskt vis nästan melankoliska. Det är ett färgschema som vet exakt vilken stämning som eftersöks och som snarare framhäver än tonar ner en känsla av obehag som trollbinder mig. Det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig och det gör mig starkt och positivt överraskad.

Något som serierna vinner på som förloras i animerad form är de tidigare nämnda stillbilderna. För även en usel berättelse kan ha magnetisk dragkraft om den är snyggt tecknad. Ito är en konstnär som verkligen har hittat tekniken för att skapa gastkramande bilder och det är därför jag ofta kan se mellan fingrarna när själva spökhistorien förpassas till bokhyllan för att aldrig tillkallas till en seans på nytt igen. Det blir såklart svårare att uppskatta detta då den animerade stilen, även om den är väldigt lik originalet, inte kan fånga samma anda.

Junji Ito
Foto: Netflix

Från melankoliska till makabra livsöden

Serien är, som många av Junji Itos berättelser, uppdelad i korta stycken av alltifrån melankoliska till makabra livsöden. Om det är något jag som ett fan vill klaga på så är det hur kraftigt det svänger mellan hur genuint bra eller hur fruktansvärt usla jag tycker att dessa berättelser är. Ito kammar tyvärr sällan hem en genuint bra berättelse men de som är bra har etsat sig fast som om han hade blandat eller skräckcocktail och skakat om den med min små grå.

Tre avsnitt in är allt som behövs för att visa prov på detta då de första två är påfrestande svaga medan det tredje fullkomligt briljerar. Det är dessa briljanta stunder som får mig att komma tillbaka men det är frustrerande hur mycket geggig ektoplasma som jag tvingas trampa mig igenom för att hitta dessa.

"Junji to Maniac: Japanese Tales of the Macabre" finns nu att streama på Netflix.

Mer läsning:

NÄSTA ARTIKEL