Det hemliga vapnet som gjort ”Stick” till en succé – enligt seriens stjärna

Filmtopp intervjuar stjärnorna i succéserien ”Stick”

Förra veckan var det premiär för den nya serien Stick på Apple TV+. Sportkomedin handlar om det tidigare golfproffset Pryce Cahill (Owen Wilson), som efter privata och professionella motgångar lever ett tomt och riktningslöst liv. 

Det ändras när han stöter på den unge talangen Santi (Peter Dager) och gör honom till sin protegé. Tillsammans med sin tidigare caddy Mitts (Marc Maron) och Santis mamma Elena (Mariana Treviño) ger dig sig ut i en husbil med målet att göra Santi till professionell golfare. På vägen får de även sällskap av Santis kärleksintresse Zero (Lilli Kay).

Inför premiären fick Filmtopp möjligheten att prata med samtliga av de ovan nämnda stjärnorna, samt Judy Greer (som spelar Pryce Cahills ex i serien) och serieskaparen Jason Keller.

LÄS OCKSÅ:

• Intervju: Owen Wilson till Filmtopp om sin ”rädsla” och det ”obekväma” med Zoolander
• Intervju: Marc Maron om nya serien med Owen Wilson: ”Något man sällan får uppleva”

Det hemliga vapnet bakom succén – skådespelarnas röster

Peter Dager (Santi) och Lilli Kay (Zero) är två jämförelsevis nya förmågor som glänser i Stick. I serien spelar duon mot legendarer i komedi- och humorsammanhang, som Owen Wilson, Judy Greer och Marc Maron. 

Till Filmtopp säger de att det var lite skrämmande att försöka lägga sig på samma nivå som dem under inspelningen, men att de definitivt växte som skådespelare av upplevelsen, även om Dager skämtar om att han kände sig ”mindre rolig” efter att ha sett vad de mer rutinerade levererade.

”Det finns så många vackra
röster i den här serien”

Sättet som skådespelare som Owen Wilson levererar sina repliker är utan tvekan en av seriens styrkor, så Filmtopp frågade Dager och Kay om det är lika trollbindande att lyssna på stjärnan i verkliga livet som det är på tv. 

Frågan fick Dager att inse en annan, mer oväntad, styrka i serien: 

Peter Dager: Jag vill säga en sak om det här, fast det är märkligt att säga. Jag tycker att vi har några av de bästa rösterna i den här serien. Lilli skulle inte säga det [men] Lillis röst är så lugnande att det nästan känns mirakulöst att lyssna på den. [Och] Marc Maron, man hör direkt när det är han som pratar. Och Owen, förstås, men vad jag menar är att det inte bara är Owen. Det här är första gången jag ens tänker på det, för det är en så himla kul och intressant fråga, men det finns så många vackra röster i den här serien. Tillbaka till Owen, så ja, det är precis så fascinerande som du kan föreställa dig. Det är också vad han pratar om som är precis lika fascinerande som hur det låter när det kommer ut.

Dager får medhåll av Kay som, lite skämtsamt, fyller i att även han har en lugnande och härlig röst att lyssna på.

Skaparen Jason Keller om jämförelserna med ”Ted Lasso”

Ytterligare en förklaring till att Stick fått ett så varmt mottagande är att serien har en och annan parallell en annan framgångsrik sportkomedi på Apple TV+, Ted Lasso. Serierna är väldigt olika i grunden, men de har beröringspunkter i sin snälla humor, hoppfulla inramning och sympati för sina karaktärer, vilket gjort jämförelserna oundvikliga.

Stick-skaparen Jason Keller har ytterligare en koppling till serien – hans partner är Ted Lasso-skådespelaren Andrea Anders ("Michelle Lasso" i serien), så Filmtopp passade på att fråga i vilken utsträckning Ted Lasso inspirerade Stick och om Andrea Anders kunde komma med några experttips under arbetet med den nya golfkomedin.

”Förhoppningsvis får vi dig
att både skratta och le,
men också känna något.”

Jason Keller: Andrea har alltid synpunkter på allt jag jobbar med. Hon är väldigt bra och smart när det gäller handling och karaktärer, så jag lutar mig ofta mot henne när jag funderar på något jag skriver. Och Ted Lasso, jag älskar verkligen den serien. Första gången jag såg den var det som för alla andra på planeten – den smög sig på och rörde mig djupt och fick mig att skratta. På det sättet var den absolut en inspiration. Jag tänker på dem som två väldigt olika serie, men det jag tänker att vi har gemensamt är att förhoppningsvis får vi dig att både skratta och le, men också känna något.

Balansen som får Lilli Kay att uppskatta ”Stick” extra mycket

När moderna filmer och serier anstränger sig för att vara relevanta i samtiden går det många gånger i baklås. Även om tanken är god kan underrepresenterade karaktärer och inkluderande språk ibland forceras in i produktioner på ett sätt som får de där karaktärerna att kännas som funktioner snarare än människor och språket som manipulerande. 

Stick har inte det problemet. Lilli Kays Zero är en icke-binär queer-karaktär som uttrycker sina politiskt korrekta åsikter på ett, snudd på, stereotypt sätt – men utan att det känns påtvingat. Zero räddas från att bli en karikatyr genom att få vara en karaktär med tydliga brister och tack vare att serie vågar skämta om klumpigheten och okunskapen som många har kring personer med Zeros identitet. 

”Att få se det gestaltas
i en serie [...] är både fint
och väldigt speciellt.”

Jag frågade Kay om hon höll med om att serien hittar en fin balans i just den aspekten.

Lilli Kay: Jag håller faktiskt med dig. Jag tycker att manusförfattarna gjorde ett fantastiskt jobb. Och jag tror, som någon som befinner sig inom de ramarna och identifierar sig så, så var det väldigt upplyftande att få se något som hade lite lätthet i tonen. Ofta när vi pratar om kön, när vi pratar om identitet kring det, så går vi på tå, nästan ängsligt, runt det. Men jag tror att de flesta som är utanför könsnormerna, inklusive mig själv, egentligen bara vill att man försöker. Och om du gör fel möts du oftast av värme och förståelse och tacksamhet för att du respekterar dem och försöker göra rätt. Så att få se det gestaltas i en serie, och att det aldrig kändes tillrättavisande eller stelt, utan snarare präglades av lärande, kärlek och en gnutta humor – det tycker jag är både fint och väldigt speciellt.

Filmtopp tackar ”Stick”-skådespelarna för intervjuerna. Nya avsnitt av serien släpps på Apple TV+ på onsdagar.