Topp 5 guilty pleasure-filmer – 5 skämskuddar av rang!
Finns det någon film du inte skyltar med att du gillar?
Alla har hemligheter av något slag. Idag ska jag vända på alla mina pinsamma stenar och föra mina mörka, skämmiga hemligheter till det osmickrande ljuset. Med en dåraktig djärvhet är jag härmed beredd att sätta den lilla filmkritiska trovärdighet jag arbetat upp på spel. Gör plats på scenen för en drös filmiska brott mot mänskligheten – som jag någonstans har en fäbless och en oskuldsfull kärlek inför. Stunden är kommen för topp 5 guilty pleasures! Må filmgudarna hjälpa oss alla!
5. Teenage Mutant Ninja Turtles 2: The Secret of the Ooze! (1991)
Skämskudden som sparkar igång min lista är ingen mindre än film nummer två i Turtles-trilogin: Teenage Mutant Ninja Turtles 2: The Secret of the Ooze!
Den hänsynslösa skurken Shredder är tillbaka och han är sugen på sköldpaddssoppa efter ett alldeles vanvettigt käckt 90-talsrecept! Våra tonårs-reptiler blir tvungna spänna sina ninja-muskler till bristningsgränsen. Shredder har nämligen skaffat sig brutala och muskulösa lakejer i form av mutanterna Tokka och Rahzar. Sluta meditera och damma av dina gamla kaststjärnor – nu väntar en mutant-batalj av rang!
LÄS VIDARE: Spana in vår recension av Turtles: Out of the Shadows!
Det här är en fantastiskt puckad 90-talsrulle som verkligen går all-in på sin tramsiga premiss. Och jag myser i stora drag! Plågade stuntmän i klumpiga gummidräkter går upp i ninja-ringen mot andra stuntmän i ännu klumpigare gummidräkter. Den allvarssamma tonen från föregångaren har flytt sin kos och regissören Michael Pressman vrider ut varenda löjlig droppe ur den 90-talsosande wettextrasa som är The Secret of the Ooze. Mina nostalgisträngar spelas på högsta volym och jag saknar innerligt tiden då jag helst av allt ville heta Michelangelo. Mitt muterade hjärta fullkomligt älskar denna urtöntiga nostalgifest!
4. Godzilla (1998)
Jag minns det som det var igår. Jag var tio år gammal. Jurassic Park och uppföljaren The Lost World var enväldiga kejsare över mitt barnasinne och styrde sina pojkimperium med järnhand. Dock skulle mitt unga, okritiska sinne knockas fullkomligt medvetslöst av en stålnäve signerad Roland Emmerich. Idag är denna bioupplevelse en skamfläck, då var det en tioårings våta dröm.
Godzilla är givetvis högoktanig dynga som borde slutförvaras med liknande biokemiskt avfall. Dock existerar det mörka vrår av mitt pubertala sinne som fortfarande tilltalas av Emmerichs muterade kalkon-rulle. En hysteriskt felcastad Matthew Broderick leder vägen i en av de CGI-geggigaste remakes genom tiderna. Jag får fortfarande en mysig adrenalinkick av Puff Daddys Come With Me och skrattar gott åt Maria Pitillos tafatta försök att agera. Som grädde på moset ser vi även Jean Reno skämma ut sig fullkomligt. Godzilla är urmodern av ett guilty pleasure för undertecknad - och ett av de mest pinsamma alster i min DVD-hylla.
3. Rocky 5 (1990)
Seriöst, varför har jag sett Rocky 5 minst 30 gånger? Det är en fråga som fullkomligt lamslår modern psykologi och cineaster. Rocky 5 är inte en dålig film, det är en film med gigantiska sprickor i sina bärande stöttepelare.
Den första filmen om sluggern Rocky Balboa är min absoluta favoritfilm genom alla tider. Det är där min kärlek till del fem tar sitt fäste. Sylvester Stallone lyfter äntligen karaktären ur det serietidningsträsk han befunnit sig efter del tre och fyra och karaktärens särskiljande drag gör ett glädjerikt återbesök i skådespelarens gestaltning. Jag älskar att återse gamla Rocky igen. Trots att det är en horribelt vanställd version av den folkkära hjälten vi skådar.
Av någon anledning blir jag inte provocerad av Rocky 5. jag myser. Jag kelar med denna trasiga och banala uppföljare som egentligen hör hemma på den filmiska soptippen.
2. Spawn (1997)
Även detta är en favorit från min ungdoms glada dagar. Spawn var förmodligen det fräsigaste mina nio-åriga ögon beskådat. Den uppfyllde alla kriterier för att vinna ett testosteron-flödande hjärta: k-pistar, helvetet och en sadistisk clown. Mitt pojksinne fick fullkomligt spader och denna hysteriska känslo-urladdning lever och frodas så här 21 år senare.
LÄS VIDARE: Kika in vår lista över fem filmer i akut behov av en remake del 2
Det är ju synd att filmen är ett fullkomligt havsverk. Vidriga CGI-effekter varvas med lika delar vidriga skådespelarinsatser med en Michael Jai White i spetsen som febrilt letar efter superhjälte-pondus och fotfäste. Regissören AZ Dippé slarvar med nästintill imponerande precision bort det som är fräscht med källmaterialet och resultatet är ett spretigt och pinsamt felbygge. Ett felbygge som fortfarande får mitt hjärta att dunka lite snabbare, och när tonerna från Marilyn Mansons Long, Hard Road out of Hell ljuder ur högtalarna är mitt guilty pleasure-klimax nära.
Spawn är superhjälte-filmernas motsvarighet till vinterkräksjukan, som jag gång på gång utsätter mig för.
1. Jaws: The Revenge
Nu flög den sin kos. Min trovärdighet som filmskribent är i och med denna förstaplacering lika livlös som Uwe Bolls filmografi. Jaws: The Revenge är så komiskt vedervärdig att den spelar i en helt egen division av filmiskt gödsel.
Steven Spielberg övergav skeppet redan efter den mästerliga första delen och aldrig har regissörens närvaro saknats mer än i del fyra. Michael Cane går på autopilot och filmens story om en vithaj med ett osläckligt hämdbegär mot familjen Brody är inget som direkt stretchar härnans muskler. Likt förbannat har jag i mina svagaste stunder njutit i enorma drag av Jaws: The Revenge.
Filmen pulvriserar allt vad förstånd heter och agerar rivjärn åt mina stackars hjärnceller. Underhållningsvärdet i denna mupp-rulle når kataklysmiska höjder och ringar in ett guilty pleasure till punkt och pricka. Jaws: The Revenge är den ultimata skämskudden och vinner utan tvivel min topplista!
Vilka filmer skäms du över att gilla? Låt kommentarerna ljuda!