Fem filmer i behov av en remake del 2
Vi förtjänar uppdaterade versioner av dessa filmer:
Den vedertagna uppfattningen bland filmälskare är att remakes är ett girigt fenomen som vittnar om kreativ utbrändhet. Dock lyckas filmgudarna ibland visa vägen för vissa nyproduktioner som faktiskt överträffar originalen. Ofta sker detta när originalet hade en intressant idé, men utförandet lämnade en del att önska. I andra fall behövs en ordentlig omtolkning av källmaterialet göras för att en remake ska kunna överglänsa sin upplaga. Med detta i åtanke har jag fyllt på vår lista med ytterligare fem filmer i behov av en remake.
Public Enemies (2009)
Regi: Michael Mann
Med: Johnny Depp, Christian Bale, Marion Cotillard, m.fl
Genre: Action, Drama
Johnny Depp gör gangstercomeback efter sin frånvaro från genren sedan Blow 2001. Han håller sin vana trogen och gestaltar en historisk bov. I Public Enemies tar han på sig rollen som John Dillinger. Hack i häl har han Christian Bale som spelar FBI-agenten Melvin Purvis.
Läs också: Original mot remake: Dawn of the Dead (1978) vs Dawn of the Dead (2004)
Varför en remake?: Detta borde vara en riktig nagelbitare. En katt och råtta-lek där min kräkreflex stundtals är skrämmande nära av rent adrenalin. Premiss, ensemble och regissör lovar guld och gröna skogar men levererar på sin höjd brons och höstskog. Mann regisserar bankrån, biljakter och andra actionsekvenser som hör genren till med ett stilistiskt handlag. Dock saknar karaktärerna en "hook" för att få katt och råtta-leken engagerande. Public Enemies är absolut ingen dålig film, det är en mellanmjölks-film, en bagatell. En remake som återberättar historien som ett mer karaktärsdrivet drama och förflyttar fokus från den skimrande ytan hade kunnat resultera i en film för historieböckerna.
Big Eyes (2014)
Regi: Tim Burton
Med: Amy Adams, Christoph Walz, Danny Huston, m.fl
Genre: Drama
En talangfull målare, Margaret Keane, försöker starta upp ett nytt liv efter en smärtsam skilsmässa. Det dröjer dock inte länge innan en ny stor kärlek gör entré, även han en konstnär. Keanes artisteri gör storsuccé i konstvärlden men kruxet är att hennes nyfunna make påstår sig ligga bakom hennes verk.
Läs också: Vår recension av Big Eyes
Varför en remake?: Jag har sällan varit så frustrerad efter en film som efter Big Eyes. Filmen spretar så att det sticker i ögonen. Burton behandlar mörka, mogna teman som våld i nära relationer, psykisk misshandel etc., men väljer att hantera det med en relativt käck ton. Lägg dessutom till Christoph Waltz fullständiga cirkusapa till antagonist och resultatet blir en upplevelse som inte håller ihop. Potentialen till ett engagerande drama finns där, och stundtals syns konturerna av den filmen, men det är dessvärre för sällan. En remake hade kunnat fylla i dessa konturer till en helhet.
The Mask (1994)
Regi: Charles Russell
Med: Jim Carrey, Peter Riegert, Peter Greene, m.fl
Genre: Komedi
Varje filmlista, som diskuterar remakes, kräver minst ett uppseendeväckande eller kontroversiellt val. The Mask är att betrakta som mitt inlägg.
När Stanley Ipkiss hittar en mystisk mask får han övernaturliga krafter och gröna pigment i ansiktet. Detta drar till sig oönskad uppmärksamhet. Snart har han alla New Yorks busar efter sig och alla är ute efter en och samma sak: masken.
Varför en remake? Jag älskar originalet! En film som formade min filmsmak som ung pojk och även mitt ansikte eftersom den uppmuntrade till en hel del grimaserande. Det jag vill se av en remake är något som omöjligen kan provocera oss originaldyrkare - en fullständig omskrivning av regelboken. Jag vill se en nytolkning av The Mask, som en ångestframkallande skräck/thriller à la David Cronenberg. En ansiktsmask som fullständigt vänder ut och in på bäraren i sann body-horror anda. Det vore en kaxig och oväntad nytolkning.
Predators (2010)
Regi: Nimród Antal
Med: Adrien Brody, Topher Grace, Alice Braga, m.fl
Genre: Action, Sci-fi
I den andra uppföljaren till Predator (1987), Predators, är Rovdjuren betydligt fler till antalet. Historien kretsar kring en grupp människor som slumpmässigt placerats på jägarvarelsernas planet. Deras uppgift är rätt och slätt att döda eller dödas.
Läs också: Fem filmer i behov av en remake
Varför en remake? Predator är en actionklassiker vars hantverk är noggrant och omsorgsfullt utformat mitt i allt testosteron-os. Att en värdig uppföljare inte har lyckats produceras är verkligen synd. Predators har ett hyfsat koncept och starkt visuellt berättande, men tyvärr slutar mina hyllningar där. Adrien Brody och Topher Grace definierar begreppet "felcasting" och lyser av vad som endast kan kallas för anti-karisma. En remake hade gärna fått utforska Predators under andra förutsättningar än i ännu en djungel. Förslagsvis hade en mer klaustrofobiskt laddad miljö, i linje med Alien, skänkt konceptet en nödvändig adrenalinspruta.
Spawn (1997)
Regi: Mark A.Z. Dippé
Med: Michael Jai White, John Leguizamo, Martin Sheen, m.fl
Genre: Action, Sci-fi
När lönnmördaren Al Simmons blir brutalt mördad av sin chef går han in i en pakt med djävulen själv. Simmons vill återse sin fru igen på jorden, men hans önskan kommer till ett dyrt pris; han blir tvungen att leda ett oheligt krig med helvetets styrkor i spetsen.
Varför en remake? Tro mig, jag vill inte bidra till ännu en urlakad nytolkning i superhjältegenren. Dock anser jag att det finns något alldeles unikt i Spawn. Originalet är ett typexempel på en vedervärdig film med en lysande idé i botten. Konceptuellt är nämligen Spawn störtskön. Historien har potential att berätta en psykedelisk thriller som angränsar till fantasy i en ultravåldsam cocktail. Spawn ligger dessutom rätt i tiden. Deadpool har bevisat för filmbolag världen över att det finns en publik som hungrar efter ett vuxnare, våldsammare innehåll.