Jag är Klimpen, motherfucker!

SVT Play-tips: Tre feelgoods om nya tag i Norrland

Filmtopp
Filmtopp | Lista
17 augusti 2020
Filmtopp
Filmtopp | Lista
17 augusti 2020

Från "Klimpen" till en "cowboybåt".

På SVT Play finns just nu tre nya dokumentärer som utspelar sig helt eller delvis i Norrland, och som alla kan rymmas under begreppet feelgood-teve.

Jag är Klimpen, motherfucker! (Mattias Sjöstedt, 2020)

Jag är Klimpen, Motherfucker!
Martin "Klimpen" Illiou. Foto: SVT.

Sedan Martin "Klimpen" Illiou medverkade i TV-serien "​Bert"​ i mitten av 1990-talet, har livsresan varit långt ifrån enkel. Historien om vägen tillbaka, från missbruk och hemlöshet till nya rollen i ​Berts dagbok, är skoningslöst öppenhjärtig.

Som dokumentär har ​Jag är Klimpen, Motherfucker!​ minst ett metalager, då dess skapare Mattias Sjöstedt känner huvudpersonen. Av förståeliga skäl blir det i ett sådant läge svårt att som filmare "bara" vara en fluga på väggen. Filmen får därför lika mycket karaktären av en intervention. Som när vännerna möts upp i Stockholm efter en tids svårigheter och Mattias säger sig känna ett moraliskt ansvar att puffa Martin i rätt riktning.

Mattias försöker att inte vara dömande och vi som tittar får dra våra egna slutsatser. Vi förstår att "Klimpen" har haft ett destruktivt beteende, men det här är hans berättelse, om kampen från missbruk till den nya tillvaron i Jörn i Västerbotten där han träffat sin nya sambo. Formen – Mattias har följt Martin under tre år – gör att vi kommer nära relationen mellan två vänner, som befinner sig på var sida om det betraktande kameraögat.

Det mänskliga mötet är jobbigt och konfronterande, men nödvändigt. Inte minst påminns vi om vikten av att kunna ge varandra en andra chans.

EPA (Fredrik Oskarsson, Jakob Arevärn, Linus Andersson, 2020)

EPA

Josefin och Hilda i "EPA". Foto: SVT.

Raggarkulturen har på senare tid belysts i SVT i bland annat dokumentären ​"Raggarjävlar"​ och kortfilmen "Skräpytan"​. Då sådana personporträtt inte alltid är de mest smickrande, är det välkommet att EPA​ försöker avmytologisera denna livsstil.

I ​EPA​ får vi följa ett gäng tonårstjejer i Vilhelmina, med fokus på gemenskap och framtidstro snarare än dekadens och uppgivenhet – fördomar och stereotyper som ibland riskerar att förstärkas i landsbygds- och småstadsskildringar. Utgångspunkten är musikfestivalen Midnight Light Festival, där de motorburna tjejerna får i uppdrag att skjutsa artister till och från flygplatsen, campingen och festivalområdet vid Folkets Hus. Redan vid ankomst ser roade musiker Vilhelmina med omnejd från insidan av en EPA-traktor. I ett av de finaste klippen bondar en Stockholmsartist med sin pratglada chaufför medan de tillsammans blickar ut över landskapet uppifrån en kulle med mäktig utsikt.

"EPA"​ är en varm skildring, som visar hur viktigt gemensamma intressen kan vara för en grupp identitetsbyggande individer. De motorintresserade tonåringarna i södra Lappland framträder inte som rebeller ​mot​ utan i samverkan ​med​ samhället. Hör och häpna de verkar till och med ha en god relation med polisen. Det är en midnattsljus, positiv bild som smittar av sig.

Cowboybåten (Dick Bewarp, 2020)

Dick Bewarp
Dick Bewarp i "Cowboybåten". Foto: SVT.

"Cowboykåken"​ blev en omedelbar succé för tre år sedan. Dokumentationen av hur Dick Bewarp byggde sin timrade drömkåk, träffade rakt i hjärtat på landets alla hemmafixare och landsbygdsromantiker.

Serien ​Cowboybåten​ fortsätter i samma frihetliga nybyggaranda och platsen är fortfarande Mårdsjön i nordöstra Jämtland. För Dick, som vid det här laget är en etablerad lokal profil, kliar det i fingrarna att dra igång ett nytt projekt. Idén om en större flotte förankras hos såväl övriga bybor som kommunen; tanken är att båten ska bli en attraktion, med dans och fest för ditresta gäster. Om kåkens tillblivelse främst handlade om Dicks egen resa, handlar båten mer om att "göra något tillsammans".

Det är mänskligt att vilja få godkännande utifrån. Det gäller i hela landet och i allra högsta grad i Jämtland. ​Cowboybåten​, precis som ​Cowboykåken,​ är på så vis det ultimata erkännandet för hemvändaren: att lämna storstadens larm för att slå sig till ro i en mindre ort, med villkorslös kärlek till bygden. Inte för att det är ett måste att ha sina rötter där man väl hittar hem.

De sex avsnitten om den spektakulära flotten i Mårdsjön, är underhållande och säkerligen inspirerande även för mindre praktiskt sinnade. Gemenskap ska precis som musik, byggas utav glädje.

Du hittar alla dessa program på SVT Play – för fler listor och tips, scrolla vidare!

Anders Nilsson