Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Argentinska filmer du måste se!

Argentinska filmer du måste se!

Edward Langert Wikström | Lista
16 december 2021
Edward Langert Wikström | Lista
16 december 2021

Viljan att skapa, berätta och beröra

Viljan att alltid att nå in i biopublikens hjärtan präglar den blomstrande argentinska filmindustrin. Filmtopp listar här ett urval av sevärda argentinska filmer.

Efter den vunna demokratin i landet 1983 såg Argentina ett återupplivandet av filmfestivaler och fritt konstnärligt skapande, vilket gav luft i lungorna för unga regissörer, skådespelare, scenografer, dansare, poeter och manusförfattare. Friheten från censur och lusten att skapa är just vad som utmärker de argentinsk film under 80-talet. I viljan att bryta tystnaden om grymheterna från militärdiktaturen har landets filmskapare aldrig varit rädda för att tala om det förflutna.

Sur, Åter till södern - 1988

I rollerna: Susú Pecoraro, Miguel Ángel Solá, Philippe Léotard

Fernando E. Solanas smärtsamma, fantasifulla och estetiskt vackra 80-tals film som gjordes ett par år efter att han själv återvänt till hemlandet efter sin exil.

När den politiske fången Floreal släpps från fängelset precis innan militärdiktaturens fall 1983 har livet utanför murarna pågått utan honom i flera år. Överväldigad av sin frihet återförenas Floreal med en mördad väns ande i den stilla natten. Till tonerna av Astor Piazzollas tango vandrar duon stillsamt tillsammans längst Buenos Aires gator för att se vad som skett under tiden i fängelse. Solanas vann priset för bästa regi vid filmfestivalen i Cannes, samma år som Bille Augusts Pelle Erövraren kammade hem Palme d'Or.

La historia oficial, De försvunnas barn - 1985


I rollerna: Norma Aleandro, Héctor Alterio, Chunchuna Villafañe och Hugo Arana.

Mystiskt drama tyngd av sorg av Luis Puenzo som utgjorde Argentinas debuterande vinst på Oscarsgalan i kategorin bästa utländska film 1986.

Vår film utspelar sig år 1983, militärjuntans sista året vid makten. Medelklassparet Alicia och Roberto lever ett stillsamt borgligt liv i huvudstaden med sin femåriga dotter Gaby, hon historielärare och han tjänsteman. När väninnan Ana återkommer till Argentina efter exil i Europa inleds demaskeringen av hemlighet om parets dotter, som visar sig vara offer för en olaglig adoption i diktaturens regi. I skuggan av ett hjärtskärande familjedrama blir det omöjligt för Alicia eller Roberto att leva i förnekelse av juntans statliga terror, som blir alltmer påtaglig när regimen desperat klamrar sig fast vid makten. Mystiken i produktionen - som gjuts in helhetsupplevelsen - är karaktäristisk och utmärkande för den argentinska filmkonsten.

Vad vi idag kallar Nuevo Cine Argentino var en reaktion på de den ekonomiska krisen som kulminerar inpå millennieskiftet. Emellertid blev denna 90-talets filmrörelse även en spegling av den ovisshet som präglade Argentina, detta land så full av historia och rik på kultur, nu i en postauktoritär tid med globaliseringen knackande på dörren. Filmer som Bolivia och Garage Olimpo är nämnvärda. I sina skildringar av modernitetens brister, lycka och tragikomiska livsöden blev regissörer som Alejandro Agresti, Adrián Caetano och Lucrecia Martel ikoniska för den nya eran av film.

Pizza, Birra, faso - 1998


I rollerna: Héctor Anglada, Jorge Sesán, Pamela jordán och Adrián Yospe.

Fyra vänner. En stad. Bara en väg ut. Socialrealistiskt drama av Bruno Stagnaro och Adrián Caetano, för skandinaviska cineaster snarlikt Nicolas Winding Refns tidiga filmer.

Vår historia tar plats i ett fattigt kvarter utanför Buenos Aires där en grupp missanpassade tonåringar tampas med vardagens kyliga misär. Den inte så intelligente Megabom, astmasjuke Pablo, nördiga Frula och gravida Sandra bor i samma hus och finansierar hyran genom småbrott, likväl är bristen på pengar ständig. I denna film - som drivs på av vårt hopp att någon av dessa älskvärda olycksfåglar slutligen ska lyckas i livet - kliver vi ned i en värld där jargong, kriminalitet, pengar, svek och våld dominerar medan framtidstro och lycka är bristvara.

La ciénaga, Träsket - 2001

I rollerna: Graciela Borges, Mercedes Beatriz Morán, Martín Adjemián

Lucrecia Martels - av flera kallad Argentinas främsta regissör - strålande debut på vita duken, den här filmen är en upplevelse.

I detta mycket egna och tragikomiska drama möter vi en bourgeoisiefamilj som i tristess väljer att flytta ut på landsbygden. Modern donna Mecha är familjens matriark som alltmer börjar förskräckas över tanken på att åldras. Egentligen osäker över flytten fäktas hon med verkligheten, olösta familjekonflikter och det nya samhället där hon inte längre innehar en garanterade status över andra.

Slående med Lucrecia Martels filmer, särksilt i La ciénaga, är närvaron av intressanta och välskrivna kvinnliga karaktärer, vilket skapar kontraster till Hollywoods alla genvägar för att precis klara av Bechdeltestet och där Thelma & Louise fortfarande kör ensamma.

Regissörer som Damián Szifron, Ana Piterbarg och Juan José Campanella är namn som utmärker argentinsk film under 2000-talet. Skarpa dramaproduktioner som Nueve reinas och Kamchatka, för att inte nämna varma komedifavoriten El hijo de la novia, imponerar på filmfestivaler i Cartagena, São Paulo och Havanna. Decenniet avslutas starkt med Argentinas vinst på Oscarsgalan 2009 för en film som obarmhärtigt träffar publiken rakt in i hjärtat.

El secreto de sus ojos, Hemligheten i deras ögon - 2009


I rollerna: Ricardo Darín, Soledad Villamil, Ricardo Morales, Isidor Gómez

Sensationellt kriminaldrama av Juan José Campanella rik på symbolism, undertoner, hjärta och mörker. Det här kan mycket väl vara den starkaste filmen från Sydamerika genom tiderna.

Den pensionerade utredaren Benjamin Esposito börjar skriva på en roman om ett fall från det förflutna. En ung kvinna våldtogs och mördades 1974 men trots en utpekad gärningsman löstes aldrig fallet. Till sin hjälp har Benjamin den alkoholiserade - likaså sympatiske - avdelningschefen Pablo, som också han kommer att bli alltför involverade i detta svåra fall. Våldet och den statliga terrorismen från högerdiktaturen i Argentina 1976 till 83 kastar en mörk skugga över fallet och gör förutsättningarna ännu svårare för Pablo och Benjamin, som trots påtaglig fara är beslutna att finna sanningen.

Bland flera erkännanden finns El secreto de sus ojos med på BBC:s lista över de hundra bästa filmerna från 2000-talet.

La mujer sin cabeza - 2008


I rollerna: María Onetto, Claudia Cantero, César Bordón

Lucrecia Martels psykologiska thriller som räknas till en av de främsta, rätt person har valt skådespelare till den här filmen som vi med eterisk lyster fångas av.

I nattens mörker kör en kvinna längst motorvägen, när hon för en stund blir distraherad kör hon över någon eller någonting. När hon återvänder till platsen finner hon ingenting, samtidigt får hon veta från polisen att ingen bilolycka rapporterats från kvällen i fråga. På ytan råder lugn, men efter en skräckinjagande upptäckt börjar verklighet, dröm och inre fasa smälta ihop till ett psykologiskt inferno bortom kontroll.

El Clan, Klanen - 2015


I rollerna: Guillermo Francella, Peter Lanzani, Lili Popovich, Gastón Cocchiarale.

Iskallt kriminalthriller baserad på verkliga händelser, regissören Pablo Trapero skapar en balansgång mellan telenovela och neo-noir i en brutal skildring av den fruktade Pucciofamiljen.

På utsidan en helt vanlig familj, men under den lugna fasaden styr den hårdnackade patriarken Arquímedes sin klan med järnhand. Genom ett avsevärt våldskapital och kontakter med militärdiktaturen sätter Pucciofamiljen skräck i sina offer genom hot, våld och kidnappningar. Allt eftersom Argentinas successiva demokratisering under åttiotalets följer en upptrappad polisjakt efter familjen, som inte längre kan gömma sig i stöveltrampets skugga. I skarp regi blir Traperos film en iskall upplevelse med undertoner av hedersproblematik, våld i hemmet, brottslighet och machismo.

Mer läsning: