8 filmer där skurken vinner
Slutet gott, ingenting gott – VARNING FÖR SPOILERS
Är ni trötta på generiska Hollywoodslut där hjälten åker iväg mot horisonten med sitt livs kärlek bredvid sig utan ett bekymmer i världen? Då är den här listan något för dig. OBS! Spoilervarning!
Chinatown (1974)
Roman Polanskis stilbildande detektivdrama ses som en av 70-talets mest ikoniska filmer, men det är knappast tack vare sitt muntra slut. I filmen får vi slå följe med Jake Gittes (Jack Nicholson) när han försöker nysta upp en tilltrasslad historia innehållandes mord, korruption och girighet som utspelar sig på Los Angeles svekfulla bakgator.
Nicholson tilldelades sin första Oscar för sin roll men filmen i sig avslutas varken med klang eller jubel då Jake i slutändan får se sig slagen av ett smutsigt system, pengadrivna intressen och en oerhört obehaglig John Huston.
”Forget it Jake, it’s Chinatown.”
MER LÄSNING: Filmklassiker som nästan inte blev gjorda
Primal Fear (1996)
Det var i detta rättegångsdrama från 1996 den breda massan först fick bekanta sig med Edward Norton. Norton spelar här en mordanklagad korgosse som med hjälp av Richard Gere i advokatbåset försöker bevisa sin egen pojkaktiga oskuld.
Handlingen vänder fram och tillbaka under filmens gång och precis när vi tror att vi fått det där sedvanliga lyckliga slutet överraskar den oss en sista gång och delar ut ett knytnävsslag i solar plexus som stannar kvar hos tittaren långt efter eftertexterna rullat.
Omen (1976)
Få personer, saker eller ting är så onda som djävulen själv. Lucifer, roten ur all ondska, the baddies of all baddies – ja, kärt barn har många namn. I The Omen stavas hans namn iallafall Damien.
En liten pojke med knubbiga kinder och lockigt hår är ingen dålig förklädnad och det är just det som gör filmen extra obehaglig. Robert Thorn (spelad av Hollywoodikonen Gregory Peck) gör sitt bästa för att hindra antikrists krafter men i slutändan blir hans ansträngningar otillräckliga och Damiens skräckvälde kan därmed fortsätta.
En riktig busunge med andra ord.
Se7en (1995)
David Finchers mästerverk är knappast något för den tunnhudade. Filmen utspelar sig i en värld så mörk, brutal och utan hopp att man nästan börjar oroa sig för Finchers välmående. Något solljus i slutet av tunneln erbjuds heller inte i filmen då dess klimax endast understryker den inhumana världs som framställts i och med Brad Pitts sista skottsalva.
Nightcrawler (2014)
I Tony Gilroys skuggtäckta thriller får vi följa Lou Bloom (Jake Gyllenhaal) i sin strävan efter att lyckas som nyhetsfotograf i den tuffa tv-branschen. Tack vare en klar målbild och urstark drivkraft lyckas han ta sig från botten till toppen och vid filmens slut har han motbevisat alla dem som tvivlat på honom.
Det låter väl upplyftande?
Synd bara att Lou Bloom utöver detta är en iskall sociopat som inte räds några medel för att nå det – eller den – han vill ha. Detta gör i sin tur att när vår moraliskt tvivelaktiga protagonist till slut når sina mål säger det väldigt lite om människans viljekraft, utan desto mer om ett cyniskt samhälle där det handlar om att äta eller ätas för att lyckas.
Matchstick Men (2003)
Nicolas Cage spelar en neurotisk tjuv med tourettes och grova tvångstankar. Mycket längre pitch krävdes nog knappt när Ridley Scott skulle sälja in denna underhållande brottskomedi.
Tillsammans med sin kumpan (spelad av Sam Rockwell) gör Cage sitt bästa för att lyckas med sin största stöt någonsin och precis när det verkar som det går att pusta ut för hans skull dras mattan undan för honom – och för publiken – i en antiklimaktisk men välutförd avslutning.
Angel Heart (1987)
Robert De Niro utrustad med hästsvans och utväxta naglar. Där har ni en till sammanfattning som får en att nicka till. Detta går att avnjuta i Alan Parkers detektivdrama från 1987 där De Niro spelar skurken till Mickey Rourkes protagonist.
Filmen bjuder på klassiskt detektivarbete från Rourkes sida, då han letar efter en försvunnen person – ett arbete som kommer att få ödesdigra konsekvenser.
The Usual Suspects (1995)
Få slutscener är så omtalade som den i Bryan Singers The Usual Suspects. Filmen i sig gjorde Kevin Spacey till ett namn att lägga på minnet (numera av helt fel anledningar) och hans alias Keyser Söze har blivit så pass ikoniskt att det klingar bekant även för dem som mot förmodan inte sett filmen.
För dem som däremot har sett den så instämmer nog de flesta i att det är ett häpnadsväckande avslöjande som knyter ihop filmen på ett hårresande sätt.
MER LÄSNING: Ska det sluta så? Serier med chockerande slut