5 biokänslor du glömt bort under pandemin

Reklamdilemmat

Under pandemin försökte du kanske precis som jag att gå på bio vid åtminstone en handfull tillfällen. En del filmer måste helt enkelt upplevas på vita duken. Men det stod snart klart att det inte riktigt skulle bli som det varit tidigare – för plötsligt skulle vi hålla avstånd från varandra och bokade du inte med, typ, en månads framförhållning fanns det inte en chans att du fick sitta någon annanstans än allra längst fram med nackspärr till följd. Dessutom fick du se filmen själv, eller i allra bästa fel med en person till i sällskapet.

Men nu kan du helt plötsligt samla hela kompisgänget igen! Vilken härlig känsla, att ta del av de storslagna filmerna tillsammans med de nära och kära – tänker du. Tills du inser att varenda biobesökare har sina egna ritualer och plötsligt finner du dig i princip i ett Seinfeld-avsnitt. Strunta i snacksen för att hinna med att se alla trailers? Är reklamen helig eller inte? Kan man dundra in några minuter efter att filmen har börjat? Det kan krävas en diplomat av historiska mått för att räta ut alla dessa frågetecken.

De små stolarna

Visst, lyckades man få tag på en ledig plats på en biovisning under pandemin så gick det i princip att breda ut sig till oändligheten. Ta av skorna och lägga fötterna på sätet framför? Absolut! Smuggla med hunden eller ett småsyskon i väskan? Kanske det.

Men nu har du plötsligt en eller två främlingar bredvid dig och the good times are gone. Är det mina pandemikilon eller har stolarna blivit mindre? Det spelar kanske ingen roll, men förbered dig mentalt på att då och då råka tåflörta med din biogranne eller fundera på hur i hela friden det kan låta så himla högt när hen tuggar popcorn.

Mobilanvändarna 

Det är egentligen ren matematik. Under pandemin delade du biosalong med färre människor och risken att en av dem skulle vara en total narcisisst som anser att dennes snapchat-streak med någon gymnasieelev från Älvsjö är värd att stjäla uppmärksamhet från Imax-upplevelsen du pröjsat multum för var förstås liten. Men nu har plötsligt horder av människor, somliga direkt från AW:n, strömmat in på helgvisningarna och du, min vän, har nu matematiken emot dig. Det är ett litet mess här, en liten swipe där och kanske en snap där dina frustrerat glåmiga ögon blänker i bakgrunden från raden precis framför dig. Ja, mobilanvändarna är bioälskarens största nemesis och jag antar att var och en får avgöra om denne är beredd att ryta ifrån, kasta ett litet popcorn eller visa upp ett rent Jesuslikt tålamod.

Din (lilla) blåsa

Den stora bioläsken är stor. Riktigt stor. Det gör det svårt för oss som gärna ser tre timmar långa The Batman men också har den goda vanan att hålla vårt H2O-intag på en hälsosam nivå i allmänhet. Under pandemin var det här inga problem. Känslan var i princip att du kunde säga åt personalen att pausa filmen tills du kom tillbaka, så kunde övriga tre personer du delade salongen med jobba på sina snapstreaks så länge. 

Nu är det inte alls lika lätt. Plötsligt inser du att mittenplatsen på mittenraden som du valt kanske inte var optimal trots allt. The Batman håller på att nå sitt klimax och allt du kan tänka på är att du skulle varit mer strategisk med den där absurda 10-literscolan. Och vägen ut är lång, så lång... Se till att du inte har på dig vinterkängorna för risken att trilla med en brutal efterföljande förödmjukelse är stor.

Hur underbart det ändå är

Ja. Du och dina vänner kanske inte kan komma överens om exakt när ni ska äntra salongen. Stolen är liten och dina biogrannar viskar för högt till varandra. Någon två rader framför dig har glömt att stänga av ljudet på mobilen och råkar dessutom ha Despacito som ringsignal. Till råga på allt är du en jumpscare ifrån att kissa ner dig.

Men trots det kan du inte klaga. För plötsligt är du där igen. I den magiska biosalongen, med popcorndoften, projektorljuset och allas storögda blickar som hypnotiserade av den starka berättelse ni tar del av tillsammans. Det är precis som vanligt. Och det är alldeles underbart.