Fy skäms Netflix – Länge leve eftertexten!

Fy skäms Netflix – Länge leve eftertexten!

Sebastian Hansson
Uppdaterad 07 juli 2021 kl. 10:07 | Publicerad 29 maj 2020 kl. 20:05
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Låt bli mina eftertexter, Netflix.

Sebastian är arg på Netflix förslagsalgorytm. Eftertexterna är en essentiell del av filmupplevelsen, något som ger en tid för eftertanke.

Rejected End Credits

Häromveckan snubblade jag in fem minuter sent i filmen Den osynliga flickan (The Breadwiner) som min sambo satt igång på Netflix. Trots att jag missat inledningen kastades jag snabbt in i berättelsen om Parvana och hennes kamp för överlevnad som flicka i det talibanstyrda Afganistan.

Filmen var vacker, rörande och på det stora hela tankeväckande på ett sätt som tecknad film inte alltid vågar vara. Med andra ord, jag var imponerad. Filmen tar slut och tonar till svart. Texten "regisserad av Nora Twomey" dyker upp. Sen händer något.

Plötsligt skriker Netflix åt mig: "OM DU GILLADE DET HÄR KANSKE DU ÄR INTRESSERAD AV FÖLJANDE FILMER/SERIER: Vad sägs som Too hot to handle, eller varför inte The Wrong Missy? Visst är du väl ute efter det, Sebastian?" Produktioner med lika mycket djup som en nästintill uttorkad vattenpöl på den afrikanska savannen. 

Jag är inget datorsnille men Netflix algoritm för förslag suger.

Varken jag eller min sambo hann klicka i "Fortsätt se eftertexter" utan vi fick snällt acceptera att Netflix drog igång första bästa förslag. Därefter fick vi backa tillbaka, klicka igång filmen och spola fram till eftertexten för att kunna samla våra intryck av bearbeta vad vi hade sett. 

Har Marvel misslyckats med att dressera publiken?

Det här är inget nytt. Kanaler som TV3 och TV4 har sedan länge slopat eftertexten. Om du har tur kanske du hinner skymta toppen av den rullande textmassan innan den tonar bort och ersätts med högljudda röster som skriker åt dig att du verkligen måste åka till Net On Nets vårrea. Är det vårt tålamod som tryter? Eller tar kanalchefer bara för givet att ingen ändå vill sitta igenom en eftertext (det finns säkert något finansiellt inblandat här)? Och jag som trodde att Marvels alla filmer hade tränat publiken i att sitta kvar hela vägen till slutet. Uppenbarligen inte.

Jag minns när jag var liten och såg några av de äldsta Disney-filmerna som t.ex. Pinocchio där eftertexten inte var uppfunnen. Filmen representerar en era av filmer där all information låg i inledningen, strax efter titeln. Då fick man snällt vänta några minuter samtidigt som namn och titlar tonade fram och tillbaka ackompanjerade av ett svepande orkestersoundtrack.

Faktum är att några av de första filmerna som hade ordentliga eftertexter var Jorden runt på 80 dagar (1956) och West Side Story (1961), och det var inte förrän på 70-talet som förtexten till fullo hade accepterat sitt öde som eftertext, för evigt förpassade till en ofta nattsvart bakgrund.

Låt filmarbetarna få sitt erkännande!

Camera

Många tycks tro att eftertexter bara är något som existerar som en artighetsgest mot filmskaparna, och ja, i förstahand är det så. Många kämpar med en film i åratal. Klart som tusan man vill se sitt namn på vita duken. Men eftertexten handlar också om avslut, ett tack och adjö från mig som publik till filmen och vice versa. Eftertexten ger mig en chans för eftertanke och bearbetning medan jag sitter i biosalongens (eller mitt vardagsrums) dunkla ljus. Kanske gråter jag eller kanske sitter jag och försöker pussla ihop filmens hela intrig á la Inception.

För mig är eftertexten en essentiell del av filmupplevelsen. När Titanic sjunker (spoiler!) och Rose släpper ner halsbandet i havets djup, eller när Ofelia i Pans Labyrint möter kameran med blicken en sista gång är jag långt ifrån redo att säga adjö. Jag behöver minst tio minuters bearbetning av det jag har sätt - och då finns eftertexterna där för mig. 

En stilla tid för reflektion.

Jag finner lugn, jag finner avslut och jag hinner bearbeta mig fram till en slutsats om vad jag verkligen tycker om filmenSagan om Konungens Återkomst fantastiska eftertexter på cirka femton minuter består till exempel av handritade bilder av skådespelarna som rullar förbi samtidigt som jag tar farväl av tre filmer.

För att inte nämna alla Jackie Chan eller Jim Carrey-feltagningar som aldrig sett dagens ljus om vi inte haft eftertexten. Det är scener som kan får dig att omdefiniera hela filmen (du kanske inser hur mycket roligare det är att se en oskriptad Jackie Chan än en som försöker skådespela).

MER ILSKEN LÄSNING:

Därför är "Nyckeln till frihet" världens mest överskattade film
Därför är Pierce Brosnan tidernas sämsta Bond

Plocka borta dessa eftertexter och filmupplevelsen blir rumphuggen, otillräcklig och så mycket sämre. Låt mig få skratta och låt mig få gråta. Låt mig få applådera och låt mig få hurra. Snälla låt mig få se mina eftertexter ostört, Netflix.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL