Den välkända affischen till Hajen, med den gigantiska hajen och den simmande kvinnan. Foto: Universal Pictures.

Hajen (1975) - Mer än en hajfilm

Andreas Ziegler
19 juni 2020 kl. 19:06
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ett historiskt mästerverk av Steven Spielberg.

"Hajen" är ett mästerverk, som har en viktig plats i filmens historia av flera anledningar. Här lyfter vi några av storheterna i skräckklassikern från 1975.

Året var 1975 när Steven Spielberg gjorde hela världen livrädd för att bada med sin film om tidernas största, elakaste och mest glupska vithaj. Idag är Hajen en av de absolut största klassikerna inom skräckgenren. Saken är den att det inte ”bara” är en skräckfilm. Det är en oerhört välgjord film på alla plan. Allt från regi till musik, skådespelarinsatser, foto och teman är så oerhört genomtänkta och välgjorda. Detta har resulterat i en film som inte bara tilltalar oss åskådare, utan även påverkar oss. Hajen har även en speciell plats i filmhistorien som den allra första riktiga blockbustern.

I denna artikel kommer jag lyfta några av de aspekter som gör "Hajen" till ett mästerverk som har en viktig plats i filmhistorien.

Missöden som blev en stil.

Någon annan som behöver en kram efter att bara ha sett denna bilden? Foto: Universal Pictures.
Någon annan som behöver en kram efter att bara ha sett denna bilden? Foto: Universal Pictures.

Filmens ”skurk” var en löjligt stor mekanisk haj med ett hölje av papier-maché som kallades Bruce. Problemet var att få fanskapet att fungera. Lösningen blev att hajen inte ens syntes förrän under filmens sista akt.

Innan dess använder filmmakarna en kombination av hajfenor i vattnet, POV (=Point of view; vi ser saker och ting från hajens perspektiv) och, inte minst, John Williams ack så enkla och effektiva ledmotiv. Trots att vi inte får se hajen, upplever vi den som ett hemskt monster som för med sig ond bråd död.

Steven Spielberg var inte först med att använda denna stil; Hitchcock använde en liknande stil i "Psycho". De två skräckfilmerna populariserade detta effektiva stilgrepp, som efterliknats av många efteråt.

En fråga jag ställer mig är om "Hajen" hade blivit en lika populär film om de fått gamle Bruce att fungera felfritt. Hade vi verkligen känt samma fasa om vi fått se den mekaniska hajen redan i första akten? För jag menar, kom igen, det är inte en vidare verklighetstrogen haj.

När samhället hotas.

När en man har så dålig klädsmak att han har ankare på sin kostymkavaj är det lätt att ifrågasätta hans allmänna omdömde. Foto: Universal Pictures.
När en man har så dålig klädsmak att han har ankare på sin kostymkavaj är det lätt att ifrågasätta hans allmänna omdömde. Foto: Universal Pictures.

Spielberg målar effektivt upp en bild av ett samhälle som hotas av hajens närvaro. Detta är av oerhörd vikt för filmens handling och även åskådarnas engagemang. Om en haj hade attackerat en man som föll av en oljerigg i Alaska, hade det blivit en väldigt kort film. Eller en väldigt dålig sådan.

"Hajen" utspelar sig på den fiktiva ön Amity, som ligger utanför New Englands kust. New England är en region som utgörs av sex stater i nordöstra USA. I denna del av landet kan vintrarna vara brutala. Ön Amity lever således i stor utsträckning på turistnäringen under sommarmånaderna. Den absolut viktigaste aspekten för turistnäringen är strandlivet. Hajen är således inte bara ett hot mot folk som tycker om att simma eller fiska, utan mot en hel ös ekonomi.

När en misstänkt hajattack äger rum vill Brody (Roy Scheider), öns nya sheriff, genast stänga stränderna innan turisterna börjat anlända på allvar. Öns borgmästare (Murray Hamilton) försöker lugna situationen genom att skylla dödsfallet på en båtolycka.

Spielberg använder enkla grepp för att genast få oss att ta Brodys sida. Vi får se honom som en kärleksfull familjefader, som flyttat till ön för att hans barn ska kunna växa upp i en trygg miljö. Han har även en fobi för vatten, en karaktärsbrist som gör att vi sympatiserar med honom. Borgmästaren är, å sin sida, en pompös jävel med ankare på sin kostymkavaj.

Saken är den att borgmästaren bara försöker skydda öns ekonomi, som är beroende av turistnäringen. Det är en av hans huvuduppgifter som borgmästare. Vi i publiken vet, efter att ha sett simmaren (Susan Backlinie) dras omkring som en trasdocka, att ön faktiskt hotas av en haj. Men det är inget någon på ön vet med säkerhet. Dessutom är Brody en utböling, en stadsbo som precis flyttat till ön utan förståelse för vikten av turistnäringen. Händelseförloppet, att borgmästaren och de andra öborna inte inser situationens allvar förrän det är för sent, känns därför någorlunda sannolikt.

Brodys kamp mot borgmästaren och andra oroliga öborna är oerhört viktig för handlingen. Den bygger upp spänningen. Vi i publiken vet att Brody har rätt och blir arga på idioten med ankare på sin kostymkavaj. Det är så Spielberg får med sig publiken långt innan öborna inser situationens allvar.

Manlig gemenskap.

Robert Shaw gav oss alla kalla kårar med sin berättelse om hur besättningen på USS Indianapolis väntade på räddning medan de var omringade av hajar. Foto: Universal Pictures.
Robert Shaw gav oss alla kalla kårar med sin berättelse om hur besättningen på USS Indianapolis väntade på räddning medan de var omringade av hajar. Foto: Universal Pictures.

Under filmens sista halva får vi följa Brody, Hooper (Richard Dreyfuss) och Quint (Robert Shaw) när de jagar hajen på öppet vatten. Brody är från början en storstadspolis, Hooper är en akademiker och Quint är inbiten sjöman. De kunde inte vara mer olika som människor. Hooper och Quint kivas om hur de ska jaga hajen medan Brody är allmänt tafatt på havet. Quint visar sig dessutom vara en smula labil; jakten är en besatthet för honom. Detta skapar ytterligare friktion.

Trots detta kommer de tre männen närmare varandra under sin tid ute på havet. En av filmens bästa scener är när de sitter i hytten och dricker och jämför ärr. Det hela avslutas med att Robert Shaw levererar en mästerlig monolog om USS Indianapolis.

Den manliga gemenskap som skapas ombord på båten är av största vikt; deras gemensamma karaktärsutveckling gör dem redo att möta hajen i filmens klimax.

Den första blockbustern.

Urklipp från en tidning i Allentown i Philadelphia när Hajen rullade på biograferna sommaren 1975. Foto: Wikimedia Commons.
Urklipp från en tidning i Allentown i Philadelphia när Hajen rullade på biograferna sommaren 1975. Foto: Wikimedia Commons.

"Hajen" hade amerikansk premiär sommaren 1975. Premiären lades på sommaren för att producenterna inte trodde filmen skulle göra särskilt bra ifrån sig. De resonerade som så att amerikanerna hellre njöt av friluftslivet än att gå på bio.

Filmen visade sig dock bli omåttligt populär hos den strandgående publiken. Människor flockades till biograferna. Inom 78 dagar hade Hajen slagit kassarekord. Hajen blev även den första filmen att ha intäkter på över hundra miljoner dollar.

"Hajen" blev således den första så kallade blockbustern, det vill säga en film som får väldigt höga intäkter under en kortare tidsperiod. Numera är sommaren en av de viktigaste tidpunkterna på året för storfilmer, eller blockbusters som de också kallas.

Och allt började med en film om en haj.

Kritiken mot Hajen

Det är högst osannolikt att detta skulle hända i verkligheten. Foto: Universal Pictures.

 

"Hajen" skapade lite av en subgenre; det har gjorts många filmer om hajar. Kolla in vår lista om hajfilmer om ni vill få fler tips.

Jag skulle dock vilja avsluta den här artikeln med att belysa det faktum att de glupska hajarna i filmerna inte representerar verkligheten. Dessvärre har filmer "villifierat" hajar.

Den vanligaste filmhajen är vithajen, den största nu levande rovhajen (valhajen är större, men livnär sig på plankton). Vithajar föredrar föda som är väldigt rik på fett, exempelvis sälar. De jagar även sköldpaddor. När de attackerar människor är det troligtvis för att de misstar en människa för en säl eller en sköldpadda. Oftast ”testbiter” de människor en gång. När de upptäcker hur beniga vi är, händer det ofta att de tappar intresset och simmar därifrån.

Om du befinner dig på en båt kommer vithajen INTE att hoppa upp på båten för att få tag på dig. De sänker inte heller båtar, helikoptrar, bryggor eller forskningsstationer för att komma åt dig.

Men visst är det kul att låtsas att det är så det fungerar när vi ser på film!

Vad tycker ni om "Hajen"?

Är det en klassiker?

Eller är den överskattad?

Kommentera gärna på Facebook!  

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL