Filmerna som aldrig blev: Sam Raimis ”Spider-Man 4”
Varför gick Raimis fyra i graven?
I dag tar jag mig an ett riktigt megaprojekt: ”Spider-Man 4”. Varför gick Sam Raimis fjärde film om allas vår Spidey i stöpet? Jag försöker gräva lite och presenterar bevis.
Jag har aldrig gjort en film, det ska sägas. Faktum är att jag inte ens vill, om möjlighet skulle uppstå. Skapandet av två timmar förströelse är summan av oändliga handskak, oböjliga viljor och logistiska mardrömmar som ligger långt över undertecknads kompetens. Därför är det inte speciellt konstigt att många projekt aldrig blir verklighet.
I den här artikelserien vill jag undersöka filmerna som aldrig blev, projekten som av en eller flera anledningar kapsejsade ner på botten i drömmarnas ocean. I dag ska jag dyka ner i vraket som stavas Spider-Man 4, den fjärde och sannolikt avslutande delen i Sam Raimis stilbildande filmer om nätspinnaren Peter Parker och hans heroiska upptåg.
En revanschsugen regissör
Spider-Man 4 hade inget bra utgångsläge. Publikens goodwill hade börjat svaja p.g.a. tredje filmens tillkortakommanden. Nu har ju undertecknad ställt sig på barrikaderna både en och två gånger och argumenterat sig blå över att trean inte är fullt så usel som sitt rykte, men även jag kan erkänna att det är trilogins svagaste alster. Filmen kritiserades rejält över sitt svajiga narrativ och rent tramsiga gestaltning av Peter Parkers inre strider. Även gestaltningen av fan-favoriten Venom kritiserades hårt.
Dock vägde publikens missnöje inte speciellt tungt när Sony märkte den fullständigt absurda mängden deg som trean lyckades klirra in i spargrisen. I sann studio-anda fick fyran därför grönt ljus ganska kort inpå. Redan 2008 gick fyran in i produktion och både regissör Raimi och den huvudsakliga casten från tidigare filmer var med på tåget. Raimis främsta drivkraft till att återvända var att han var gruvligt missnöjd med del tre där han, enligt regissören själv, fokuserade på fel saker. Regissören reflekterade kring hans misslyckande i podcasten The Nerdist:
”It’s a movie that just didn’t work very well. I tried to make it work, but I didn’t really believe in all the characters, so that couldn’t be hidden from people who loved Spider-Man. If the director doesn’t love something, it’s wrong of them to make it when so many other people love it. I think raising the stakes after Spider-Man 2 was the thinking going into it, and I think that’s what doomed us. I should’ve just stuck with the characters and the relationships and progressed them to the next step and not tried to top the bar.”
Raimi tycks anse att han gick i en klassisk fälla för uppföljare genom att maxa alla konton utan att grunda i berättelsen. Regissörens plan för del fyra var därför att försöka återvända till det som fick de tidigare filmerna att hitta sin publik: karaktärerna. Raimi har tidigare antytt att han aldrig ville ha Venom i Spider-Man 3, utan utsattes för högt tryck av produktionsbolaget att till varje pris klämma in fan-favoriten.
Vilka skurkar hade vi fått se i del fyra?
Med Venom-fiaskot i backspegeln var Raimi nu extra noggrann med att inkludera karaktärer som han verkligen brann för. Här går källorna isär en hel del men en ny karaktär som vars närvaro tycks ha varit garanterad var: The Vulture, som dessutom skulle gestaltas av en av Hollywoods tyngsta namn, John Malkovich! Adrian Toomes, The Vulture, skulle skildras som en benhård legosoldat som förtjänat sitt smeknamn tack vare sina brutala metoder som enbart lämnade benrester av sina offer. I en intervju med sajten /Film bekräftar Malkovich sin inblandning och droppar en mindre bomb om sin tidigare inblandning i filmserien:
”Yes, I was disappointed. Because I like Sam and I like Tobey and all that stuff, and the producers, two of whom I'd met before because I'd been offered Green Goblin on the first Spider-Man. I came to like them, so sure why not? But it didn't play out.”
Att Malkovich var ett av namnen som cirkulerade kring Green Goblin var för mig sprillans nya, men ack så roliga, uppgifter. Dock skulle skådespelarens Vulture bekräftas från ännu en djupt insatt källa: koncept-artisten Jeffrey Henderson (Spider-Man 3, Oz the Great and Powerful). Hendersons kreativa penna glödde för fullt och 2016 delade artisten med sig av konceptbilder på skurken som du kan spana in på hans hemsida.
Karaktären skulle dock senare ges en verklig debut i MCU-filmen Spider-Man: Homecoming (2017), där han som bekant gestaltas av Michael Keaton.
Skurksnacket var dock inte slut där. Det ryktades även att Dylan Baker, som gestaltar Peter Parkers lärare Curt Connors i Spider-Man 2 & 3, äntligen skulle få fullfölja sitt skurkaktiga öde och förvandlas till The Lizard, precis enligt serietidningens logik. Tyvärr blev det inte verklighet för Baker, men karaktären fick både skådespelaren och publiken se i rebooten The Amazing Spider-Man (2012) där han gestaltas av Rhys Ifans. Baker blev såklart gruvligt besviken att inte få fullfölja sin etablerade karaktärs öde, men visar ändå tacksamhet i en intervju med sajten Comic Book:
”I have to say, when Sam Raimi called me up and said that he was not going to be carried on to direct Spider-Man 4, I was disappointed. It was just letting the Lizard come out and see the world and it just killed me. I would have loved to have done that,” the actor adds. “Luckily, Rhys Ifans was fantastic and I got to go, ‘Very well done,’ while wishing I could have done it.”
Undertecknad älskar Bakers varma gestalning av Dr. Curt Connors och det hade utan tvivel varit skoj att se honom förvandlas till kallblodig reptil.
Inte nog med dessa två tungviktare som florerade även rykten om att Mysterio skulle swisha förbi, med Raimis parhäst Bruce Campbell under klotet. Dessutom snackades det även om att hela Sinister Six, ett riktigt rövgäng med skurkar, bestående av Sandman, Vulture, Mysterio, Elektro, Doctor Octopus och Kraven the Hunter, skulle vara med i Raimis fyra. Värt att poängtera är att det är mycket osäkert hur pass långt alla dessa rykten kom till att bli verklighet.
Bye, bye Mary Jane? Hello Felicia Hardy?
Kirsten Dunst gestaltade Peter Parkers kärleksintresse i de tre första filmerna och var ständigt en central del. I fyran var förvisso skådespelaren tänkt att återkomma till allas vår Mary Jane, men flertalet rapporter tyder på att kärleken mellan våra turturduvor dött ut. Peter skulle i del fyra ha omfamnat sin roll som Spider-Man fullt ut och gett upp hoppet om framtiden med sin gamla granne. Dock skulle en ny kvinna sätta klorna i spindelns hjärta: Felicia Hardy aka Black Cat.
Hardy är en klassisk femme-fatale som debuterade i serietidningsvärlden 1979, sannolikt som ett direkt svar på DC:s succé med Catwoman. Serietidningsvärlden arbetade sällan med skam som koncept och direkta rip-offs hörde till vanligheterna. Hardys roll i fjärde filmen är dock lite höjd i dunkel, med rykten som gör gällande att karaktären var tänkt att axla Vultures vingar efter skurkens ofrånkomliga nederlag. De flesta rapporter landar dock i karaktären skulle förvandlas till skurken och det mycket komplicerade kärleksintresset Black Cat.
Även i fallet Black Cat var casting redan klar. Hollywood arbetar ibland märkligt när det rollsätts karaktärer till ofärdiga manus, men så fungerar maskineriet i verkligheten. Självaste Anne Hathaway var castad och klar för Spider-Man 4. I en intervju med podcasten Happy, Sad, Confused reflekterar hon kring processen:
”I did not get into costume and did not read a script past the audition sides. But, I got the part. I got the part and, yeah, it just… That’s probably more the producers’ story to tell than mine, should they ever decide to tell it.”
Dock behövde Hathaway inte gråta ögonen ur sig, eftersom en ny katt snart skulle spinna hennes väg: Catwoman. Hathaway castades senare som Selina Kyle i Christopher Nolans The Dark Knight Rises (2012) så jag tror hon klarade sig utan någon större ågren.
Handen på hjärtat, gick vi miste om något?
Äntligen har vi kommit till den del av texten där jag tillåts vara smetigt personlig, spekulera vilt och inte minst bedöma underlaget. Gick vi miste om något? Hade Spider-Man 4 kunnat skölja bort treans lite sträva eftersmak? Ja, kanske? Nu är ju undertecknad ett notoriskt fan av del tre, men jag förstår varför folk har problem med den, men med detta sagt så skulle jag inte ha något emot att vrida tillbaka både ton och klocka till Raimis del två. Vulture är en klassisk Spidey-skurk från Steve Ditko (legendarisk serietecknare)-eran som Raimi tycks älska och förstå. Black Cat ställer jag mig dock helhjärtat skeptisk till, eftersom karaktären inte gör speciellt mycket för mig.
Det som talar emot en lyckad fyra är dock rapporterna om Sinister Six. Treans mest välkända problematik är att den jonglerar för många karaktärer samtidigt och en hel grupp skurkar, där några inte ens etablerats av tidigare filmer, vore att gå i samma fälla. I övrigt hade jag gärna sett Spider-Man 4 i mitt trogna säte på Biostaden i Kalmar.
En spännande framtid?
Men, nu lever ju inte superhjältar i någon vanlig cinematisk värld. Vi befinner oss mitt i MCU:s multiverse och jag har, likt i en feberdröm, fått uppleva Tobey Maguires Spidey ännu en gång i filmen Spider-Man: No Way Home. Givetvis skapades ringar på vattnet och ryktesmaskineriet satte igång sina rostiga kugghjul. Sam Raimi dementerade rykten om fjärde film förra året i augusti klev en av författarna till The Batman ut och pitchade sitt koncept, med en Peter Parker som förälder, på X/Twitter.
Så vem vet vart framtiden kan ta oss?
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.