En överblick av Marvels Multiverse

En överblick av Marvels Multiverse

Charlotta Lundborg | Krönika
24 april 2019
Charlotta Lundborg | Krönika
24 april 2019

En skog med massor av grenar och kvistar.

När jag och mina vänner såg "Avengers: Infinity War" (2018) på bio förra året hade inte alla hunnit se filmerna som kom innan. När vi gick ut ur salongen sa flera av mina vänner – den var bra! Men det kändes som jag missade flera saker.

En poster till Avengers: Endgame
Foto: Walt Disney - Avengers: Endgame

Marvel Cinematic Universe (MCU) har nu blivit ett av vår tids största fenomen inom genren och branschen i stort. Filmserier är knappast något nytt och är numer något publiken nästan kommit att förvänta sig av blockbusters. Att det gått så bra för MCU förbryllar mig dock, eftersom de kräver att man gjort sin hemläxa för att förstå allting. De följer visserligen en huvudhistoria men ur separata vinklar. Som en trädgren ungefär, som har flera kvistar som sitter fast i den större grenen. Medan Marvels serietidnings-universum liknar mer en hel skog. Frågan är om inte MCU börjar gå samma väg till mötes?

MCU började försiktigt med "Iron Man" (2008), som lite oväntat blev en enorm hit. Efter detta har det utkommit inte mindre än 20 filmer till, med ytterligare två med premiär i år. 2013 började även MCU med sina TV-serier, som utspelar sig i filmernas universum trots att de i princip aldrig överlappar. De har blivit som en till gren på den större grenen, med egna kvistar. Marvel har också släppt korta tie-in comics som hänger ihop med MCU. Ytterligare en ny gren på den stora grenen.

Börjar filmerna bli för svåra att greppa?

Spider-Man softar på vad som kan vara ett hustak. Bilden är från filmen "Spider-Man Homecoming"
Foto: Sony Pictures.

En del av kritiken mot Marvels serietidningar är att de är alldeles för svåra att greppa. Om du vill börja läsa Spider-Man ska du börja med de första tidningarna från 1960-talet? Eller de nyaste? Vilken Spider-Man vill du läsa om förresten? Peter Parker, Miles Morales eller varför inte Miguel O’Hara?

När ett företag har spottat ur sig serier sedan 1961 (egentligen ännu tidigare men under andra namn) måste de ständigt förnya sig för att fortsätta vara relevanta. Vilket har gjort att det finns otaliga versioner av de kända karaktärerna. Ibland samtidigt som förlagan och ibland i egna universum som ibland överlappar.

Detta kallas “multiverse”, alltså flera separata historier och berättelser som existerar parallellt med varandra. En hel skog med massa egna grenar och kvistar. I filmvärlden demonstrerade Spider-Man: Into the Spider-verse (2018) för första gången detta på vita duken. Dock handlade det bara om den specifika superhjältens olika inkarnationer.

Nu har jag bara nästan bara skrivit om MCU, vilket innefattar historierna om Avengers-universumet. Men det finns fler filmserier under Marvels flagg som inte hör dit, som X-Men, Deadpool och Venom. Marvel har alltid sålt rättigheterna till sina karaktärer till olika filmbolag. Så trots att karaktärerna ursprungligen delade samma universum i serietidningarna, har de inte gjort det i filmerna. Det är här jag verkligen tycker att filmerna börjar röra sig mot serietidningarnas förvirrade upplägg med olika versioner och universum.

Karaktärerna Quicksilver och Scarlet Witch är ett bra exempel. I serietidningarna är karaktärerna mutanter och barn till Magneto, men också medlemmar i Avengers. Detta gjorde att 20th Century Fox, som gör X-Men filmerna, hade rätt till karaktärernas ursprung och pappa. Men MCU hade också rätt till dem som medlemmar i Avengers, men fick inte ha Magneto som deras pappa eller att de är mutanter. Det är därför Quicksilver kunde dyka upp i både X-Men: Days of Future Past (spelad av Evan Peters) och i Avengers: Age of Ultron (spelad av Aaron Taylor-Johnson).

Nu är bara Disney och Sony kvar i leken

Wolverine i Logan.
Foto: 20th Century Fox.

I och med Disneys köp av 20th Century Fox har ju dock nästan allt ställts på ända. Den enda aktören kvar med några filmrättigheter till Marvels karaktärer utöver Disney är nu Sony. Men de har redan tummat på detta när de tillät Spider-Man vara med i flera MCU-filmer. Men Venom (2018) och Spider-Man: Into the Spider-verse (2018) är inte en del av MCU, utan de är en del av Sonys plan att starta ett eget Spider-Man filmuniversum.

Nu blir det överkurs: hela MCU, Sonys Spider-Man filmer, X-Men filmerna m.m. är egentligen bara en del av Marvels stora multiversem som innefattar i princip alla historier företaget någonsin skapat (filmer, TV-serier, serietidningar, tecknade TV-serier, scenshower m.m.). Har du någonsin läst eller sett något med Marvels karaktärer är de alltså (rent berättarmässigt) en del av något träd i Marvels gigantiska skog.

Har ni hängt med på resonemanget hela vägen hit? Frågan är nu bara hur långt det kan gå innan publiken tröttnar på formatet. Är Marvels multiverse något bara den invigde är intresserad av? Mina vänner hade inte sett alla 18 filmer fram till Avengers: Infinity War och kunde därför inte hänga med på alla detaljer. Kommer det bli ett krav att man tagit del av allting för att förstå MCU:s framtida verk?

Oavsett vad som händer efter "Avengers: Endgame" kan vi nog räkna med att den kommer att bli en av de största filmhändelserna i år.