Fucking Åmål

Därför ska du se om fler filmer – ett kärleksbrev till omtitten

Daniel Turfors | Krönika
14 februari 2020
Daniel Turfors | Krönika
14 februari 2020

Tack Omtitten, du är bäst.

Daniel Turfors skickar ett kärleksbrev till fenomenet ”att se om filmer”, en kontroversiell och helt underbar grej som förstås behöver lite extra värme såhär på alla hjärtans dag.

För några veckor sedan såg jag en kärleksfilm. Lukas Moodysons Fucking Åmål. En svensk klassiker jag såg när jag var 17 och för cool för romantik och sånt. Elin och Agnes alla hjärtans dag-vänliga resa berörde mig inte i det minsta. Nu är jag 24 och tycker att romantik och kärlek är det viktigaste vi har och jag skickar gärna en välvillig och behövlig kram till den som säger emot.

I sju år har jag med andra ord sagt f**k you till Fucking Åmål vid varje chans jag har fått – för att idag inse att den är helt briljant och vilken obelevad tomte med ett stenhjärta jag måste ha framstått som. Tacka vet jag Omtitten, jag älskar dig oavsett vad andra tycker och nu ska du få veta varför du förtjänar att uppmärksammas mera. Ja, i denna texten tilltalas Omtitten som en person, därav versalen.

Omtittens mysfaktor.

Amelie
Foto: Scanbox Entertainment.

Som att återupptäcka platser från barndomen, titta på det där plommonträdet man brukade klättra i på farmors trädgård eller något så enkelt som att scrolla igenom kamerarullen på mobiltelefonen. Det finns en mysfaktor i att återbesöka redan välbekanta universum. Universum som man redan vet kan återspegla den där känslan man går runt och bär på just nu eller svara på frågor som man tycker sig behöva svar på.

Är jag nykär så kommer Amélie, med sina livsbejakande och romantiska teman, alltid igång förr eller senare. Är jag ensam så är How I Met Your Mother det perfekta sällskapet, oavsett hur mycket jag försöker framhäva min kärlek för Bergman eller, typ, Tarkovsky. Efter att ha sett Little Women så vet jag redan nu att den kommer att streamas varmt varje jul från och med nu.

Det okända är visserligen spännande, men ibland kan mysfaktorn som det bekanta, välkända och älskade helt enkelt inte slås. Det är bara en av anledningarna till att se om en svulstig romans denna alla hjärtans dag, eller varför inte något självförverkligande om du är trött på allt som är rött, rosa och gulligt.

Omtitten åldras med dig.

500 Days of Summer
Foto: 20th Century Fox.

Precis som att jag inte var helt mogen för Fucking Åmål när jag var 17 så har andra filmer och kulturyttringar givetvis växt på mig allt eftersom att mina rynkor växt tätare, CSN-lånen har hopat sig, bitterheten har slagit rot i min själ och diverse upplevelser, insikter, perspektiv och erfarenheter har berikat mitt liv.

Ibland har vissa filmer (egentligen utan att tematiken fördjupats för mig) som till exempel Inglorious Basterds helt oförklarligt blivit som en helt ny filmupplevelse. Andra gånger har mitt perspektiv helt kastats omkull – den som ser 500 days of summer som vuxen kanske inte är lika benägen att tycka synd om den manlige huvudrollen.

Filmmediet lyser starkt som det gör, men all kultur är ju förstås en projektionsyta för ditt eget medvetande på samma gång. Därför förkastar jag förutfattade meningar och låsta positioner och tackar omtitten för att den hjälper oss att omvärdera, reflektera på nytt, växa.

Omtitten genom andras ögon

Couple Watching Cinema

Att se om en film kan ju också vara något väldigt varmt och innerligt, oavsett om det är platoniskt eller romantiskt. För mig kan det åtminstone vara som en helt ny upplevelse att se filmen beroende på vem jag ser den med. Höra när personen skrattar, när den blir ledsen, vad den älskar, vad den hatar och förstås diskussionen om filmen efteråt.

Tack Omtitten, du är bäst. Jag hoppas att många nyttjar dig idag.